Livet på farmen

Ja, för de flesta i Svea Rike har väl den känslan kommit för länge sedan, har sett bilder av krokus och allt möjligt på andras bloggar. Men här, på öriket Åland, håller havet oss i ett stålgrepp på våren och kyler ner luften inåt öarna. Snödroppar är det enda blommande man kan skåda, krokusarna är ännu bara små frusna pinnar som sticker upp lite över marken.

Men sedan, när våren och värmen väl kommer, då slår vi mitt gamla fosterland Sverige med hästlängder då det gäller sommarvärme och solskensdagar. Fast som bonde är man ju inte alltid så himla glad över det inte... När man ser på TV hur det regnar och spelar på svenska sidan.. medan det här är torka och vi dansar regndans i trädgården alla kvällar.
När sedan hösten kommer så är man himla glad över havet runt omkring, för om det på våren håller kvar kylan på kobben så gör det samma sak med värmen på hösten. Långa, sköna höstdagar och ofta en väldigt mild start på vintern.

Men nu har man alltså våren framför sig, en underbar tid! Alpackorna ligger ute och njuter i solen och börjar se ut som sockervadd då deras päls börjar bli väldigt lång. Snart är det dags för klippning, så fort värmen kommer så ska all ull bort. Då brukar mitt hjärta gråta en skvätt, för de fluffiga, mjuka djuren förvandlas då till pingliga sprattelben. Inte mycket kropp under den pälsen inte!
En gång om året klipper man alpackor och detta gör jag själv. Måste ha hjälp med att få omkull dem, de är relativt tunga djur. Största hingsten väger nog en 70-80 kg, så det tippar jag inte omkull själv inte! Sedan får man se upp lite, för en alpacka är inte alltid helt nöjd med att tippas omkull och kan nog ta till sitt försvarsvapen – spottning! Inte trevliga saker att få på sig, för det är egentligen inte spott utan galla....
Ullen, som är världens främsta och varmaste, går sedan till en hantverkare här på ön som kardar och spinner. Hennes alster finns sedan att köpa i en hantverksaffär, i begränsad upplaga förstås då jag bara har fem djur.
Men än så länge får alpackorna ha sin ull ifred, det går nog in i maj innan värmen är tillräcklig för dem att klara sig utan päls. Lägger med en bild på ”före” och ”efter” så förstår ni varför jag bävar för detta ingrepp...