Åsa Jinder

Min vän har fått cancer.

Man kan dö av cancer.

Det pratar vi inte om.

Vi pratar om att det är lite bök och stök ett tag.

Sedan.

Till sommaren.

Då är allt över.

Det finns ingen rättvisa.

Men att ta ansvar över sitt liv ger alltid stor utdelning.

Min vän valde en partner som är generös med omtanke och kärlek.

Som bekräfter min vän och stödjer  i allt. Arbete,  intressen och vännens sätt att vara och finnas till.

Där finns så mycket kärlek.

Det har inte alltid varit så.

Man accepterar att inte bli behandlad som man önskar. I stort och i smått.

Tänker att det inte skall tjafsas.

Förrän bägaren rinner över.

Då man ser klart.

- Vårt förhållande handlar ju inte om oss. Det handlar ju om dig.

Vännen valde om.

Valde rätt.

Min vän delar ett förhållande i dag.

Och nu, när mörkret lagt sig över vännens hjärta och själ, ger det utdeling i oändligt stöd.

Kanske är det så.

Vi drabbas alla.

Men hur får vi ligga? Hur har vi bäddat?

Väljer vi människor omkring oss som verkligen håller stilen då saker drabbar oss.

Väljer vi en airbag eller någon som sticker då det börjar osa katt?

Det är i detta vi kan ta ansvar.

I detta vi inte är några offer.

Detta kan vi påverka och bestämma över.

Vem finns.

Finns när hon eller han behövs.

Livet gör som det vill med oss. Ibland.

Men i mycket har vi makt.

Vem vi väljer att leva med.

Det är inte enkelt.

Men vi måste ta de ansvaret. Det är det enda vi måste.

Visa världen hur rädda vi är om oss själva, i våra val av partner.