Åsa Jinder

Jonas och D spelar schack. D är jättebra.

Skall snart avbryta dem och lägga D.

Vi har haft en bra kväll, lungt och skönt med barnprogram ett par partier schack.

Lite fika.

Nu skall jag läsa om djur, köpte en jättefin bok med bilder och en massa fakta om världens alla djur.

Gillar faktaböcker, sånt man lär sig något av.

Det är extra kul med D eftersom han har väldigt lätt att lära och kommer ihåg.

 

Sen blir det "Efterlyst".

 

I morgon blir det rep hela dagen.

Julsångerna kommer ljuda från Oppigårn från arla stund...i alla fall efter att jag kört D och Jonas till skolan.

 

Vilken dag!

Är så glad för mina vänner.

 

Mathias Holmgren som får lysande recensioner.

A som fått nytt fint jobb.

T som fått superduper politiskt uppdrag.

 

Jag har lätt att vara glad för andras skull. Det är skönt när det är som sammet omking en. Glada människor är som sammet.

Inga kanter. Inget som skaver. Bara mjukt.

Jag kämpar hårt för det jag gör. Vet att det kostar att ta sig en milimeter här på jorden. Att det krävs en massa för att förverkliga sina drömmar.

Nu sker det lite här och var och allt spiller på mig, allt inspirerar och föder sann glädje.

 

Sedan jag upptäckte din blogg nosar jag mig hit likt en spårhund som  
fått upp sinnet för ngt riktigt intressant.

Tack för givande läsning!

xxx

Vad glad jag blir av sånt här. Tack för att du tog dig tid 

och skrev ner dessa rader!

Dags för promenaden med flickorna.

Skall passa på att ringa K angående begravningen jag skall spela vid på fredag.

Vi skall bestämma låtar.

Annars har jag mest suttit här och snorat med huvudvärk. Glömde alldeles av mig och gick på toaletten på badhuset. Omklädningsrummet vimlade av vackra damer som omsorgsfullt sprutat sig fulla med all sköns dofter.

Skall passa på att ringa maken också. Och berätta för honom att jag älskar honom oändligt mycket.

För, som Mathias Holmgren sjunger numera, tänk om jag dör i natt?

På tal om den ja. Döden.

 

Jag tog sprutan mot svininfluensa i går. jag tillhör ju, med min kroniska sjukdom, riskgrupperna.

Sjuksköterskan skojade och frågade om jag var rädd att gå ut baklänges. Det är en av skrönorna kring denna influensavaccination. Att någon börjat gå baklänges efter sin vaccinering.

Jag tänker kring detta som kring det mesta i livet. Försöker placera saken i ett ljus och sedan omfamna det med förnuft.

Ja, jag är extremt oneurotisk.

Det blir som det blir.

 

Nu värker det i armen men inte mer.

Jag hade inte tänkt att at sprutan, jag kommer mig sällan för såna här försiktighetsåtgärder, men Jonas ville att jag skulle göra det. Så vad gör man inte?

Tar sig till hälsocentralen, skrattar lite tillsammans med de trevliga sköterkorna, och åker sedan till badhuset med D.

Som om inget hänt.

För att inget skall hända.

 

Tänk.

Om livet vore så enkelt.

 

 

Det är så skönt.

Det är så skönt att veta vad man skall göra.

Mellan spelningarna och skrivandet av musikalen.

Då man varke promenerar med hundarna, umgås med vänner eller repar med maken.

Har myskvällar och ser bra filmer och äter gott.

Hälsar på barnen eller reser till någon härlig stad i Europa.

Då man inte lagar mat, städar eller tar hand om D.

Betalar räkningar, sköter firman eller planerar Jonas nästa skivsläpp.

 

Det är all den där tiden då jag skall ägna mig åt mitt eget skivsläpp.

 

Jag fungerar bäst då jag ägnar mig åt växelbruk. Det är ett utomordentligt bra sätt att hålla prestationsångesten borta.

När jag har olika kreativa jobb att varndra mellan känns livet väldigt lyxigt. Så fort jag tröttnar här går jag dit. Så fort jag tröttnar där går jag hit.

Jag jobbar mer. Mer fokuserat. Jag ser snabbare resultat.

Vilket är oändligt skönt för en som gillar resultat. Arbete.

Ogillar ofokuserat såsande.

 

Nu börjar hösten för mig. På riktigt.

Har halvfuskat mig in i den.

Nu är tid för arbete.

Hej då fritid.