Livet på farmen

Är gräsänka idag... Han som alltid annars är på plats har idag farit iväg med mejeriets styrelse på stormöte. Ja, han sitter med där som vice ordförande och idag var det budgetmöte med samkväm efteråt, övernattning och allt för att de riktigt ska hinna bry sig om varandra, skapa band eller va di kallar´t.
 

Själv fick jag bli hemma och ta hand om det planerade strömavbrottet som pågick en timme här på eftermiddagen, vi fick lapp om det i brevlådan igår. Ja, ett strömavbrott är aldrig välkommet i en robotladugård... och en timme långt... suck. Till på köpet krockade det med att det var tanktömning precis efteråt med tillhörande diskning och då far det trekvart till!
Så två timmar före avbrottet började jag köra in kor i roboten manuellt, för att på så vis styra vilka kor som blev mjölkade först. Alla med höga mjölkmängder in till mjölkning och resten fick gå till maten omjölkade. Detta för att ingen ko skulle stå med mycket mjölk i juvret under det två timmar långa stoppet. Jag hann få undan bra och ingen ko behövde lida av stilleståndet.
Sedan blev det lite problem vid igångsättandet igen, datorn fick fnatt och började skicka larm oavbrutet, ca 12-15 larm i minuten!!   Blev att stänga av allt igen och göra omstart... datorer! Men allt löste sig och nu tuffar det på som vanligt där ute igen.

Medan jag väntade på ström igen gick jag ut till alpackorna och tog lite kort. Lilla Alfonso har nu hunnit bli fyra månader gammal och är hur söt som helst. Börjar få en del ull i ansiktet som gör att han ser mycket kramgo ut. Nyfiken är han också, det blev en del väldigt närgångna bilder där han nästan äter upp kameran. Sätter med en för att visa hans ljuvliga ögon!

Vi har en liten procedur Alfonso och jag. Varje gång jag kommer till dem så böjer jag mig ner med armarna på ryggen (armar är läskiga!) och ”bjuder” mitt ansikte. Då kommer han fram, tittar mig djupt in i ögonen och ger mig en försiktig liten puss i ansiktet! Man bara smälter!!!

Vilken vinterdag! Marken är full av ett tjockt lager nysnö och solen skiner från en klarblå himmel! Wow!
 

Ute i hagen stortrivs alpackorna, de ääälskar snö! Framförallt hingsten Winston, bilden, han blir helt tagen när han kommer ut i snön. Så fort jag kommer utanför stalldörren med honom så sjunker han ihop och lägger sig i snön. Ligger där och gnider halsen mot snön och bara njuuuter! Jag får snällt stå i andra ändan av grimskaftet och vänta. När jag får upp honom igen kan vi gå några meter och så upprepar sig proceduren... Så där håller vi på såna dagar som idag och den korta vägen ut till hagen blir plötsligt betydligt mycket längre! Men jag tar det som ett sant nöje, att få se honom bete sig på detta sätt är den bästa underhållning en alpackatokig människa som mig kan få!
 

Själv får jag hålla mig inomhus idag. Det är deklarationstider, pappren ska vara inlämnade senast på måndag kl. 24.00 och jag är ute lite i sista minuten som vanligt. Jag sköter gårdens bokföring och deklaration själv, är lite av gårdens ekonom och pappersidiot. Något jag ångrar varje år när tiden inte riktigt vill räcka till och det magiska datumet närmar sig med stormsteg. Men idag ska det ske, deklarationen ska plockas ihop så jag har några dagar på mig sen att justera om jag uppdagar något fel. Det brukar höra till att allt ska göras om ett par gånger innan jag är nöjd, hittar alltid någon liten grej som är satt på fel konto eller något avdrag jag glömt bort. Och sånt kan man ju aldrig hitta före själva utskriften är gjord, trots att jag noggrant går igenom allt som förberedelse. Nä, då missar man ju nöjet med att få skriva ut nya luntor!

Så solen får skina bäst den vill därute, jag ska vända papper mest hela dagen. Men jag har ju nöjet av utsikten genom fönstret där alpackorna ligger och njuter i solen i alla fall.