Åsa Jinder

Oerhört intensiv dag.

Rolig.

Inspirerande.

Spelade in lite nyckelharpa på en oerhört fin låt som Stefan Åberg skrivit. En japanska, Mai, sjöng som en vårbäck porlar. Ljust och klart. Väldigt underbart.

Roligt att få vara med i såna sammanhang.

Åkte tio över åtta i morse och kom tillbaka exakt samma tid exakt 12 timmar senare.

50 mils farande och ca tre timmars spel.

De e mitt liv de se.

Jag klagar inte. Jag tillhör de som är vana att flänga och inte riktigt uppfattar tid och rymd som andra.

Jag lever på intuitionen, instinkten och inspirationen. De tre I:na. När de följs åt är det riktigt härligt att vara människa.

Jag har skrivit om inspirationen förr. Om att det är ett tillstånd man jobbar sig fram till. Inte väntar på.

Nu känner jag mig oerhört inspirerad.

Vilket kommer att resultera i att jag städar hela huset i morgon innan jag sätter mig och samlar ihop en massa förfrågningar och försöker slå an logistiksträngen inom mig och sy ihop en sommarverklighet.

Turné.

Sen blir det middag och mys med K&A innan vi åker och tittar på våra repektive konserter i morgon kväll.

Framför mig på väggen sitter en bild på min nyckelharpslärare,Mats Kuoppala-Liljeholm.

Tack!!!

Tack för att du sa att jag var bra.

Tack för att du sa att jag var bra precis då jag behövde höra det.

Jag har burit det inom mig sedan dess.

Åh vad jag har levt på dina ord.

Du gav mig mod.