Åsa Jinder

Spelade på bröllop i helgen. Fredagen blev inte sen eftersom vi skulle lämna flickorna redan 8 på morgonen. Skönt att vara utvilad och pigg när man skall resa och jobba.

Kom till kyrkan i god tid och kunde i lugn och ro förbereda oss.

Paret som gifte sig var väldigt vackert, hon såg ut som snövit. De hade en mycket fascinerande historia som ger hopp om kärleken.

Jag tänker ofta på det. Jag spelar ju ganska ofta på bröllop och får höra människors livshistorier, deras väg mot kärleken.

Så mycket människor kämpar för att få leva sina liv tillsammans. Så mycket de tvingas offra.

Kärleken är inte alltid en ljuv väg fram mot klarheterna som sedan skall leda oss. Den är mer en snårig stig där inte sällan hjärtan går sönder på vägen.

Förra sommaren spelade vi på ett bröllop där bruden hade poliseskort, eftersom brudgummens f.d fru hade hotat bruden. Det var makabert och mycket mycket rörande då de lovade varandra att älska i lust och i nöd. Bara vakterna vid de stora kyrkportarna avslöjade att något var väldigt skevt.

Kärleken hittar sina vägar och det blir vi människor som får skriva kartan i efterhand.

Paret i helgen var slående vackert. Gästerna var väldigt trevliga.

För ovanlighetens skull stannade vi kvar.

Jag fick så mycket beröm att jag kan leva på det fram till sommarturnén. Snälla varma människor som önskade brudparet ett vackert liv ihop, var glada för att jag sjungit mina sånger och såg till att det blev party!

Ett mycket varmt bröllop med fina möten.

I går var det dags för söndagsmiddag med vänner. Vi packade ur bilen och började laga mat på momangen. Det blev helt fantastiskt skönt att få sitta vid brasan i matsalen och småprata kvällen ut.

En uppladdning inför veckan som är fylld av arbete i vanlig ordning.

Nu har vi tackat ja till Spanien i februari, skall spela där och får samtidigt en veckas semester. Skönt.

På fredag åker vi ned till vårt hus i Stockholm och packar ur. Börjar ett nytt kapitel i våra liv nästa måndag. Ett liv utan ett hem i Stockholm.

Det känns märkligt och befriande på samma gång.

Vi har ju tre vuxna barn med egna hem i stan. Syskon och Jonas mamma. Att få tak över huvudet är inget problem.

Nu skall jag skriva en krönika för Härliga hund. Det kommer att bli en hyllning till Doris.

Sen skall jag betala lite fakturor innan jag sätter mig och skriver sångtexter till musikalen.