Åsa Jinder

16.15 i dag ringer P4 Gävleborg och vill prata.

Har fått finaste messet av S som fått mig att fundera kring en massa som jag inte formulerat än.

Men det handlar om att våga berömma, att våga ta emot, att inte skrämmas av människor som tar plats och varför vi gör det och inte gör det? Massa tankar....tänker på Agneta Sjödin som skrällde när hon åkte ut ur Let´s Dance tex...var hon för.....duktig? För....snygg? Eller bara för...tråkig?  Varför? Vad tycker vi om, hur tycker vi om? Vad gillar vi inte? Vinnaren i Robinsson som hotades med skallning om han dök upp på efterfesten av storpakten.... visst gillar vi fair play? Även om paktning tillåts så länge det håller? Ibland straffar folk ut sig själva, ibland gör vi det åt dem. Varför? Vad får oss att skriva ett kärleksfullt sms till en granne? Vad får oss att avhålla oss? När vågar vi ta plats och vara stora, när tror vi att vi förminskar oss? Tankarna snurrar.

En sak är säker.

Jag blev oerhört glad över berömmet av min sång. Supermallig. Tack finaste S!

Jag har fått många fina reaktioner på det jag gjorde igår. Själva stödgalan i sig, alltså. Jag har dock varit noga med att nämna alla som varit med och hjälpt till, från Anders Å som råddade till alla artisterna.

Jag hade inte klarat av det utan all hjälp.

Man klarar sig inte ensam. Inte i något sammanhang. Men jag skall oblygt erkänna att det värmer i själen med alla glada tillrop. Jag har jobbat så hårt för detta. Lagt pusselbit för pusselbit. Bilden blev så himla vacker.

Människor som ville ge och gav i massor!

Tack publiken! Tack så hemskt mycket!