Åsa Jinder

God natt alla fina läsare.

Har jobbat mest hela dagen. Som vanligt ute i sista sekunden.

Förstår inte det där.

Men det går inte att samla trupperna innan.

Det måste bränna. Av hets. Prestationsångest.

I morgon.

Jobba 4 timmar.

Tvätta håret.

Välja kläder.

Packa skivor och böcker.

Åka.

Föreläsa 17.30

...som sagt.

Nu börjar nästa tävling.

Det finns inget som på riktigt förbryllar mig så mycket som människor som är emot rättvisa.

Alex är en frihetskämpe.

Jag säger bara- tack Alex!

Det här är viktigt.

Det är en liten bragd.

Kan ibland bli trött på det där ytliga behovet av igenkänning.

Vi skall identifiera oss i allt.

Allt möjligt skräp.

Det finns, känner jag, inget som helst egenvärde i det.

Visst - alla äter, alla sitter på toa, alla sover.

Men är det på riktigt upplyftande att få det bekräftat?

Nej.

Det är det där som är tabu som är viktigt att tala om.

Livet på riktigt. Så på riktigt att vi vill dölja det för att det mer låtsade är skönare.

Så på riktigt att vi önskar oss tillbaka till alla som äter, går på toa och sover.

Mia berättar om något krispigt som en vår is. Något som kan spricka när som helst.

I våra hjärtan.

Hon föder ett obehag men också en bild av en verklighet som är så ful att den blir vacker.

För att hon berättar den.

Och sitter där.

Och är hon.

Och en annan.

För det är det vackraste i kråksången.

Vi har alla minnen. Inre liv. Vi bär alla brustna drömmar och illusioner.

Vi går på jorden och med dess svarta jord under fötterna. Vi når inte stjärnorna, men vi drömmer om att bli en.

Den där drömmen kan vara en livräddare.

Livet kan nämligen ta livet av en.

Så komplext är det. För alla.

Vi skall inte hyssja Mia. Vi skall inte bli förfärade. Vi skall tacka henne för att hon vågar berätta om livet.

Om skuggsidan.

Det där lyckade är ju så exponerat. Också hos henne.

Hon är en stjärna. Hon nådde dit.

Hon är en människa som hittat hem.

Mer hem än så blir det inte.

I varje ände av stjärnan, i varje lysande spets, finns livet.

Finns Mia.

Hennes minnen och tidiga drömmar, hennes kärlekar och hennes barn. Hennes lycka över familjen och hennes kamp om den. Hennes karriär och hennes rädslor.

Livet blir aldrig större än så.

Vi hamnar aldrig i lustgården. Det blir aldrig vackert i varje spets av stjärnan.

Det blir vad det blir. Men också det misslyckade sköra kan vara vackert. Framför allt kan det ge livserfarenhet.

I den blir vi ju starka.

I det.

Men inte allt.

Vi är det vi är.

Och kanske är det just det vi skall fundera över och omskapa.

Vad vi är.

Vi är inte lyckade eller misslyckade.

Vi är.

Jag tycker Mia är fantastisk som berättar om detta.

Att vi är.

Att det i varje spets av våra stjärnor lyser av både lust och längtan, rädsla och mod. Vilsenhet och målmedvetenhet.

Livet är skratt och tårar.

Vi skall nog bara vara väldigt glada över att få leva det.

Tänk om det inte är krångligare?

Än att vi samlar våra erfarenheter, berättar om dem, gör oss till männisor inför varandra.

Tänk om vi på så sätt omformar lyckan, tillsammans.

Och gör den till något mycket enklare.

Jag säger bara - Tack Mia.

Måste lägga mig nu.

Skall träna i morgon bitti.

Sen blir det jobb fram till Let´s Dance som jag inte sett på veckor.

Vet inte vem som rykt och vem som kallat vem för vad de senaste veckorna. Kanske är det bara mänskor kvar med den sortens värdighet som förbjuder dem att framstå som homofober så fort Tony kritiserar dem?

