Åsa Jinder

Sådärja.

Klar för dagen.

Jobbar alltid undan på torsdagar eftersom Jonas kommer hem ganska tidigt och vi återvänder direkt till staden och torsdagsauktionerna.

Ni som följer den här bloggen vet att jag älskar torsdagsauktionerna.

Inte för att jag köper så mycket. Mer för att det är en skön avkoppling.

Fascinerande att se de aktiva, de som har koll, de som köper.

Mysigt att fika.

Nu har vi iofs lite saker på listan. Listan över saker vi behöver men inte i brådrasket.

Äkta mattor.

Golvlampor.

En spark.

Det är inte ofta jag kommer hem med saker från listan.

Det brukar bli julsaker eller påsksaker. Älskar jul och påskpynt. Det vill säga gamla antika tomtar, eller äldre skålar med tomtemotiv - allt möjligt som tillhör julen. Men det skall ha några år på nacken. Julsaker skall ha patina.

Så gillar jag påsksaker. Hönor och tuppar och kycklingar. Samma sak gäller där. De skall vara från 70 talet eller äldre.

Jonas gillar horn, djurhuvuden. Uppstoppade fåglar. Uppslagsverk som är speciella. Särskilt vackra eller särskilt stora ;)

Han kan komma hem med en 10-taggare och jag med en höna i porslin.

Så olika. Men ändå lika. Eller nåt.

Kan även tänka mig en gryta, emaljerad. Samlar lite på såna. Har en ljusgrön, en blå och en orange.

Trevligt att sätta på bordet. Färg piggar upp.

Nu skall jag stoppa i mig lite lunch. Innan jag går ut i skogen. Flickorna är sega i dag. Tur som är.

Passar mig perfekt. Nu får jag äta lunch i lugn och ro.

Sen skall vi springa i skogen.

I alla fall flickorna.

Jag springer helst inomhus. På löpband.

Med en 20 minutare i solariet efteråt som belöning.

Lite osunt 80 talistiskt.

Som om all info om solning gått mig förbi.

Och det har den.

Eller. Jag skyfflar undan den.

Gillar inte att se blekgrön ut.

Ändå gör jag det.

Hur gick det här ihop? Det gjorde det inte.

 

Allt går inte ihop.

Det blir alltid drag på mejlen då jag skriver om nätet. Tillgänglighet.

Och min självvalda otillgänglighet.

 

Lasse undrar varför i hela fridens namn (hans uttryck inte mitt!) jag inte finns på Facebook.

 

För att jag får spader av alla ytliga kontakter i branchen.

Så enkelt är det.

 

Jag söker den jag behöver, då jag behöver den.

Jag känner massor av folk som känner massor av folk. Jag behjöver inte Facebook. Jag skickar bara ett mess och sedan har jag numret till vem jag vill.

 

I går messade jag Magnus Carlsson då han nämnde mig i tv.

I förra veckan messade jag Gudrun Schyman och tackade för inbjudan till luciafesten.

I dag på morgonkvisten ringde jag Tomas Bodström.

Jag når de jag vill.

 

Det är inte så att jag lever ett bakåtsträvande liv i total isolering.

Det är nämligen inte motsatsen till facebook.

Om nu någon trodde det. (ca 45% av alla som snabbt mejlade apropå mitt förrförra blogginlägg)

Så. Nu vet ni.

Allt om min syn på ytliga kontakter.

 

Resten får ni läsa om i mina memoarer.

Som när jag råkade kyssa Björn Afzelius.

När Carola stod i min rabatt halv tolv på natten.

När kungen fick tolka i mitt samtal med japanske utrikesministern.

 

Skall bara skriva den här sabla musikalen först.

Och vila några år.

Sen kan det vara dags.

Eller inte. Fniss.

Måste tänka på barnen....;)

 

 

 

Nu skall jag tonsätta en text.

Göra tvärtom alltså.

Jag skriver alltid musiken först annars.

Musiken är grunden. Väggarna och taket.

Texten blir liksom innehållet.

I det hus som en låt kan liknas vid.

Ändå.

Är det lättare att tonsätta.

Borde därför jobba så helat tiden.

Men det är något i konstruktionen som går förlorat då.

Har aldrig kunnat sätta fingret på vad det är.

Och.

Vem har sagt att allt skall vara så enkelt hela tiden?

 

Nu kommer det ändå att bli så.

Relativt enkelt. Utan det där som faktiskt går förlorat.

Är det kamp?

 

Jag drar mig mot motstånden i livet.

Vill kämpa.

Gillar inte räkmacka.

 

Det är nog det.

Man vill hugga tag i något. Få en utmaning.

Utvecklas.

Där.

Där ligger det.

Viljan att gå vidare. Hitta nya vägar.

Inte bara slira fram i medvind.

Nej, jag gillar verkligen inte det.

Jag vill hitta nya delar av mig själv i det jag gör.

