Åsa Jinder

Har varit på resande fot sedan i tisdags.

Lunchat med dottern innan hon for på turne i England, bott hos sonen innan jag flög till malmö för att köras till ett slott för övernattning innan en föreläsning.

Nämndemansgården hade sin allra första VuxnaBarn dag.

Vuxna barn till missbrukare.

Fick en bok idé. Till.

Nu är det många idéer som samsas i huvudet opå mig och snart måste jag bestämma mig.

Direkt efter teatern- den 22/7- börjar jag skriva.

Har längtat så.

Skrivandet är min mentala bästa vän.

Min bästa vän i livet är min man.

Men jag kan längta efter skrivandet som efter en vän.

Jag älskar att umgås med skrivandet. Älskar att bära en vision, ett projekt.

Älskar att föda det.

Det var författare jag drömde om att bli som liten. Så kom nyckelharpan i vägen. Nu delar dem mitt hjärta och min kraft.

Ett underbart liv eftersom jag älskar det jag arbetar med.

Ja, och så älskar jag ju att prata.

Föreläsningarna mättar det behovet en aning.

Fniss.

Nu är det lördag, jag har trampat omkring i morgonrock hela morgonen.

Dags att göra sig representabel.

Promenad med älskade Doris och Arnold väntar.

En riktigt lång en.

Spelade i Kvissleby i går. Underbar kör under ledning av Chatrine Bergendahl.

Stor publik och bra gensvar. Stående ovationer.

Det är en sorts lycka.

Jag tänker att det i den bor en massa tankar om bra saker.

En bra sak

• Att jag övade så till den grad att jag blev riksspelman efter 2,5 år.

En annan

• Att jag tog mig själv på allvar. Det var när pappa berättade att jag fått en plats på gymnasiet som jag sa att jag inte ville gå mer i skolan. Att jag ville spela.

En tredje

• Att jag fortsatt trots de djupa tvivel som följt genom åren. När jag lärde mig tricket att se tillbaka, att betrakta det jag faktiskt gjort och klarat, blev det något lättare att kämpa emot alla de tankar om tryggare liv, säkrare pengar.

Det är inte på något sätt ett enkelt liv jag valt. Ibland har jag svårt avundats de som läst till något, skaffat sig ett jobb inom detta och får lön den 25:e. arje månad och år.

Men så tänker jag på all den lycka jag känner då jag gör det jag tillåts göra av en publik sedan 35 år.

Den lyckan är större, och kommer alltid vara, än en lön den 25:e varje månad, tjänad av ett jobb jag läst mig till och haft i många år. Ett jobb jag gått till, går till varje morgon, vecka in och vecka ut. Samma tid, samma sak.

Jag skulle inte klara det.

Inte med min hjärna. Mitt hjärta. Min lust.

Jag är helt enkelt som jag är och bäst är att jag får verka i detta jag.

Det är slutsatsen jag drar då tanken sköljer inom mig.

- Behöver du ingen som helst trygghet i världen männska?!

Jag är min trygghet.

Jag behöver bara mina tankar. Jag stretar så gärna vidare. Till ett ställe som Kvissleby, i går.

Där människor berättar vad mina texter betyder för dem. Där människor berättar om de låtar de använt på sina bröllop.

Där människor kommer fram, tar mina händer och säger som damen i går

-Så ofattbart bra, Åsa. Så underbart.

Det är min löning. För mig är det den 25:e ofta.

Jag drar gärna ned på semestrar, nya bilar, kläder och annat jag klarar sig utan då jag i stället får höra att det jag skapat berör.

För mig finns inget större.

Så tack, tålamod. Mod och envishet.

Tack kärleken.

Vi, Jonas Otter och jag, gästar Opalen i Kvissleby utanför Sundsvall på söndag kl 15.00.

Det finns visst några biljetter kvar, så...välkomna!

Hemma igen efter en underbar vecka i Östersund.

Hur sköna musiker som möjligt, fantastiska recensioner

http://ltz.se/kulturnoje/recensioner/1.4384466-jinder-och-the-jets-charmade-gymnasisterna

http://op.se/kulturnoje/recensioner/1.4396983-bade-honungslent-och-raffinerat-med-asa-jinder

Fin publik, fullt överallt.

Energiboost.

Men ändå, så himla skönt att vara hemma igen. ta upp träningen. Rutinerna.

Ha Arnold vid fötterna och Doris alldeles bakom mig.

Borta bra men hemma bäst.

Kombinationen alldeles underbar. Ändå.

På plats i Östersund.

Färdigrepad.

Äten. Även om maten var sisådär och jag fortfarande en timma senare överlägger med mig själv om jag skall knata ned på grillen och köpa något....är hungrig fortfarande nämligen...

Har fixat lite ärenden via datorn och tittar på "Sofias änglar"

I morgon startar vi kl 13.00 med första konserten. 19.00 kör vi igen. Sen är det dags att åka hem.

Till hotellet.

För att förbereda inför nästa dag.

Och nästa.

Hela veckan ut.

Hela veckan får jag göra det jag älskar mest av allt i hela världen.

Jag är otroligt tacksam och glad för det.

Otroligt tacksam. 

Åker på turné på måndag!

Se här

Funderar på en bra strategi för 2012.

