Åsa Jinder

Det blir alltid drag på mejlen då jag skriver om nätet. Tillgänglighet.

Och min självvalda otillgänglighet.

 

Lasse undrar varför i hela fridens namn (hans uttryck inte mitt!) jag inte finns på Facebook.

 

För att jag får spader av alla ytliga kontakter i branchen.

Så enkelt är det.

 

Jag söker den jag behöver, då jag behöver den.

Jag känner massor av folk som känner massor av folk. Jag behjöver inte Facebook. Jag skickar bara ett mess och sedan har jag numret till vem jag vill.

 

I går messade jag Magnus Carlsson då han nämnde mig i tv.

I förra veckan messade jag Gudrun Schyman och tackade för inbjudan till luciafesten.

I dag på morgonkvisten ringde jag Tomas Bodström.

Jag når de jag vill.

 

Det är inte så att jag lever ett bakåtsträvande liv i total isolering.

Det är nämligen inte motsatsen till facebook.

Om nu någon trodde det. (ca 45% av alla som snabbt mejlade apropå mitt förrförra blogginlägg)

Så. Nu vet ni.

Allt om min syn på ytliga kontakter.

 

Resten får ni läsa om i mina memoarer.

Som när jag råkade kyssa Björn Afzelius.

När Carola stod i min rabatt halv tolv på natten.

När kungen fick tolka i mitt samtal med japanske utrikesministern.

 

Skall bara skriva den här sabla musikalen först.

Och vila några år.

Sen kan det vara dags.

Eller inte. Fniss.

Måste tänka på barnen....;)