Åsa Jinder

Fortsätter min konvalecens med mitt småpysslande.

Började dagen med att krama Solveig. Hon kom långsamt (morgontrött som hon är) upp i sängen och slog sig ned bredvid mig med sin mjuka varma kropp.

Jonas for i väg i arla morgonstund. Mer arla än Solveig och jag ämnade gå upp...

Väl uppe har jag donat lite med en sak på kontoret och det är skönt att inte ha den hängandes över mig längre.

Nu skall jag ta en lång dusch och fixa mig lite. Skalpen spänner, annars är det inte farligt med huvudvärken i dag.

Höften känns riktigt okay. Den lila färgen har ändrat till svenska flaggans färger. Hm.

Sedan skall jag ställa mig framför morgontv och stryka.

Stryka och dricka te.

Josefine kommer upp i kväll, har lovat en cheesecake och lite bubbel då hon gör entre. Hon föddes halv tolv på kvällen/natten. På 1 1/2 timma var hon ute.

Med mörka fina ögon. Långa ben.

Hon tittade sig omkring. Var tyst. Pappas ögonsten direkt. Han valde namnet. Jag lade till två släktnamn.

Så var vi en tvåbarnsfamilj. Johannes&Josefine.

Så var jag tvåbarnsmamma.

Det är så många tankar som kommer då man får barn. När man blir med barn.

En av tankarna när Josefine kommit var

-Nu skall vi (pappan och jag) dela dessa i resten av vårt liv. Hur det än blir så kommer våra barn alltid vara ett band mellan oss och det bandet skall inte vara solkigt av krig någonsin, det skall vara rött och fint och mjukt som sammet.

Det är en smula medtaget och fransat här och där, men i sin helhet helt och mjukt fortfarande.

Det finns ett rött band av kärlek. De är våra barn. Vi hade en dröm. Allt gick åt pipsvängen men man kan hoppa över det ibland tycker jag och titta på de där unga människorna som drömde. Som var kära. Som ville ha en familj tillsammans.

Det är viktigt att inte solka ner det. Att stå för sin dröm. Att våga göra det.

Det är de bästa födelsedagspresenterna jag gett mina barn genom åren.

Freden.

Nu kommer min lilja upp i kväll, med sin fästman, och det skall bli mysigt att få rå om henne ett dygn innan huvudstaden och lilla Klaus inte minst, ropar henne tillbaka.

Ni minns väl den undersköna katten jag är "mormor" till?

Ha en fin morgon, alla.