Åsa Jinder

Packar inför min resa till min hemstad. Längtar.

Lika hett som jag längtar hem när jag är där.

Acktjäraskogen är mitt hem nu.

Ängarna och åkrarna. Ödsligheten där den absoluta närheten bor.

Tricket.

Det har jag kommit på.

Jag har aldrig varit så när mig själv som i detta vida. Detta tysta.

Men nu väntar något helt annat. Mitt ursprung. Det min kropp känner allra mest och bäst.

Myllret, stressen och närheten till pressade själar som rusar fram liksom i blindo.

Alla dessa människor som inte ser en.

Fatta...att gå in i tobakskiosken i Bollnäs och mötas av ett - Hej Åsa. Så har jag det här.

Så hade jag det senast när jag varit riktigt liten. Möttes av ett hej av tant Topsy i kiosken.

Det är trygghet.

Oerhört skönt att vara någon i myllret. Det där lite mer lagoma myllret som blir i en småstad.

Ett hej. Tänk att det kan göra halva ens dag ibland.

Det är så lite som behövs för att hela oss människor. Så lite för att vi skall falla ihop.

Längtar efter barnen. De har båda spännande projekt framför sig.

Sonen öppnar egen butik 1 november.

Dottern skall till Paris och gigga, sedan drar hon vidare till London. Direkt efter nyår åker hon till LA. Och kan ni tänka er vad denna ljuvliga människa till prinsessa, denna dotter som aldrig svikit mig, aldrig brutit sig ur min famn, aldrig lämnat mig, aldrig behövt gå för att hon på ett sätt alltid gått sin egen väg, för att jag aldrig haft som största uppgift att binda henne till mig, utan bara älskat henne och lovat henne att om hon följer sitt hjärta så blir det rätt, litat på att hon hittar sin väg, kan ni tänka er vad denna roliga lilla flicka, som alltid fått mig att skratta, som alltid visat djup respekt utan att jag bett om den, som alltid varit varm och härlig och nära och samtidigt burit en stor integritet och ett hemligt rum fyllt av kreativitet, kan ni tänka er vad hon ringer och säger?

-Mamma, följ med till Paris! Jag ska leta upp ALLA vintageshoppar som finns sen ska vi PROFFSROTA och PROFFSFYNDA. Du behöver semester. Kom med mig!

Vilken fantastisk grej. Att få följa sin dotter på turné till Paris och få Proffsrota tillsammans!

Så jag sa ja.

Utan att tveka. har ingen aning om hur vi skall få ihop det rent praktiskt, jag och Jonas, jag har lite uppdrag dessa dagar och vi har hundarna och .....men.

Nu skall jag tänka på mig själv. Och min dotter.

Vi skall till Paris.

Allt annat får bara lösa sig. Så klart.

Så klart att det gör.

Oh Paris, here i come. Min franska? Den är dammig. Tre år på högstadiet. Det enda jag var bra på var uttal. De franska verben var allt för många ;)

Nu doftar det enda upp på kontoret. Vi har bjudit folk på middag och i vanlig ordning är det Jonas som huserar vid grytorna. I kväll blir det hans makalöst goda fiskgryta. Med vitlöksbröd.

Jag är glad i kväll.

Och i hjärtat bär jag ett samtal med I.

Kan inte bli bättre.