Vem vet?

Spännande blir det.

God natt!

Här sitter jag och inte alls gör det jag skall. Utan....lyssnar.

Jag jobbar på lördag, igen, och får inte se melodifestivalen.

Men det behövs ju inte nu när jag vet vem som går vidare.

Vem som har det bästa bidraget hitills.

Överhuvudtaget.

Nr 5 Anna Bergendahl.

Och...ja det är naturligtvis kungen som skrivit låten.

Kungen. Bobby.

Kungen. Ljunggren.

Shit vad bra han är.

Har jobbat oavbrutet från kl 8.00 i morse.

Haft telemöte med mathias i fyra av dessa.

Vi kom på att våra älsklingar hade födelsedag i dag. Hans E fyller 5 i dag!

Min Toooolvääääiiiiij blir ju 4.

Vi tyckte båda att det var märkligt att vi aldrig konstaterat det förr.

Det känns som att vi är igång nu och att det kommer att bli bra.

Vi julturnérar ju mellan den 27/11 och 20/12.

I södra Sverige.

Nu är jag helt slut i huvudet, nu skall jag bli serverad mat av min snygge man som kommit hem och lagat raggmunkar, kolla film framför brasan.

Njuta.Innan jag går på arbetspass två.

Har bara nästan kommit ikapp.

Solveig fotat av fotograf Anna Alverhag, Ljusnan

http://alverhag.se/

Anna hjälpte till med att räkna pengar på min konsert för de katastrofdrabbade i Haiti. Hon bara ringde och sa

-Jag kan göra vad som helst, om du behöver hjälp.

Tänk om fler var såna.

Kram på dig, Anna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

http://alverhag.blogspot.com/2010/02/tid-hos-barnmorskan.html

Denna sköning fyller 4 år i dag!

1a arbetsdagen hemma.

Skulle;

en himla massa.

Har ju två stora turnéer att sätta ihop.

Föreläsning att förbereda.

Samt 8 dagars ledighet att jobba ikapp. En massa mejl och skrivjobb att gå igenom.

Men.

I morse då Jonas väckte mig hade jag tydligen sagt att jag ville sova ;)

Jag var ganska dålig efter valdigt mycket miljöer av framför allt rök, men också parfymförsäljningen på planet hem där jag omgavs av glada människor som tog prover och hällde över sig...

Vaknade av mig själv tio över tio med känslan av att jag glömt något.

DET VAR JU I DAG SUNDSVALLS TIDNING SKULLE KOMMA! FÖR TIO MINUTER SEDAN!

Samtidigt som jag konstaterar att jag försovit mig så hör jag deras bil på uppfarten!

Hoppar i kläderna och springer ner.

-Jag försov mig! :)

Vi började mötet med att jag morgonkissade Solveig och satte på kaffe.

Sen började vi prata.

Vid två ungefär sminkade jag mig hjälpligt för byline bilderna.

Vid fyra kom Jonas och D hem från skolan. Då åkte reportageteamet.

6 timmars jättetrevligt prat.  Intervju blandat med samtal om annat.

Nästa torsdag lämnar jag min första krönika.

För jag är Sundsvalls tidnings nye krönikör!

Efter den långa roliga intervjun sprang jag upp på kontoret och ringde sonen som ringt 3 ggr under dagen.

han hade, tack och lov, bara glada nyheter.

Sen ringde jag Mathias Holmgren och berättade om hur allt går med bokningarna till julturnén.

Efter det började jag gå igenom alla svar.

Sen var det tacos!

Vi har haft en jättemysig kväll, D mår bra och vi med honom. Nu lägger Jonas honom och jag bloggar.

När jag bloggat klart skall jag lyfta ned papper och penna och datorn och en karta över södra sverige i soffan.

Jobba vidare på resultatet av utskicken. Sätta en turné och mejla alla om datum och så vidare.

Ett pyssel och knåp utan dess like.

