Åsa Jinder

tänker många som läser det här.

Själv får jag lite ont i magen.

Konspirationsteorierna frodas.

Vem i hela fridens namn är det som vill att kvinnor skall tänka på sånt här? Varför?

Till slut är det alldeles för komplicerat att föda och göda barn - att man inte kommer att ha en chans att överhuvudtaget tänka på något annat.

Det finns så mycket att ta ställning till, att fundera på och sedan leva upp till att - det tar ALL kraft.

Glöm arbete.

Glöm fritid.

Glöm ditt liv.

Se det nya.

Det börjar med planeringen av fördseln - för att barnet skall klara skolan på nästa sätt.

Sen fortsätter det bara.

Dagens mammor blir helt uppfuckade av allt trams och ni vet hur det är, en lögn som upprepas tillräckligt många gångar liknar till slut en sanning.

Läste och chockades av att läsa Alex pappablogg.

Han hade gett sin dotter en kanelbulle på födelsedagen.

På allvar - chockerades en hel del människor över att den lilla flcikan fick äta bulle.

Det är ju socker i bullen.

Herregud.

Amanda, mamman, började på allvar tvivla på sin förmåga att fostra barn och skriver en krönika om det.

Det är ju vansinnigt.

Hylla gärna den nya tekniken (gamla numera?) men är det detta den åstadkommer så föredrar man ju den gamla goda tiden då man på sin höjd fick ett gott råd vid sandlådan, av en annan mamma, och så var det bra med det. men av artighetsskäl gav folk fan i att lägga sig i andras liv.

Och vi mammor framhärdade med en känsla av att vi dög, att våra barn dög. Att livet var härligt.

Då fanns inte tidningar för oss, vare sig Mama eller Family living. Ett besök på Ikea renderade en ny plastvisp med rött handtag för 9 kr. Inte ett kök för 80.000.

Jag är glad, så glad att jag slipper det här.

Orolig för min dotter.

Eller.

Hon är ju min dotter. Så klart att hon inte kommer att planera barnets födsel.

Hon kommer att älska. Hon kommer att föda. Hon kommer att älska igen.

Precis som mor sin.

Långt ifrån kommersialismen av mammarollen.

Hon kommer att amma och komponera musik. Leka med babyn och sedan skriva en text.

Gå en promenad och samtidigt boka ett jobb.

Precis som sin mamma.

Varken mer eller mindre.

Märket på vagnen, stilen på köket eller månaden barnet är fött i - kommer att vara av underordnad betydelse.

Barnen, kärleken och hon själv, denna combo, kommer att vara värdet i hennes liv och det kommer att gå utmärkt.

(Märker ni att jag försöker övertyga mig själv? Hör ni hoppet i min bön?)