Åsa Jinder

"Men hur ser du på familjeförhållanden där man skulle förlora tiotusentals kronor i månaden på att pappan skulle vara föräldraledig? I min familj är det så. Jag är i dagsläget arbetslös, min man tjänar väldigt bra och därav beslutar vi att jag ska ta på mig hela föräldraledigheten. Skulle föräldraledigheten delas rakt av skulle vi gå på knäna direkt. Är det rättvist?"

Den här frågan ställer anonym till sanna Lundell som menar att barnbidraget inte skall delas mellan mamma och pappa.

Jag tycker att det skall delas.

Men jag förstår precis hur Sanna tänker. men jag tror att men hennes sätt att tänka, stannar vi.

Antingen vill vi ha en utveckling eller så tittar vi på hur det är och accepterar.

Jag vill ha delad föräldrarförsäkring. Delat barnbidrag. Jag vill inte att vårdnaden i tvister slentrianmässigt tilldelas mamman. 90% av fallen bifalles kvinnan vårdnaden av barnen. Skulle bara 10% av papporna vara lämpliga? jag ifrågasätter detta.

Skall jag kanske ifrågasätta kvinnorna som skaffar barn med dessa olämpliga män? Nej. jag tror inte på siffrorna. jag tror inte på utfallen. Jag tror att svenskt rättsväsende i det fallet förhåller sig till frågan på samma sätt som man gjorde för...länge sedan. Innan en man bytte en blöja och världen håpnade när så skedde. Det gick! Han kunde! Man behöver tydligen inte vara kvinna för att torka diskbänk!? Revolution.

Men. Revolutionen var stillsam. En liten yttepytte rörelse. Feminismen. Vi är lika värda. I hemmet och i lönekuvertet.

Jag tror så. Jag älskar tanken.

Vi är inte där. Därvidlag har Sanna rätt.

Men om vi skall dit? Är inte detta ett bra första steg?

Eller?

Sanna är klok, hon gör mig en smula osäker.

Men jag stannar nog vid tanken på att det är bra.

Och...svaret då.

Detta gamla vanliga svar.

-Min man tjänar mycket mer än mig......

Där har du problemet. Där har du grundstenen i min tro. Min längtan.

Varför hör jag aldrig;

-Min fru tjänar mer än mig, vi skulle förlora tiotusentals (grattis till den lönen!) kronom om hon stannade hemma.

Jag har hört det två ggr och det var av de män jag varit gift med! Moahahahahaha! Jag har vid de tillfällena det var tal om ledighet, eller möjligen var på tal - tjänat lika eller mer än dem.

Är det bara därför jag så lätt kan säga att vi skall dela?

Njae, den ena mannen var anställd av staten, jag var egen företagare.

Den andre var egen fretagare liksom mig.

Det är ju det andra typiska argumentet;

-Min man är egen företagare.

Så...det finns alltså inga kvinnliga företagare som tagit ut mammaledigt? Jo, det vimlar av dem.

Allt går - utom nyfödda barn.

Så länge kvinnor försvarar männens frånvaro med deras högre lön eller egna företagande är de skyddade liksom femåringar bakom mamma.

Så är det bara.

Det man måste måste man.

Men varför undrar somliga?

Ja, varför?

Varför delar man?

I smått och stort?

En krognota, ett liv?

Det är rättvist.

Framför allt för barnet som inte är mammans juvel utan föräldrarnas. Det är naturligt att ta hand om sin avkomma.

På stenåldern delade man upp sysslorna på ett sätt, det betyder inte att vi skall göra på samma sätt.

Det handlar inte om val, det handlar inte om politik.

Det handlar om kärlek för mig.

Och. jag vet att familjer ser olika ut. Jag var själv ensam med barnen under 8 år. Det är så enkelt som att man måste utgå ifrån något.

Det behövs en hona och en hane för att göra barn.

Vi kan väl utgå ifrån det.

Utifrån detta kan man sedan göra en massa val.

Men låt oss utgå ifrån att när det finns en pappa, så har han ett hjärta för sin avkomma.

Låt oss utgå ifrån samma sak när det gäller mamma.

Och sen ser vi verkligheten som den är.

Och gör den till det vi vill.

En jämställd blommande äng.

Fylld av olika blommor.

Den största heter DELA.