Detta samtidigt som jag skall doppa fötterna i ett fotbad i en sån där elektrisk massagefotbadsbalja.

I morgon är det föreläsning för hela slanten.

Från tidig morgon till sena natta.

Hm. Tillbaka i racet.

Men med sol i sinnet. Spaniens glada sol i minnet.

Känslan jag hade då jag låg vid poolen och svettades.

Det går lättare då.

Har inte hunnit titta pa mello an.

Har dock sett att tjejgruppen gick vidare. Minns inget av deras lat.

Far lyssna nar jag kommer hem. Nasta lordag jobbar jag sa da missar jag det igen, men da kan jag se reprisen pa sondagen.

I dag aker vi upp i bergen med vara fina vardar G och P-A. Innan de kor oss till planet.

Vilken vecka.

Fantastiskt trevligt igar pa spelningen. manniskor ar sa snalla. Har fyllt pa mitt beromlager for hela aret.

Hela veckan har betytt sa mycket i den bemarkelsen.

Alla har varit sa fina emot oss.

Och sa ljuset pa det.

Solen.

Ledigheten mellan varven.

Badkaret.

Kanns som jag varit pa spa. i atta dagar. Sjalen har definitivt fatt sitt.

Kroppen.

2 glas vin har jag fatt i mig. Pa hela veckan.

Sa stort ar intresset att dova hjarnan.

Har ett mycket storre behov av att vara har och nu och kunna tanka klart. Uppleva klart. Njuta. Lata bli att tanka.

Storst ar behovet av att vakna klar till var ny dag. Klar och glad. Latt i tanken.

Det ar ljuvligt att leva sa.

Jag har sa mycket fin och glad energi nu.

Ser fram emot att fa komma hem.

Krama pa barnen, gladjas at dem, pussa pa Tooollveeeeiiiij och njuta.

Skriva och skapa.

Det ar sa otroligt skont och roligt och spannande.

Pa onsdag far jag fint fika besok. Berattar mer om det nar jag kommer hem.

Har namligen fatt ett nytt uppdrag som jag ar valdigt valdigt stolt over.

Langtar hem till sangen nu. Min.

Med snusningarna av flickorna och knakningarna i vattenroren och...vintern....nej.

Men det ar februari sa det ar dumt att vanta sig annat.

Blir skona innedagar nu nar kylan slagit till igen.

Far ringa grannen T nar vi kommer hem, bunkra ved. Halla brasorna igang i bibliotek och entrehall.

Sta ut och forsoka vara glad anda.

Vilket inte ar sa svart.

Jag har ett sa fint liv.

Jag ar sa tacksam over det.

Det blir ingen mello i kvall. I kvall gor vi giget vi ar har for att gora.

Men jag har lyssnat pa 1 min av latarna.

Tycker naturligtvis att darin ar bra.

Men jag tycker ockà att Alcazar har en av de basta latarna de nagonsin haft.

Och jag anar en dark horse i Bah Kuhnke. Honom traffade jag pa guldbaggegalan. Grymt nice.

Gor han alla ratt i kvall kan det ga riktigt bra.

Har man en text av Kenneth Gardestad skall man till Globen. Bara darfor. Sa jag tror att denna langa blonda debutant ligger bra till for en biljett till Stockholm. Men naturligtvis. Det handlar om mer saker an en text. Aven om Kenneths texter ar enormt bra. Alltid.

Spannande alltsa.

Blir att banka sig framfor datorn i morgon eftermiddag, efter spelningen da, med chips och cokacola och-njuta! Har finns ju ingen hype kring mello sa man kan utan risk att fa reda pa nagot agna halva dagen at annat innan man tittar.

Laser daremot om vadret.

Ar valdigt gald over att vara har. Om man sager sa.

Har ju redan for lange sedan malat fan pa vaggen - tror att detta kommer att fortsatta langt in i mars.

Skont att atminstone fa slippa en vecka av elandet.