Åsa Jinder

I morgon skall jag lyssna på min dotter.

Skall koncentrera mig på en enda sak.

Att inte gråta.

Skulle bli oerhört pinsamt på detta mycket heta event med extremt hippa människor. Hehe.

Gäller ju att man sköter sig.

Håller sig i kulissen.

Efteråt däremot.

När vi kommit därifrån. ;)

Far hemifrån tidigt.

Skall börja med att hälsa på sonen. I Norrköping. Kan stanna ett par timmar. Innan jag måste återvända med det enda tåg som fanns kvar när jag bokade resan för en timma sedan.

Effektivt att klara av båda barnen på en och samma dag. Bollnäs-Norrköping-Stockholm.

Sover kvar där.

Åker hem torsdag till enhetsmöte ang stödfamiljprojektet.

Kommer att få en massa tid att jobba. Har bokat nät på tåget.

Skall skriva grunderna för min föreläsning den 27/2.

"Mina val, kval och en och annan kärlek" Skall prata om min väg i livet. Om mina val. Och kärlek.

Förhållningssätt helt enkelt. Lite storys från min musikkarriär. Och smakprov från böcker jag skrivit.

Skall bli kul.

Föreläsningar är alltid kul. Riktiga utmaningar.

Det gillas.

Nu skall jag duscha. Hinner inte det i morgon.

Godnatt!

 

 

 

Du hade drömmar och planer och aldrig tog jag dem ifrån dig. Du är du och du är ett tempel av rikedom för mig och inget vill jag ta ifrån dig, inget.

Sina drömmar är ibland det vackraste man har.

Du har föverkligat dem nu.

Och nu är din verklighet din dröm.

Jag är så stolt över dig, stolt över att du vågade. Vågade lämna den innerstad du levt i sedan du var 11 år. Lämna huvudstaden för en mycket mindre stad, en stad du inte har några som helst band till.

Du lämnade all trygghet för utmaningen. Drömmen.

För att starta eget.

Nu är du där. Det har gått tre månader.

Du ringer och berättar om framgång. Om lycka. Om mål.

Det går bra.

Du lever din dröm.

Det går fantastiskt bra.

Och jag är så stolt över dig.

Och glad. För att jag har alltid trott på att låta människor ha sina drömmar. Jag har aldrig trott på att "ta ner" människors tankegångar kring livet. Barns. Jag tror att det mesta är möjligt och jag tror på att själv få upptäcka vilka resurser man har, inte att någon annan talar om det för en.

Jag sa bara KÖR och det vet jag att din pappa också gjorde och inte minst pappas fru.

Det är underbart att konstatera att du har så många människor omkring dig som ger dig kraft. Inte tar.

Jag tror på att vara i nuet. Nu går det bra. Nu är vi glada. Riktigt glada.

Jag vet att det finns de som älskar att konstatera att det inte går bra för folk längre , särskilt när folk vågat vara glada, men jag tar det.

Man kan inte gå genom livet, rädd för att allt skall förändras och att människor då tycker sig ha rätt att ge sig på en och tycka.

-Mm, så himla mallig. Se där hur det gick. Inte lika mallig nu kanske.

Man kan inte leva med den rädslan.

Vi måste alla tro på att befinna oss i glädjen, när den är.

Vi måste tro att människor kan reda ut och ordna upp sina liv även om de kör ut i en kurva.

Hur det än blir och hur det än går, i framtiden, så är det nu det finns anledning att vara glad.

Då skall man vara det.

Jag är dock inte ett dugg orolig för dig. Du har alltid gått från A till B.

Från klarhet till klarhet.

Inte alltid med bästa resultat, men det är långt ifrån nödvändigt. Livet är till för att lära sig. Och det gör du. Hela tiden.

Du är bara 23 år och du har gått så långt. Och du har kul.

Och det är det viktigaste. Tro mig.

Ett liv fyllt av framgång och den press det bär med sig är inget liv. Njut av ditt liv. Av din starka kropp och din partyprins läggning. Glöm inte att fira. Fira kärleken, vädret, eller vad som helst. Det är kul att fira.

Det finns framför allt mycket att fira.

Dig själv till exempel.

Det är bara du och ingen annan som gjort det här.

Bara du.

Tack för att du kom till mig, tack för att du ger glädje, tack för att du ger mig anledning att känna att det där med att skaffa barn tidigt i livet - är det bästa jag gjort. Någonsin. Du kom!

Med kärleken. Med äventyret. Med glädjen.

Tack snälla fina son för att du är så älskvärd och snäll och stark och generös.

Jag tror på dig, jag har alltid trott på dig och jag kommer alltid tro på dig.

Ditt stora hjärta.

Följ det, Johannes.

Bara följ.

 

Det går ju galant det här!

 

 

 

 

 

I dag fick jag en fråga från en journalist.

-Vad drömmer du om?

-Barnbarn , kom svaret blixtsnabbt.

-Oj, jaha?! De flesta jag pratat om har svarat att de önskar se någon outforskad del av världen, att de vill lära sig något nytt eller att de skall finna kärleken.

-Ja. Det är ju det jag säger! Barnbarn. Det är en outforskad del av min värld, det är ett helt nytt område att lära sig om och det är massvis med kärlek.

(Lugn barn! Jag önskar inte barnbarn nu. Jag önskar barnbarn någon gång. Då ni känner att det är läge för er. För mig var det jätteläge när ni kom. Ni var så självklara och önskade. Men ni har egna liv med andra drömmar och planer. Ni har annan kraft och andra mål. Ni har en annan syn på livet än min. Så klart. Så- när ni vill och önskar. Om ni vill och önskar. Om naturen vill. Skulle jag bli glad.)

 

”När pojkarna knuffar eller retar och slår oss säger lärarna att de bara är kära i oss. Det får ni stå ut med.”, säger en annan.

Apropå detta

Det börjar i skolan. Vilda pojkars starka lek och ibland uttänkt våld bortförklaras med "kärlek".

Jag skulle blivit galen om någon lärare förklarat en pojkes våld mot min dotter på det sättet.

Ingen får slåss. What so ever.

Inget våld kan bortförlaras. Skall inte bortförklaras.

 

Signaler någon?

Vad tror ni barn lär sig av detta dammiga könsrollstänk?

 

Det är där det börjar. I småskolan. Sen fortsätter det bara. Och i vuxen ålder är de flesta tjejer så jäkla trötta på att vara i underläge att de inte orkar se problemet.

Då Feminist/Javisst plötsligt förvandlas till Femisnist/Nej vad trist! Måste vi bråka?

Ja det måste vi.

 

Det har ifrågasatts om du kan bli minister eftersom du ska föda barn. Hur ser du på det?

– Jag tycker att år 2010 så ska ingen kvinna som är politiskt aktiv behöva välja mellan att bli mamma och minister. Vi lever inte på 1950-talet längre. Det är viktigt att se att många av oss lever med moderna män som inte är dinosaurier, utan har en modern uppfattning om att vara aktiva fäder. Jag tror att det kommer gå utmärkt. Det kommer att bli väldigt väldigt tufft, men jag har bra familj och bra medarbetare.

Åhh vilken bra minister hon blir!Klok och naturligtvis, feminist. Det är alla ju kloka kvinnor! Se bara resultatet. Att vilja leva fullt ut. Att välja att leva med en man som också vill att hon skall leva fullt ut. Utveckla sig själv och alla sina drömmar. (Det är inte trots alla fnysningar jag hör nu inte självklart. Läs historien och LÄR!)

Vilken förebild. Wow!

Läs mer här

Så här kan man också ligga i en bur. Och lite utanför.