Livet på farmen

Veterinären hann bara lämna gården så dök nästa problem upp. Kossan Evelina, som hade satt igång att kalva, verkade ha problem. Hon hade hållit på en god stund men ingenting syntes där bak. Jag började misstänka att allt inte stod rätt till och gick in för att känna efter hur kalven låg. Stötte genast på patrull... istället för att få tag om två klövar så hittade jag två hasspetsar!! Kalven kom baklänges med bakbenen in under sig, inte bra! Helt omöjligt för en ko att själv föda fram en kalv som ligger så! Så det blev att flytta in henne till sjukboxen, hämta han som har den där orättvisa fördelen av starkare muskler och sätta igång att jobba med kalven.

I det läget måste man gå in där bakifrån, skjuta tillbaka kalven in i livmodern och samtidigt veckla fram benen i rätt läge. Inte det lättaste, för när man går in där bak blir den omedelbara reaktionen från kon att börja krysta! Då kan man bli ordentligt i kläm mellan kalven och bäckenet vilket inte är skönt!  Allt jag kunde göra var att stå och hålla undan svansen medan han som tog i allt vad han orkade till sist fick fram ett ben i taget. Sedan gick resten relativt lätt, vi fick ut kalven som förstås var död. Inget ovanligt vid ett så svårt felläge så det var vi förberedda på och man struntar nästan i det för man är så glad att man lyckats rädda kon. Men en söt liten kokalv var det så lite kymigt var det allt.

Så nu får Evelina vara inne i sjukboxen hon också för att vila upp sig. Hon är bra hängig efter den svåra kalvningen och hon har fått smärtstillande av oss plus lite annat hokuspokus som kanske kan kicka igång henne lite. Så just nu är det lite traggligt i ladugården, en hel del sjuklingar att ta hand om vilket aldrig är kul. Vi får hålla tummarna för att de alla frisknar i så vi slipper oplanerade avlivningar här framöver...