Åsa Jinder

Har varit i Stockholm i helgen. Hos dottern. Hjälpt henne med ett och annat.

Såg mello tillsammans med henne, som satt som ett frågetecken mest hela tiden. Hon är inte något större fan av mello. Om man säger så.

Men rördes liksom jag av Annas gestalt. Bobbys sång.

Härligt att hon vann.

På söndagen var vi på bio. Suffered Island. Det tog mig ungefär 10 min att fundera ut handlingen.

Trist.

Men Jonas älskade filmen. Och dottern och prinsen.

Tycker det är tråkigt när man kan tänka ut handlingen direkt. Jag kan ofta det. Av någon anledning.

I går vad dottern och jag och hälsade på en mycket god vän. Och hans underbara flickvän som också är en god vän. Träffade deras bebis L, 3 månader.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Och rymden. Där flickvännens senaste platta varit. Tillsammans med Christer Fuglesang. Hon hade bild på skivan i rymden. Viktlös.

Christer hade fått plattan innan senaste rymdfärden. tagit med den. man får tydligen ta med 20 cd.

Rolig grej.

Så pratade vi om hur programmet "Det okända" ringt till en mamma som mist två barn och börjat yra om att ena dottern spökade i en lägenhet.

Fy.

De tyckte att mamman skulle kunna prata om detta, om dotterns död, eftersom det var två år sedan.

Sedan när är det upp till en kommersiell tvkanal att bestämma när människor är beredda att tala om sina trauman?

Väl hemma har jag hämtat en av de två datorer som varit på service, haft möte angående musikalen och skickat affischer till arrangörer.

Nu sitter nästan hela julkonsertturnén. 23 konserter blir det. I rad. Yeeehaaa!

Sommaren är i princip fullbokad. Känner att jag vill behålla de få lediga helger jag har för närvarande. Pingst och midsommar.

Vore lysande att få bara vara då.

På lördag åker dottern till gran caranria. Är inte alls avundsjuk. Inte alls grön. Av avund.

Nej då.

Jätteglad att möta våren här. betrakta snödrivorna och kunna sitta på balkongen i 3 minuter innan man fryser häcken av sig.

Det är ljuvligt.

Men det kommer en vår. Det gör det.

Möjligen redan i kväll. Då jag och Jonas och goda vänner skall bevittna sista semin mellan Bollnäs och SAIK i Sandviken.

Bandy på hög nivå. De spelar fantastiskt bra. Båda lagen. Ingen är omöjligt. Det handlar bara om tänket.

Att tänka bort att vi haft nästan omöjligt att slå SAIK hemma.

Men vad tusan. Det är en ny arena nu. Det sitter inte i väggarna.

Det går. Det skall gå.

I kväll.

Hoppas jag.

Heja Bollnäs!