Livet på farmen

Igår kom slakteribilen och hämtade fem kor hos oss. De hade alla för dålig mjölkkvalitet och var på så vis en smittorisk i besättningen. Sedan fick vi avliva en sjätte. Det var kossan Mitzi som insjuknade i helgen när vi hade det som stökigast. Hon fick akut kolimastit, alltså juverinflammation med kolibakterier, som utvecklades till blodförgiftning. Inget att göra åt det, hon hade dött inom ett dygn om vi inte avlivat.
 

Och i söndags morse, innan vi for iväg för att ta hem kvigorna, fick vi även avliva vår allra äldsta ko Singa... Bara elände nu känns det som...
Singa var den ko som för en tid sedan uppvaktades då hon lyckats bli en s k ”hundratonnare”, alltså producerat mer än hundra ton mjölk under sin livstid. Hon lyckades ju också med bedriften att helt och hållet trampa av sig en spene här tidigare, men fick det att läka fint.
Men för en tid sedan fick hon tokigt i magen, hon fick diarré och minskade i mjölkmängd. Vi satte henne på hödiet men ingenting hjälpte. Hon fick inte behålla maten och magrade snabbt av. Så kom hon till den där gränsen då vi måste ge upp, det var inte längre humant att fortsätta försöka. Så i söndags, två månader före sin 12-årsdag, lät vi henne vandra vidare.

Singa var den sista av de kor som fanns på gården när vi tog över, resten av besättningen har fötts under vår tid. Hon fanns här när det var traditionell båsladugård och fick sedan vara med när vi byggde om till lösdrift och mjölkade i mjölkgrop. Sedan fick hon lära om sig ytterligare när vi installerade vår mjölkningsrobot och även det accepterade hon galant. Så hon har varit med om mycket gamla Singa, nio kalvar har hon fött, sex kokalvar och tre tjurkalvar. Hon har överlevt fyra av sina döttrar, bara två av de yngsta är i livet idag.
 Inte ofta man får vara med om så gamla damer längre tyvärr. Vår näst äldsta är ”bara” 8 år, så det dröjer nog innan vi har en så gammal dam i besättningen igen. Och Singa kommer vi alltid att minnas.