Åsa Jinder

Har bäddat ner både Jonas och Solveig i stora dubbesängen. Tänt golvlampan som ger ett skimrande ljus några meter bort.

Jonas är trött efter dagarna i skolan.

Att få lägga sig i total tystnad under en varm pläd och vila en halvtimma på eftermiddagen- måste ju vara ljuvligt.

Därför vill jag att han gör det.

Solveig hakar gärna på. Tar hans plats och hela kudde. Undrar varför han måste trängas med henne.

Dominant? Njäe.....jag tycker man får det. Som Josie brukar säga.

Det är så skönt den här mellantiden på dagen. Innan det är kväll.

I detta mellanrum mellan kreativ tid och kreativ tid. För framåt sju börjar ju allt om igen ett par timmar framåt.

I kväll är det rep.

Jonas skall få känna på mitt låtordningsförslag. Vi skall repa sånglåtarna.

Skriva ut harmonierna.

I denna mellantid sitter jag själv och tar hand om resterna av dagen. Skickar iväg det där mejlet som inte hanns med. Ringer det där samtalet. Dricker min kopp kaffe och funderar inte alls på mat trots att det är fjärde dagen på camebridge.

Det är en sak jag lärt mig detta år. Att svälta. Utan att gnälla. Fniss.

Jag har ju det sista skramlet kvar, tänkte köra tills jag nått målet.

Jag har inte pratat med min coatch, hon skulle inte gilla min inställning. Hon pratar om seger dag för dag. jag är mycket hårdare, sätter tuffare målbilder. Fast jag vet ju att anledningen till att jag fixade mina kilon i somras var att jag följde hennes råd. Att tänka dag för dag. Nästa måltid för måltid och vara stolt och glad för allt man klarar.

Så okay. Jag tar det dag för dag. Nästan måltid för måltid.

Och så tänker jag på vad det ger. Och i förhållande till vad jag försakar är det så otroligt mycket mer.

Så det går bra.

Nu messar sju personer på raken att de hör min dotter på P3.

Och här sitter jag och skriver om trivialiteter som vikt. Vad spelar det för roll hur jag ser ut?

Vad spelar jag för roll alls?

Vem är jag?

Mer än MAMMA åt Josefine?

 

Kan man verkligen fråga sig. Hahahahaha.

Jag skall sluta nu. Sluta smeta ner bloggen med stolthet och ohämmat skryt.

Man får bara skryta om barn tills de lär sig tala. Då skall man helst bara klaga på dem. Jag vet. Lovar härmed att skärpa mig. ;)

Skall bli en sån där cool mamma som inget skriver säger tycker tänker känner. I sin blogg. Apropå sin dotter. Promise.

 

Ha en fin kväll och var fortsatt rädda om varandra.