Dessa delar som håller sig gömda, som inte alls påverkas eller visar skymten av sig själva i medvind.

Som inte regarerar på en vindpust.

 

Jag vill ha saker omkullvälta i storm.

I alla fall i mitt skapande.

Rejäla utmaningar.

 

Som att skriva en musikal. Själv.

Vilken utmaning.

Vilken idioti - känner jag somliga dagar.

Det är då jag sätter mig vid datorn med extra stor glädje.

 

 

 

...jag har inte tid att svara.

Det är lite av min paroll faktiskt.

Jag har nästan aldrig på telefonen före 14.00 , då jag går ut i skogen med flickorna.

Väl där avverkar jag alla viktiga samtal.

Resten får vänta.

Tills de är prioriterade som viktiga.

Galet? Ja. Kanske.

Men effektivt.

Skall man skriva en musikal, sköta ett skivbolag, ett aktiobolag, och förbereda ständiga konserter och föreläsningar samt svara på mejl och blogga...då hinner man inte sitta i telefonen på dagarna.

Det funkar bra.

Bara somliga gnäller.

Men jag kan inte låta bli deadlines till land eller Härliga hund för att folk vill prata med mig på arbetstid.

Låta bli att hinna bli klar med musikalen. Så enkelt är det.

Mitt jobb är viktigt och svårt. Jag kan inte ringa en skådis som filmar och prata bort en timma. Eller en dagisfröken eller en butikschef.

Ingen kan väl prata ohämmat på arbetstid.

Fast somliga gillar inte ens att prata i telefonen. Jag kan sälla mig till den skaran utan att tveka.

Jag skriver hellre dikter.

 

Så är jag en ensam själ också.

 

I dag har telefonen varit tyst.

Så tyst att jag kollat om den verkligen är på.

Häromkvällen satt jag i soffan , efter att ha repat ett par timmar, och då plingade smssignalen oavbrutet.

Än var det min syster som meddelade tid för bröllopet, än var det min bror som undrade hur läget var. Och så en kompis som undrade om jag har tid att ses i helgen och en annan som undrade om jag ville följa med upp till Sundsvall. En arrangör som ville ha afficher och en annan som ville ha noter på "Rör vid min själ". En kollega som undrade om jag ville gästa på en konsert och en annan kollega som svarade på ett mess jag skickade häromdagen.

Tänker mycket på det där med tillgänglighet.

Nätivrarna glömmer en sak i sin ambition att frälsa världen. Det finns en människa bakom varje dator. En människa som bestämmer när hon skall vara tillgänglig.

De där shablonerna nätivrarna strösslar omkring sig - de bygger ju på att varenda människa sitter vid sin dator dygnet runt.

Än så länge har ju folk även annat för sig.

 

Vänta på ett telefonsamtal till exempel.

 

Hej!
Fönster putsar jag med vatten + en skvätt ättika. Torkar och     
blänker dem med gnuggat, skrynklat tidningspapper.
Hur fint som helst!

Kul att hitta din blogg!
Ha det bäst!

Solen spränger sig in mellan de stora fläckarna på fönstret. Fniss.

De borde putsas.

Men jag har ännu inte hittat något föntsreputsmedel som inte stinker så jag står över.

Och väntar på att Jonas skall få lust tid och ork.

Vilket inte sker.

Det vore kul att se solen. Utan detta dimfilter...kanske får anställa någon?

Bra lösning.

Nej, jag är inte någon vän av pigdebatten. Jag tycker att det är hyckleri.

De som tycker att det är, än det ena och än det andra, att anställa någon att putsa ens fönster - vem tror de putsar fönstrena på jobbet?

Varför gör de denna värdering hela tiden ?

Jag tycker att alla jobb som måste göras är bra jobb.

Om jag skulle vilja städa hemma hos folk själv?

Vad är det för fråga?

Jag vill inte jobba på banken heller. Eller på Ica. Eller som börsanalytiker eller reseledare eller programledare på tv.

Jag gör det jag vill. När jag, om jag måste göra annat så blir det nog att bli fostermamma.

Inget särskilt gentilt arbete.

Lyxigt eller flådigt.

Ta skit, ha en ängels tålamod. Vara stark och tydlig och påläst. Svårmanipulerad och galet förtjust i problem. Som måste lösas.

Det är lättare att åka hem till någon och putsa fönster. Bättre betalt.

Pigdebatten är ett aber.

Varför är det så lågtstående att städa? Efter andra?

När 80% av alla kvinnor vill göra det i samband med föräldrarledigheten?

Alltså ha hela ledigheten och därmed bli en slags hemtjänst åt frisk man i hemmet?

Fniss.

Åh, jag har vaknat på den här sidan!!!

Tralala. Den ljuva energin måste jag använda åt annat än bloggen.

Här skall städas!

Förrexten! Vad tvättar ni fönster med? Någon som har ett riktigt bra tips på något som är effektivt och inte stinker?