Livet på farmen

Förra veckan så började äntligen vår nyanställda kille här hos oss! Så det blev en ganska rörig vecka, för mitt huvud i alla fall...
För när man är van att trava på ensam i ladugården utan att ha någon annan att tänka på så blir det lite rörigt att helt plötsligt ha någon med sig som ska läras upp. Ja, kor har han med sig i modersmjölken grabben, så det kan han, men vår ladugård och våra rutiner är nya. Och att förklara vad och hur man gör och varför är inte alltid så lätt, man gör saker på gammal rutin och tänker inte så mycket på vad man gör egentligen. När man sedan står där och ska förklara så kommer man plötsligt på att man själv inte vet hur man gör... man måste liksom göra det först... suck.

Två kalvar har det fötts också. Först kalvade kossan Tia för tredje gången och hon fick en kokalv som döptes till Tea. Sedan var det kossan Vieno (inköpt djur, därav det finska namnet) som igår morse hade fått sin andra kalv. En bamsestor tjurkalv blev det som fick heta Viggo. Det är han som kikar fram ur halmen på bilden nedan till vänster.

Annars är jag mest grävmaskinsänka just nu... Han som har julafton alla dagar nu far iväg till sin älskade Grävinna så fort det blir lite tid över. Han sitter där ute på en åker och gräver bort en stenkulle som retat honom länge, ja varför köra i krok på en åker när man kan köra rakt som han så vist uttrycker sig? Stenen han gräver fram så grävs ner på annan plats där det behöver fyllas upp. Sedan kommer han hem lyckligt berättandes om hur stora stenar han hittat och hur bra han börjar kunna hantera skopan nu... Och som den förstående hustru jag ju ändå är  så lyssnar jag tålmodigt... eller, ja, ser ut som jag lyssnar i alla fall...