Åsa Jinder

Älskade son

När jag fick veta att du fanns, i mig, och skulle komma till världen, blev jag så lycklig som jag aldrig tidigare blivit.

Jag blev din mamma i den stunden.

Och där och då bestämde jag mig för att du skulle få så mycket kärlek som du kunde ta emot.

Tills jag dör.

Jag var 22 år.

 

Jag visste att det var du där inne. Visste att jag väntade en pojke.

Att han skulle heta Johannes. Bara sådär.

Din pappa fick bara finna sig.

Han blev heller inte förvånad när du kom. Jag hade ju sagt så ;)

 

Du var djupt älskad från första stund och du blev ett öppet och mycket kärleksfullt barn som växte upp med en plikttrogenhet och ett starkt rättspatos. Länge skulle du bli polis. Men sedan du snubblat över ett extrajobb som säljare i högstadiet och din sälj-gen vaknat till liv har inget kunnat stoppa dig.

Du var omedelbart duktig på sälj och säljpsykologi och du har utvecklats enormt.

Du har hittat rätt. I denna tid av ditt liv.

 

Jag har alltid sagt att du skall följa ditt hjärta. Jag har alltid stått bakom dig.

Du har tagit kloka beslut och du har aldrig gett mig vare sig bekymmer eller gråa hår.

Jag har alltid tänkt på dig som min ängel.

 

Du är stark och målmedveten. En ledartyp.

Du är fantastiskt godhjärtad.

Jag har alltid varit din största beundrare och jag har faktiskt beundrat mig själv för att jag inte gått in och styrt dig.

Din framgång är din.

 

Ändå har du lyssnat om jag sagt något. Vi har pratat politik och jämställdhet och livet och möjligheter och svårigheter och kärlek.

Du och jag har alltid pratat om allt.

 

Du har gått din egen väg för att du fått det. För att jag alltid sagt ja till dig. För att jag litat på dig. Att du är en egen person och inte jag. Jag har aldrig velat göra dig till mig. jag har haft djup respekt för dina tankar och din vilja.

Jag har funnits där och jag tror att bara vetskapen har hjälpt dig att fortsätta - själv.

Du är självständig.

 

Du är min son och min ängel och du är en enorm glädje för mig.

Jag är stolt över dig. I vilken grad är omöjligt att beskriva.

Du har gått från A till B. Från klarhet till klarhet.

Ibland har du halkat framåt, men fram är fram och bak är bak. Ibland behöver man lite tur. Ibland behöver man inte det man tror.

Ibland är ens hjärta och själ halva framgången. Det gäller att inse att man behöver hela sig med sig i livet.

Inte bara ett papper. Ett betyg.

Hela ens jag är hela ens möjlighet.

 

Du har tagit tillvara alla dina goda egenskaper, din plikttrogenhet och ditt hjärta. Din smartness.

Din utstrålning. Din värme.

Ditt sätt att lära. Snabbt och effektivt har du fattat vad du håller på med. Vad som krävs. Du har utvecklats oerhört snabbt.

 

Nu sitter du i Norrköping och väntar på att det skall bli måndag.

Du har mms:at företagspappret. Pappret på att du äger ett aktiebolag. Din första firma.

Jag var i samma ålder när jag startade mitt aktiebolag.

Jag var rädd och ovan. Hade aldrig tänkt tanken när din kloka pappa rådde mig.

För dig har det varit oerhört naturligt. För att du haft det omkring dig på ett sätt jag aldrig hade. Egna företagare.

 

Jag är så glad för din skull.

Du är värd all framgång. Men också all kärlek.

Lycka stavas relationer.

Var rädd om dina vänner. Alltid.

Utan människor som känner en och tycker om det dem känner - är man ingenting.

Vi behöver alla uppfyllas av den bekräftelsen.

Att vi är älskade för den vi är.

Inte vad vi gör.

 

Livet har sin mening i att vi lever. Att vi finns.

Livet är förutsättningen för allt, därför meningen.

Glöm aldrig det.

 

Lycka till med allt nu. Du tar stora steg och du gör det med lätthet.

 

För varje gång du vågat har du cachat  in enorma mängder självkänsla.

Du tror på dig. Du vet ditt värde.

 

Du är min ängel.

Jag är din mamma.

Du lyser upp min värld.

Jag älskar dig ofattbart mycket.

 

Tack älskade älskade son för att du är du.

/ mamma

 

 

 

 

Såg en minut av Debatt i repris.

Det diskuterades huruvida skattemedel skulle gå till "landet" eller om man bara skulle ha alla rättigheter i "staden".

Alla har ju "rätt" till skola omsorg och sjukvård.

De som tex arbetar som bönder, som producerar mjölken till latten som storstadsmänniskorna dricker, måste ju bo där markerna är. Det vill säga på landet.

Många måste ju bo där för att själva produktionen kräver detta.

Det är svårt att producera el på Stureplan.

