Åsa Jinder

Även om hon inte får plats i Doris korg SKALL hon ligga där. Huvudet på golvet eller inte. Hon skall ligga där.

Ja, hon lyfter på benet när hon kissar.

Dominant.

Men ändå. Mammas tooooolväääääiiiijbäääääbiiiiis.

Som nu för tredje promenaden i rad börjar gråta för att det blir kallt om fötterna efter 4 minuter.

Vi går inte långt, även om hon beter sig som om det vore sommar och 25 grader varm när vi kommer ut - jäääääteglaaaaaad, just för att vi skall kunna vända hem. Och komma hem snabbt.

Varje gång stannar hon efter ett par minuter och gråter och lyfter på tassarna och tittar på mig. Då får jag ta av mig vantarna i 28 grader kyla och ta hennes isande kalla stora tass i mina händer och värma den. Vips har värmen från mina händer förts över till hennes tass och hennes kyla förts över till mina händer.

Glatt fortsätter hon då hemåt medan jag tänker

-Vad gör man inte för sin hund?,  alltmedan händerna värker oerhört av kyla.

Allt. Typ.

16.15 i dag ringer P4 Gävleborg och vill prata.

Har fått finaste messet av S som fått mig att fundera kring en massa som jag inte formulerat än.

Men det handlar om att våga berömma, att våga ta emot, att inte skrämmas av människor som tar plats och varför vi gör det och inte gör det? Massa tankar....tänker på Agneta Sjödin som skrällde när hon åkte ut ur Let´s Dance tex...var hon för.....duktig? För....snygg? Eller bara för...tråkig?  Varför? Vad tycker vi om, hur tycker vi om? Vad gillar vi inte? Vinnaren i Robinsson som hotades med skallning om han dök upp på efterfesten av storpakten.... visst gillar vi fair play? Även om paktning tillåts så länge det håller? Ibland straffar folk ut sig själva, ibland gör vi det åt dem. Varför? Vad får oss att skriva ett kärleksfullt sms till en granne? Vad får oss att avhålla oss? När vågar vi ta plats och vara stora, när tror vi att vi förminskar oss? Tankarna snurrar.

En sak är säker.

Jag blev oerhört glad över berömmet av min sång. Supermallig. Tack finaste S!

Jag har fått många fina reaktioner på det jag gjorde igår. Själva stödgalan i sig, alltså. Jag har dock varit noga med att nämna alla som varit med och hjälpt till, från Anders Å som råddade till alla artisterna.

Jag hade inte klarat av det utan all hjälp.

Man klarar sig inte ensam. Inte i något sammanhang. Men jag skall oblygt erkänna att det värmer i själen med alla glada tillrop. Jag har jobbat så hårt för detta. Lagt pusselbit för pusselbit. Bilden blev så himla vacker.

Människor som ville ge och gav i massor!

Tack publiken! Tack så hemskt mycket!

Kvitto

Ljusnan

Uppdrag slutfört!

Nu skriver DI om dotra min

Popfynd?!

Lite smalt tycker jag.

Universalfynd snarare.

;)