Fått ett erbjudande jag tackade nej till förra året.

Tänker på en recension jag fick en gång.

Åsa Jinder är ett PR-GENI. Funderade länge på det där.

Det betydde nog inte annat än att jag inte var svår och snårig i en tid där alla SÖKTE CRED.

Har aldrig förstått mig på det där.

Jag är jag.

Går alla åt samma håll undrar jag varför.

Och går helst åt motsatt.

Nu när alla gör allt känns det som att jag vill...göra inget.

Men jag skall nog hitta min väg.

Just min.

För det blir besvärligt i längden att spegla sig och göra som alla andra eller i motsats till vad alla andra gör.

Man måste följa hjärtat.

Det är vad jag funderar på nu.

Vilken väg.

Vilket håll.

Turné med The Jets v 7

Läs mer här

Och här

... när jag kommer till Östersund.

Faktum är att jag kommer v 7. Utgår ifrån Österund under en hel vecka och gör både skolkonserter och kvällskonserter tillsammans med underbara The Jets.

Läs mer här

Jag minns när vi skulle tävla i Norge.

Jag sitter i sminket.

1000 ggr har vår manager gått igenom dagordningen. Varje minut är fylld till bredden.

Det är intervjuer till tisdningar och radio. Det är allehanda upptåg.

Nu är det två timmar kvar till sändning och jag har världens vackraste Lars Wallinkjol (Ni som sett Lars Wallin utställningen på Waldermarsudde såg den. Den hade nr, hmr, host host, 1!) på mig. Jag är i övrig barfota och har en ganska sjabbig skjorta i flanell på mig. Vem vill slabba ner en underbar Lars Wallin top innan sändning, liksom.

Håret är fyllt av papiljotter.

Jag sitter där och sminkas och känner ett stort lugn. Äntligen lugn liksom.

Samtidigt, en känsla av att jag missat något. kan det vara så här lungt?

Plötsligt hör jag hur man ropar in Secret garden till studion.

Jag tittar på sminkösen som käckt säger att - Vi fortsätter när du är klar med vad det nu är.

Jag traskar in i studion.

Hela norges massmediefotografer är samlade. Vi skall ta en gruppbild som är arrangerad, som de kan använda om vi vinner.

Rolf ser hysteriskt på mig och undrar hur fan jag ser ut?!

Det undrar jag med.

Och ionfinner mig på en blixtrande sekund i galna svenskan - rollen och ställer mig lite bakom alla andra och ler i kapp med -papiljotterna!

Vi vann.

Hela Oslo var tapetserat med bilden av Secret garden på alla löpsedlar.

Secret garden - med den galna svenska i papiljotter.

Fionnuala och jag gick till MC Donalds på eftermiddagen, dagen efter segern, alla kände igen henne. Inte bara för att hon ser ut som en älva i guldlockar, utan för att hon var på löpsedlarna.

Ingen kände igen mig.

Jag hade ju inte papiljotter.

Sista konserten i dag.

Sista gången jag spelar Laudate Dominum.

Sista gången jag säljer min julskiva.

Sista gången jag kramar publiken efteråt.

Sista gången jag ser mina kära kolleger för i å.r

Känns både bra och dåligt.

Det är fantastiskt att få jobba som jag gör.

Samtidigt ser jag fram emot att få vara lite ledigare.

Jag vill känna in julen.

Saknade det förra året då jag gjorde en diger julkonsert turné tilsammans med Mathias Holmgren.

24 jobb på 24 dagar.

I år skall det bli skönt att få förbereda för en mysig familjejul.

Båda barnen kommer upp med sina respektiva, finaste svärdottern och svärsonen.

Det blir underbart.

Har ju fått vänja vid mig vid min underbara dotters närvaro de senaste veckorna eftersom hon hade en lucka i sit boende. Hon skall flytta in i sin lägenhet efter att ha haft den uthyrd.

Lägenheten hon hyrde blev akut efterlängtad av ägaren...

Vad göra. Jo flytta till mamma. Så ljuvligt.

Nu vill jag tomta till huset. Köpa julklappar och haandla julmat.

Och jag är glad över att jag får.

Komma hem 4 dagar innn julafton är ingen hit.

Å andra sidan är jobbet fantastiskt roligt.

an får inte allt.

Man får alltid betala.

I år, som sagt, känns kombon total.

Sista konserten i dag.

I morgon börjar julen.

"Medan solen sakta gick över ruinens kant och ned i Gamlebyviken svepte Åsa Jinder först in publiken i ett närmast magiskt lugn. Fattas annars med låtar som "Så skimrande var aldrig havet", "Koppången" och "Av längtan till dig". Och ingen kan väl hantera både sång och nyckelharpa så väl som Åsa Jinder."

Ur recensionen från Visfestivalen i Västervik -11

Hej Åsa!

Vill tacka dig och Jonas för en underbar konsert!

Jag borde inte ha köpt din cd – Min spelare gick varm i helgen!!!

Mycket vacker musik! Du skriver så fina melodier och texter som går in i hjärtat.

Träffade en körmedlem i helgen som sade att hon och väninnan hade gråtit i kapp under konserten, så hennes dotter blev lite orolig och ville trösta.

Nu önskar jag er en riktigt skön och härlig höst.

Hälsningar och kram från Christina