Det var lördag, klockan var nio på morgonen och jag stod i dörren på väg till affären för att handla. Såg fram emot en lugn helg med så lite jobb som möjligt, skulle på en föreläsning som jag länge sett fram emot men annars inget inplanerat.
Då ringer telefonen.... djur på rymmen i Bomarsund (vi har bete där).... Jaha, bara att svänga tillbaka in, byta om till arbetskläder, ringa ”svärisarna” och så for vi alla iväg för att bedöma situationen.
Längst bort bland Bomarsunds fästningar ( om ni varit till Åland har ni nog varit dit.. ) gick 14 djur och betade fridfullt. Alla djur var alltså inte på rymmen, femton var förhoppningsvis kvar borta på betet. Såg ut att bli en lätt match, djuren såg lugna ut och på andra sidan vägen fanns en grind att öppna till ett bete som nu stod tomt. De lyssnade bra på min röst och när jag skakade om i godishinken kom de alla knallandes efter mig.
Men så plötsligt skärrade hela flocken till sig och blev helt omöjliga att stoppa, de drog iväg och en lång och tung arbetsdag tog sin början....
I tre timmar gjorde vi åtskilliga försök att valla våra djur på rätt, de gick genom skog och över berg men rörde sig hela tiden på ett begränsat område. Alla försök att valla dem utmed vägen slutade med att de svängde på klacken och sprang in i skogen igen. Detta beteende kände vi alla väl igen, djuren hade blivit skrämda ut från betet. Då beter de sig så här, omöjliga att valla ut på öppna ytor, vill bara svänga tillbaka in i skogen.
Men till sist, med en noga uttänkt strategi och mycket trötta djur, lyckades vi få dem dit vi ville. Djuren gick äntligen ut över vägen och in på betet på andra sidan! Det hela var inte över men de var bakom staket igen! Vi for hem och tog lunchpaus för att återkomma med djurtransportvagn och boskapsgrindar. Sedan fick vi ägna eftermiddagen till att valla dem igen runt på betet och försöka styra dem in i fållan. Efter många, många försök lyckades vi även med detta och djuren fick äntligen påbörja resan hem! Vet inte vem som var tröttast, djuren eller vi...
Sedan kom söndagen.... vi for iväg för att hämta hem de resterande 15 djuren på betet, kändes bäst så då de verkade så skrämda av något. Det såg väldigt lovande ut till en början, djuren gick snällt in i fållan... alla utom tjuren!Han som inte visat minsta tillstymmelse till aggressivitet vände sig nu helt plötsligt mot oss! Alla varningsklockor började ringa och vi fick försöka vara så försiktiga som möjligt. Men att valla honom gick inte, han tog plötsligt till flykt och flög rakt över stängslet ut i friheten. Vi lät honom vara och lastade kvigorna istället. Under tiden hoppade tjuren in på betet igen... och ut igen... och in igen... inget staket stoppade honom längre. Till sist la han iväg i trav ut på betet och försvann ur sikte.
Detta blev nu en hopplös situation, en skygg och lite lurig tjur ensam ute i skogen... Bara en sak att göra, vi ringde in en jägare. Hela eftermiddagen gick tre karlar runt och sökte tjur, hittade honom ibland men fick inte in något skottläge på honom. Till sist fick de ge upp och fara hem. Då kom vi fram med en sista desperat idé.
Vi lastade tre gamla kor som var i sin på vagnen och körde iväg med dem ut till betet. Lastade av dem där tillsammans med en storbal ensilage som vi visste att de skulle stanna vid. För om tjuren kom tillbaka så stod vårt hopp till att tre gamla tanter skulle lugna ner honom och få honom att släppa ”kung i baren”-känslan. Det var nu sen söndagskväll och vi kunde inte göra annat än vänta... om möjligt ännu tröttare än på lördagskvällen!
Och tro det eller ej, vår strategi funkade!! Idag på förmiddagen stod han där bland tanterna! Fortfarande mycket vaksam mot folk men han stack inte iväg. Med mycket tålamod och stor försiktighet så vallades gruppen sakta, sakta in mot fållan och vagnen. Några steg i taget bara så han inte kände behov av att försvara sig. När han väl var innanför lastningsfållans väggar så gick han rakt upp på vagnen som om han var trött på detta och nu ville fara hem!
Vi kunde äntligen andas ut och lättnaden vi kände är svår att beskriva! En svår och tämligen farlig situation var under kontroll igen, ingen var skadad och alla djuren hemma igen. De går nu ute på åkrarna här hemma och betar av dem inför vintern. Ja, alla .... utom tjuren... han släpper vi inte ut igen!
Åhh, stackarns er , vilken jobbig helg !
Det är vid sånna tillfällen man funderar över sitt yrkesval...
Hoppas ni får en lite lugnare vecka nu
Skrivet av Millan den 19 oktober, 2009 kl. 19:47 #
Jo, jag har nog aldrig förut känt så starkt att jag vill sälja bort varenda ko som jag gjorde i helgen! Men sen gick det över... ;) Men någon tjur på bete igen, det får vi allt diskutera noggrant! Det är två år i rad nu som det blivit lite väl riskfyllda lägen.
Skrivet av Fru Bonde den 20 oktober, 2009 kl. 11:10 #