Åsa Jinder

Vackra ord.Tack

-Men vad gör man om man inte hittar kärleken?

Fortsätter drömma sig bort?
Bort från ett socialt spel där man inte 

hittar någon plats?

Skapar sitt skapande en stund och flyger fri, 

för att sen störta med  
huvudet först, rakt ner i asfalten?

Vad gör man när orken tagit slut och 

hoppet falnat till vit kall      
aska?

Kram från en annan del av oss!

- Vad man gör? 

Ja...vad gjorde jag då jag kände så där? 

Fortsatte leva.

 Hoppades ibland. Lät bli ofta.

Fräste inombords över människor som skrev som jag gör nu.

Så är livet.

Det är vitt och svart.

Och väldigt grått.

Upp och ner.

Och väldigt mycket stilla.

Du är inte ensam.

Det är det viktigaste.

Och mellan det grå och stilla finns det

som blänker till. Som ger hopp.

Som dämpar längtan.

Gör dig inte till.

Försök inte passa in.

Var den du är.

Du kommer att bli älskad.

För den du är.

Så måste du tro.

Mellan stunderna av hopplöshet.

Mitt i din längtan.

Ingen förblir ensam och utanför.

Men alla skall vi en gång vara där.

Roligt att du hittade till mig, Johan.

Tack för din kommentar.

Kram Åsa