Åsa Jinder

Lyssnade på en framgångsrik kvinna i radion i söndags.

Hon berättade om sina föreläsningar.

Om att vara positiv och hitta motivation.

Hon såg sig själv i spegeln varje morgon och sa - Godmorgon X, vad härligt! Ännu en ny dag! Vad skall jag hitta på för att få denna dag så underbar som möjligt?

Jag har funderat mycket på det där.

Vad skapar vår lycka? Vad mår vi bra av?

I allt som sägs om detta, skrivs om detta utgås det ifrån oss själva. Jaget är i centrum.

Själva frågan handlar om Jaget.

Hur skall jag?

Jag.

Jag tror att vi skall utgå ifrån alla andra.

Det är alldeles för mycket jag i samhället.

Tänkte på det på en tillställning jag var på för ett tag sedan. Träffade en massa nya människor som alla hade en sak gemensamt.

De pratade om sig själva.

Det är så fruktansvärt utbrett.

Människor är fruktansvärt ointresserade av andra.

De tror att allt handlar om dem själva. Och att allt utgår ifrån dem själva.

Vi är fostrade i tiden. Tiden som är nu och som består av ett stort jag.

Hur jag skall bli framgångsrik, lycklig, smal och effektiv och en bättre resurs på jobbet och så vidare.

Jag tror att det vore sunt om vi vände på perspektiven.

Lade krutet på vår omgivning i stället.

Förtsod att vi växer genom möten med människor.

Då vi växlar erfarenheter.

Inte lyssnar på någon endas.

Utbyte är alltid bra. För alla.

Ingen människa är intressant i sig själv.

Bara i samklang med andra.

Vi borde koncentrera oss på att ge i stället för att ta.

Människors tid.

Människors energi.

Människors uppmärksamhet.

Jag tror att människor skulle bli långt mer lyckliga om de förstod storheten i att finnas för någon annan. Någon annan som samtidigt skänker energi och kärlek.

Om människor förstod att allt inte handlar om oss själva, utan oss själva i samklang med andra. Det är bara där vi kan utvecklas.

Bara där det skapas frid. Bara där det gör ont. Bara där vi lever fullt ut.

Inte i vår egen ensamma framgång.