Någon hävdade att folk på landet var avundsjuka. Att det var avundsjuka som drev deras krav på samma rättigheter som alla andra.

Vilket resonemang.

Av samma slag som de som hävdar att den som hävdar att det är rätt kasst för unga flickor att växa upp med kraven på perfekt utseende och möjligheten att förändra det som något helt naturligt och gjort på en kafferast.

För att?

Vad vill man ha för samhälle. Hur hårt skall det vara att leva egentligen?

Vi måste alla fundera på det.

Vart drar vi gränserna? Vem drar gränserna? Hur fort har de inte förflyttats de senaste 10 åren? Vem tjänar på detta?

Förutom plastikkirurgerna.

Om man bara nystar lite i härvan av måsten, krav och ideal hamnar man så småningeom i någons plånbok.

Det finns alltid någon som tjänar pengar på våra ideal.

Tål att tänkas på.

Kanske avskräcker det någon att veta att det faktum att ett ideal finns möjligen varken är naturligt eller bra utan bara någon någon kommit på för att kunna åka i en 450.000 kronors bil.

Vill man bidra?

Vad vill vi bidra till?

En levande landsbygd? Ett helt Sverige?

Hur mycket kan man kräva? Vad krävs?

Vad kan vi själva göra?

Många frågor blir det. Viktiga frågor.

Som skäl för att staden är bättre än landet och som skäl till att landsbygdsborna skulle vara avundsjuka svarade en tjej

- Det finns ju allt. Man kan shoppa, fika, gå på stan...

Och när man gynnat D&G, NK och något dyrt latteställe?

När man sett till att folk tjänat pengar?

Då skall man se till att folk tjänar ännu mer pengar.

Vi är dåliga på det här på landet.

Jag måste åka 1,5 mil för att komma in i en stad. 8 km för att fika.

Att fika är inget man slentriangör.

Man fikar hos varandra. Eller fikar själv. Sittandes vid köksbordet, spejandes ut över ängar och åkrar. Skymtar ett par hästar och några får.

Blå berg i horisonten.

Och känner att själen är uppfylld av lugn och en kraft som gör att jag kan vänta två minuter i tobaksaffären utan att få stressutslag.

Det finns något i det.

Någon som gör gott, mycket godare än en chailatte på NK för 45 spänn.

Man måste kunna få välja. man måste skapa system för alla människor. jag behöver inte ha ett sjukhus inom bussavstånd. Kanske kan jag få subventionerade resor 3-4 ggr om året så att jag tar mig smidigt till bröstkontroll, årshälsokontroll, tandläkare...jag vet inte. Jag tror att vi kan skapa ett samhälle där det finns liv överallt. Och där människor kan välja liv utan att välja bort sina rättigheter.

Jag betalar ju skatt. Som alla andra.

Visst är detta intressant?

Man kan naturligtvis inte bosätta sig långt bortistan och kräva saker, men man kan kräva att de samhällen som lever och behöver lite hjälp för att överleva får den hjälpen. De onda cirklar som skapas i form av avflyttning och nedläggning är ju otroligt svåra att vända. Man kan kanske vända dem innan de tar fart?

Tänker på byfesten igår. Vi hade fest i byskolan. Där några av de äldre i byn gått som små. Det var oerhört roligt. fantastisk underhållning av en gjuten underhållare som spelade sjöng och drev med folk med stort hjärta. Jag skrattade så tårarna rann.

Tänk er en blandning av Änglagård och Jägarna. Det var jägarbyxor och kepsar blandat med festlika urringningar och blonderade slingor. Värme och hjärta och gemenskap.

Otroligt genuint och äkta.

Jag bor i världens bästa by. Med världens bästa grannar.

Jag är noll avundsjuk på shopping i Stockholm.

Det finns helt andra värden som blir oerhört tydliga när man bor så här.

Jag älskar att bo så här.

Den här byn ger mig en enorm kraft.

Ger mitt liv en kvalité som är svårslagen.

Även i mörka dystra november.

Mitt hus blir min värld och kakelugnarnas sprakande är vackert och tryggt.

Här är det ofantligt skönt att leva.

Såg Marie Göransson i tv4 i morse.

Mer Marie i tv. Henne vill jag höra mer av.

Vilken klok människa.

Hennes analys och förklaring av verkligenheten och konsten och möjligheten att förstå och få ett samband där livet i sig själv brister - utomordentligt glasklart.

Blev lycklig när jag hörde och såg henne.

Nu skall jag flytta ner datorn till biblioteket.

Vill sitta vid brasan och jobba.

Senare skall jag titta på de tre sista avsnitten av "Svenska hjärtan", har köpt hela serien genom Aftonbladet i höst.

Karin Mannheimer. Hon borde få alla pris som går att få för den serien. Igen.

Hon är ett geni.

Vad vore världen utan alla underbara och kloka kvinnor slår det mig.

Ja, vad vore den?