Livet på farmen

Denna vecka har gått i trötthetens tecken, sviterna efter skördefesten sitter i och veckans tuffa arbetspass i ladugården hjälper ju inte till direkt.
Så mitt i allt det så glömde jag bort att rapportera om en kalvning! För i onsdags kalvade kvigan Yoko, henne får jag ju inte glömma bort då det var många besökare under skördefesten som fick bekanta sig med henne. Hon är nämligen av den sorten att hon gärna kommer fram och låter sig klappas, vilket resulterade i många frågor om vad hon heter och när hon ska kalva. Hon fick en lätt kalvning och ut kom en liten tjej, den svartvita på bilden. Kalven fick det för en ko kanske lite ovanliga namnet Tokyo... Ja, vad säger man, mitt namngiveri känner inga gränser...
 

Så i morse när vi kom ut så hade september månads sista kalvning ägt rum. Det var Jenny, en vackert mörkbrun ko, som hade fått sin andra kalv. En tjurkalv var det vilket var synd, för han hade en mycket vacker blanksvart färg, det enda vita vi kunde hitta var en liten, liten fläck frampå ena låret. Han fick namnet Jens.

Så nu ser vi fram emot oktober, vi har nämligen bara två (!!) kalvningar den månaden så då kan vi räkna med en lite lugnare arbetsperiod. Sedan tar det fart igen i november men då ska vår nyanställda börja jobba här, så då kan man väl bara stanna inne och fila naglarna igen då!

Idag har jag varit ensam på torpet. Han som annars kan kalla sig arbetsnarkoman har tagit ledigt idag och farit iväg till Sverige med en kompis. Ja, det var något med en grävmaskin som skulle beskådas och ev inhandlas till kompiiisen.
 

Ett annat pyssel jag sysslar med just nu är att åka ut till fårens bete och ”mata in” dem. Fåren ska hem till skördefesten och för att underlätta infångandet och lastandet av dem så är en fålla nu uppsatt och kraftfoder serveras därinne. De fattar snabbt och när dagen för hemkörningen kommer lär de inte vara svårövertalade att gå in i sin fålla. Sedan ska de få vara här hemma några dagar för allmän beskådning under de två dagar vi har öppet för allmänheten.

Det är alltså nästa vecka, fredag och lördag, som arrangemanget ”öppna gårdar” går av stapeln och här är förberedelserna i full gång. På något konstigt vis har livet plötsligt indelats i två faser, den före och den efter skördefesten... För det låter alltför ofta så här hos oss nu; bilen behöver in på verkstad.... nä, det får bli efter skördefesten. De där räkningarna skulle behöva skrivas.. nä, det får bli efter skördefesten. Bokföringen gås igenom, investeringsredovisningen göras, fårstall fixas, men nä, allt skjuts upp till efter skördefesten. Så hur mycket jag än ser fram emot att få ägna två dagar till att bara gå runt och prata med folk om det jag gillar allra mest så ska det bli skönt när livet återvänder till det vanliga tragglet igen...

Ja, inte är det över ännu inte.... det bara fortsätter att spruta ut kalvar här hos oss. I fredags kalvade kvigan Thelma och hon fick... hör och häpna... en kokalv. Den fick namnet Selma.
Igår var det lugnt på kalvningsfronten men idag var det dags igen. Kossan Hilda kalvade för femte gången och, tja, man kan knappt tro sina ögon, den blev en kokalv till! Åtta i rad har det kommit nu! Helt otroligt!
Det är Hilda och lilla Tilda som syns på bilden, så nyfödd att hon ännu är våt. På bilden kan man även se hur en "vaksam" ko ser ut... Inte att rekommendera att vända ryggen till en nykalvad ko med den blicken, då kan man få sig en ofrivillig "åktur"!   Så det var med försiktiga steg och reträttvägen klar som jag smög mig in för att könsbestämma kalven, upp med bakbenet och snabbt ut igen!
 

Septemberlistan blir bara kortare och kortare nu, tio kalvningar kvar. Sex kvigor och fyra kor är det som ska komma till. Men fortsätter det i den här takten så är det ingen match! Kalvarna som kommit har varit jätteduktiga på att äta och lära sig ta mjölk själv i kalvamman, och tre av de fyra kvigorna har redan lärt sig gå själv till mjölkning i roboten! Mycket snabbt jobbat får jag säga! Så det är lugnt, bara att knalla ut nu då och se om det månne är kokalv nummer nio som är på väg ut!

Tja, innan dagen igår var över hade det kommit en kalv till. Det var ytterligare en kviga, Mia, som fick sin förstfödda och ta mig tusan om det inte blev en kokalv till! Fia ska den nya förmågan få heta. Så nu är det tre stycken kvigor att träna inne i roboten morgon och kväll, men de är snälla och förståndiga alla tre så det löper ganska bra.
 

