Åsa Jinder

I dag har telefonen varit tyst.

Så tyst att jag kollat om den verkligen är på.

Häromkvällen satt jag i soffan , efter att ha repat ett par timmar, och då plingade smssignalen oavbrutet.

Än var det min syster som meddelade tid för bröllopet, än var det min bror som undrade hur läget var. Och så en kompis som undrade om jag har tid att ses i helgen och en annan som undrade om jag ville följa med upp till Sundsvall. En arrangör som ville ha afficher och en annan som ville ha noter på "Rör vid min själ". En kollega som undrade om jag ville gästa på en konsert och en annan kollega som svarade på ett mess jag skickade häromdagen.

Tänker mycket på det där med tillgänglighet.

Nätivrarna glömmer en sak i sin ambition att frälsa världen. Det finns en människa bakom varje dator. En människa som bestämmer när hon skall vara tillgänglig.

De där shablonerna nätivrarna strösslar omkring sig - de bygger ju på att varenda människa sitter vid sin dator dygnet runt.

Än så länge har ju folk även annat för sig.

Vänta på ett telefonsamtal till exempel.