Livet på farmen

En av fördelarna med att vara bonde är att man till viss del kan styra över sin egen tid. Som att man på en vanlig onsdag kan ta ett gäng kollegor med sig ut i den åländska skärgården för att äta julbord. (Sen får man förstås stå där och jobba på söndagen när alla andra är lediga... )
Detta har vi gjort idag, vi var åtta stycken som gav oss iväg ut till ön Silverskär för att äta det mest fantastiska julbord i den mest makalösa miljön.
 

Vi for med bil ut i ingenstans längs med ringlande, smala grusvägar, ner till en liten privat hamn. Där blev vi hämtade av en liten öppen båt med styrhytt. Tio minuters färd genom den otroligt vackra åländska skärgården som fick en att inse vilken vacker plats man faktiskt bor på! Som om inte det räckte så ställde vädrets makter till med det mest otroliga vädret man kan få på en sådan här utfärd. Solen sken från en klarblå himmel, vattnet låg spegelblankt och marken var frostig av den första riktiga vinterdagen. Helt magiskt!
Så här såg det ut när vi påbörjade vår färd ut till ön.

Silverskär själv är en liten ö med ett gammalt fiskehemman på som renoverats upp till restaurang och hotell av hög klass.  Det är en helhetsupplevelse som innebär så mycket mer än bara väldigt god mat. En övernattning därute är nog inte helt fy skam, vi var in och tittade i den nybyggda ladugården som var full av små övernattningsrum med fyrstjärnig standard. Bara den idén, att när man ska bygga ett hotell så väljer man att bygga en ladugård... Inte att renovera en gammal dylik till att bli hotell, utan att bygga en ny! Någon har tänkt till. En korridor i mitten och ”bås” åt sidorna med skylt över dörren med kossans namn på. Man får bo i Rosas bås eller i Stjärnas eller varför inte i hästens Bruntes spilta? Allt utformat med en så hög smakfaktor att inredningsprogrammen i TV mest liknar kattskit om ni ursäktar uttrycket!
Här anländer vi till ön.

Uppe på ”höskullen” finns det helt otroliga konferensutrymmet, även det med så mycket detaljrikedom och utsökta materialval så man höll på att smälla av. Allt från bord och golv i kärnvirke till handsmidda klädhängare vittnade om en grundidé rotad i det genuina och äkta avsedd att på ett modernt sätt föra oss tillbaka i tiden, sopa undan all stress och varsamt föra våra fötter tillbaka till moder jord.
När så jag, som ju ändå lever nära naturen med fötterna stadigt förankrade i dyngan, reagerar på detta sätt så kan jag ju bara tänka mig vilken effekt denna ö får på en stressad 08! Det måste ju bara bli en upplevelse för livet!

Idag på förmiddagen hämtades fårskocken hem från betet.
Vi har nog världens snällaste får, för de kom i möte med traktorn, gick in i fållan och direkt upp på vagnen, som om de visste att nu fick de komma hem till människorna igen.
 

Väl hemma fick de flytta in i utrymmet där vi förut hade vår mjölkgrop. Världens finaste fårhus kanske, med vita kakel på väggarna... En foderfront hade lagats av plankor, provisoriskt fastsatta så att vi skulle kunna justera höjden så det passade fårens nackar.
 
När vi kom till ladugården ikväll tyckte vi att den övre plankan kanske skulle vara lite högre upp, så att de nådde lite längre fram med huvudena. Vi flyttade upp den och gick ut i lösdriften för att göra kvällens sysslor. När så han som skulle utfodra korna kom tillbaka till gamla delen för att fylla på fodervagnen möttes han i dörren av hela fårskocken.... Plankan vi flyttat på hade tydligen hamnat lite väl högt, fåren hade krupit under och voilá så var det party, party i ladugården! Som tur var hade de inte hunnit med så mycket rackartyg och snälla som de är följde de snällt med husse in till sin avdelning igen.

En del av dem är otroligt keliga, speciellt Dolly och lilla Mini (som inte är så Mini längre!). På bilden ses de när de står och njuter av att bli klappade på kinderna, de står då blickstilla och viftar på svansen för allt vad det går. Det är den svarta som är Mini och den vita som är Dolly.