Åsa Jinder

Har läst Peter Lemarcs sångbok. Läst alla texter samt texterna som berättar om inspelningarna.

Jag känner igen mycket. Från kolleger.

Jag har inte själv den där svidande risiga självkänslan.

Många av mina kolleger tycker att de är dåliga. Inte skall väl dem. Ingen vill väl höra.

På den bensinen levererar de mästerverk efter mästerverk. Utan att fatta det själva.

Jag är uppriktigt glad att jag inte har det så. Det gör ont att leva så.

Det där är mer strimmor i mitt liv. Små strimmor som bryggs över av ett leende från något av barnen, eller Jonas.

Jag har mina värdegrunder på andra håll. Jag låter inte mitt konstnärsskap betyda så mycket. jag är inte slav under den bekräftelsen.

Det är i och för sig också en kamp men med ett fruktbart resultat.

Det är svårt att skapa. Det är svårt att tänka sig att folk skall vilja höra.

Man får inte tänka så.

Man måste göra saker utifrån andra värden. Ha andra perspektiv.

Roligt att läsa att vi tänker lika. Eller tänkte.

När jag producerade "Folkmusik på Svenska" 2000 bestämde jag mig för livetagningar och felspel.

Att rummet skulle bestämma. Stunden.

Jag pratade med Stefan Nilsson och George Riedel om detta.

När Stefan spelade sina tagningar hejade jag på honom från kontrollrummet. Inte helt lätt att ha mina

-Underbart, Stefan!

-Mer punk!!

i öronen.

Men Stefan är Stefan.

Och min vision var stark.

Peter gjorde samma sak ett par år senare.

Dessutom. Spelade han in cover på sig själv. Det har jag gjort undan för undan.

Jag har spelat in somligt på nytt, somligt som jag känt skulle ha en 2000 tals skrud i stället för en 80 tals.

Funderar jättemycket på att göra en hel platta så. Det är så mycket av mitt material som inte finns att få tag på. Så mycket bra musik.

I min värld.

Funderar på att tänka ut en bra sättning, minimal men ändå dynamisk och ge låtarna en andra chans, precis som Peter gjorde för inte alls så många år sedan.

Har ju tänkt mycket på olika teman. Åsa Jinder kanske kunde vara ett?!

Det finns låtar från min första platta, där jag gjorde egna låtar, från 1986, som jag skulle vilja ge nytt liv. De tre plattorna, som jag samtliga grammisnominerades för, rymmer en liten låtskatt.

I min värld.

Skall fundera vidare på det.

Skivbolaget Bonnier vill ju att jag skall göra ytterligare en platta hos dem.

Det kanske vore något för dem.

Sen har jag ju min fantastiska temaplatta på lut. men den kräver insatser av komponerande och det hinner jag inte förrän i vår. Det kan ju bli nästa höst:s platta.

Säga vad man vill om att läsa böcker om andra artister och kompositörer.

Det inspirerar.

Tack peter.

Tack för inspirationen och tack för all underbar musik.

Jag bloggade ju om konserten i Uppala för två år sedan...det var verkligen en guldstund för mig. Men. Bakom mig satt fyra idioter på rad och pratade högt om allt mellan himmel och jord. Sjöng med (okay) och babblade sönder hela konserten. Jag var gråtfärdig när jag åkte hem. Ändå var det fantastiskt. Fulla människor utan koll och med behov att skvallra högt och brett om grannarna borde vara portförbjudna på konserter.

Nu har jag boken. Nya skivan.

Nu har jag Peter i min tystnad. Nu får han föda min inspiration.

Utan inblandning av någon annan.