Åsa Jinder

I dag är jag väldigt harmonisk.

Glad.

Lycklig.

Jag har lätt för tacksamheten.

Lätta att släppa det som skaver.

Lätt att ta ett nytt stef fram och se vad som väntar.

Det finns så många sorger att stanna vid.

Vill dock inte det.

Visst, allt hade kunnat vara ganska annorlunda om inte....om.

Jag är tacksam för om inte.

Detta nu är bra.

Begär inte mer.

Lägger de brustna drömmarna på vinden.

Det är kallt där, jag hoppas de fryser ihjäl.

Försvinner för gott.

Nya drömmar skall beredas plats.

Drömmar om vidhållande, om detta som är, detta som blev.

Drömmar om att få vara i frid. Att få vara i detta nu.

Lite till.

Jag vet inte vem jag är riktigt, men jag är glad att hon som var jag var så målmedveten.

Gjorde de där stora valen tidigt i livet.

Jag var inte rädd.

Det värsta hade redan hänt.

Nu skulle jag själv skapa den värld jag inte fått av någon annan.

Och jag gjorde det.

Hörde talas om en som för ett tag sedan sa

- Det är ju en fara med att skapa familj tidigt, det brukar ju inte hålla då och det är ju det som är meningen.

Jag tänkte, ja du. Det kanske det är. men en större mening än att skapa bilder av en framtid vi inte vet ett dugg om är att vara i nuet. Våga tro på kärleken och våga leva.

Inte låta sig bindas upp av så hårda förväntningar som evighet.

Jag är så glad att jag vågade leva där och då.

Även om det inte höll i Carolas evighet.

Fast.

Det beror ju på hur man ser på det.

Det finns fortfarande ett vi, eftersom barnen finns.

Detta vi, barnens pappa och jag, kommer aldrig försvinna.

Det var han och jag. Det är han och jag. Som är deras föräldrar.

Vi har inte utplånat oss.

Bara livet tillsammans med varandra.

Men bådet livet och vi finns ju kvar.

Inte i någon evighet men länge än.

Det ser inte lika ut, men det finns.

Beror som sagt bara på hur man ser det.

Jag har gått vidare. Det har också han.

Men av alla konstellationer som föds i och med att man gör så, finns den som var vi fortfarande.

Genom barnen.

Går inte att förneka.

Och den är bra. Bäst så här.

Allt behöver inte statueras som misslyckande.

Allt behöver inte leva upp till omöjliga bilder.

Livet är för vackert och för krångligt för det.

Låt livet vara, försök vara modig nog att leva det.

I stället för att fastna i bilder av evighet.

Lev nu.

Det är jag glad att jag gjorde.