Åsa Jinder

Här skulle jag kunna skriva en halv mil lång blogg om hur mycket jag älskar och beundrar min dotter.

 

Alla ni mammor och pappor vet.

Ni vet precis vad jag känner.

 

Vilken lycka det är. Att få älska så här.

 

Att få älska, att fyllas av det ljusa varma öppna eviga.

Allt anat skuggas i detta.

 

Hade naturligtvis en fantastisk heldag i Paris med dottern. Men...vi hade kunnat vara var som helst. Paris skuggades av det faktum att dottern var där. Staden bleknade. Så klart.

Vad är en stad?

 

Det stora var att gå armkrok och skratta. Att äta lunch och prata. Äta middag och skratta och prata.

Att tala om för henne vilken glädje hon är för mig.

 

Frankrike är den elektroniska musikens mekka. Den musiken är störst i världen just där. Min milda fina flicka skulle gigga på en av de största klubbarna. Tillsamans med några av världens bästa DJ:s.

Tjoflöjt.

 

Tur att hon inte fattar riktigt hur stort det är.

Själv har jag ett starkt här och nu perspektiv. Det har jag alltid haft vad gäller min egen lilla musikkarriär.

Här och nu är det fantastiskt. Och jag är glad för det. Och när det inte längre är fantstiskt eller då ingen längre vill lyssna - ja då har jag otroligt fina minnen och erfarenheter och upplevelser som jag bär med mig vidare i livet. In i något annat, någon annastans.

Jag har alltid varit öppen för att livet skall ta mig på andra vägar.

Jag vet inte vilken väg min dotter kommer att välja, vet bara att här och nu går det fint och hon har roligt. Det är vad man får förhålla sig till.

Hon har precis samma inställning.

 

Tar det slut i morgon tar det övriga vid. Vägen finns ju där framför henne. Det är bara att välja att ta nästa steg.

Man mår bäst av en ödmjuk - det är underbart så länge det varar - inställning.

 

Det skall bli roligt att höra rapporten från i går. Nu är hon nämligen redan i London. Nytt gig i kväll.

 

Och här sitter jag. Och trivs.

Det är alltid lika skönt att komma hem.

Just nu händer det något extra när jag kommer hem från resor.

 

Hem har liksom en djupare innebörd.

Jag känner att jag bottnat här. I detta hus, i denna by.

Det är så underbart att känna denna trygghet.

Med denna man.

Den tryggaste platsen på jorden.

Paris och Stockholm i all ära.

Acktjära är både vackrare tryggare och bättre för själen.

För mig. Just nu.

 

Och det är formeln för min lycka. Att vara där jag vill vara med den jag vill.

Och.

Eftersom livet är en rejält svängig historia och man inte har en aning om hur morgondagen ser ut, även om man tycker att man kan föreställa sig det, så det gäller att ta vara på, känna in och njuta av det man har.

 

Nu är det dags för mig att avsluta här på kontoret.

Har lyckats vara riktigt effektiv och känner att jag ser fram emot kvällen. En brasa, ett par tända ljus, ett glas vin liggande i soffan i Jonas famn. Prat om vårt liv, vår framtid och våra drömmar.

(Om konserter vi har framför oss och om lite annat praktiskt. Trevligt att prata om arbete under så mysiga omständigheter.)

I morgon är det tidig uppgång, lämna flickorna på sitt fina hundhotell och sedan styra kosan mot Strägnäs.

Bröllop.

"Av längtan till dig".

Och lite annat smått och gott.

 

Alltid samma ära.

 

Hemma på söndag igen, då vi bjuder på söndagsmiddag. A har fått det jobb han sökte och verkligen ville ha. Det skall firas!

Ha en fin helg, alla.

 

P.S Glöm inte att tala om för era barn att ni älskar dem. Har ni svårt för orden, omfamna dem länge.

Vi behöver alla veta att vi är sedda och älskade och som förälder kan man bädda för att barnen bär med sig den bekräftelsen genom livet.

Eller inte.