Då vi hade så långt kalvningsuppehåll under sommaren så blev det en lucka i kalvammeavdelningen, den blev helt tom helt enkelt! Har aldrig hänt förr! Så kalvamman är nu skurad ordentligt invändigt och i skick som ny. Idag var det dags att sätta igång den igen då när det finns sju småttingar att mata för hand. Väldigt skönt att börja plocka ner dem dit en efter en och lära dem att sköta sin matning själva. Underlättar otroligt! Men först skulle den fyllas på och kalibreras, kalvarna skulle få varsitt halsband och dessa nummer skulle programmeras in i datorn. Tre kalvar har vi där nu till att börja med, när de sen fattar att klara sig själva får vi fortsätta fylla på med fler kalvar. För som det ser ut nu kommer det bara att fortsätta mata på med fler kalvningar och alltså fler små munnar att mätta...

Kommer en kalv om dagen nu... Imorse hade kvigan Vitnos kalvat och även denna gång gick allt bra och resulterade i ännu en kokalv. Det blir femte kokalven på rad nu!
Vitnos var snäll att mjölka, trots att hon är nybörjare, men hela kvigskocken vi har inne för kalvning nu verkar ha lugnt och bra temperament så det bådar gott. Kalven fick namnet Gräddnos och mår hur bra som helst!
 

Bara att bocka av ännu en lyckad kalvning på septembers lista nu då och ”bara” fjorton kalvningar kvar denna månad.... Men löper det på så här bra är det ingen fara, det är när det blir krångel som det vill hopa sig lite på arbetsfronten.
Men det är en hög med söthuvuden att mata nu tre gånger om dagen, så jag har lite pyssel på dagarna. Det gäller också att öronmärka de små undan för undan så man inte står där en dag och undrar att vems lilla kalv är du då???  Och så ska man ha alla papper i skick och göra de anmälningar man måste göra inom sju dagar. Och så ska ju de nykalvade kvigorna tränas att bli fullfjädrade mjölkkossor i roboten, vilket brukar ta några dagar.... ibland veckor... beroende på personlighet hos de unga damerna...   Men det är ju bra att man inte har tråkigt!

Japp, räckte med att skriva ordet kalvningssäsong så börjar det ploppa ut lite kalvar! Imorse hade kossan Vita fått en tjej som nästan var en kopia av henne själv. Ganska stor och rejäl kalv men riktigt pigg så kalvningen hade nog gått utan bekymmer. Det var Vitas femte kalv så hon har väl vanan inne antar jag... Av dessa fem kalvar har bara en varit tjurkalv så hon ger mycket döttrar Vita.
Denna kalv fick namnet Vitsippa och kalven som föddes igår har också fått ett namn nu, Yamba ska hon få heta.
Åtminstone tre djur till ska kalva denna vecka och vi har sex stycken instängda i BB-avdelningen nu, pust och stön...

Singa, som nödvändigtvis skulle ha behövt kalva så sent som möjligt pga sin skadade spene, kunde förstås inte vänta längre... hon kalvade idag en vecka för tidigt... suck.
Kalvningen gick bra och det blev en liten kotjej, en söt liten dam som ska få heta Sigrid. På bilden ligger hon tryggt och gömmer sig bakom mamma som med stora ögon kollar in vad jag gör. Men gammal belevad dam som Singa ju är så skulle det inte falla henne in att göra något bus med mig, jag fick snällt komma nära och titta till den lilla.
 

Detta var kalv nummer nio för Singa som fyller tolv år i december. En respektabel ålder för en modern mjölkko och tyvärr en alltför sällsynt företeelse. Men vi håller tummarna för att Singa ska klara av denna skada och fortsätta i vår besättning ytterligare något år.

 

Så var det vardag igen då för Singa och för oss, ingen mer uppståndelse på gården... 
 

Annars har ju sommaren slagit ner som en bomb här under helgen och kossorna börjar få varmt! (Ja, inte bara kossorna för den delen...) 
Imorse när jag kom ut till ladugården så hade vi fått tillökning. Vi har två kvigor instängda i BB, de sista att kalva för den här delen av året, och en av dem hade kalvat inatt. Det var Lucky som hade fått en mycket söt liten kokalv som av någon outgrundlig anledning fick namnet Flower. Inte alltid logik i mitt namnsättande...
Pigg som sjutton var den lilla, for omkring som en raket redan på morgonen och diade så duktigt så! Lucky själv var snäll att mjölka och ser ut att bli en trevlig ko.

Så nu är det bara kvigan Bianca kvar då, hon står därinne med en rekordstor mage. Ser inte klokt ut när hon ligger på sidan, man ser bara en jättemage som sticker upp ur halmen! När hon blivit av med sin mage är det lugnt för sommaren. Bara tre kor ska kalva på heeela sommaren, lugnt ända till augusti då det kommer att bryta lös en kalvningsboom här på gården. Augusti och september kommer att bli svettiga månader...

Men det är då det, fram till dess ska vi bara njuta av lite lugnare tempo i ladugården.

Igår e m kom det ytterligare en kalv.
Kossan Lisa, som var seminerad med köttrasen Charolais, fick sin fjärde kalv och det var en bjässe! Hon krystade dåligt och kalvningen drog ut på tiden, så vi fick gå in och hjälpa henne. Fastän kalven var stor så kom den ut lätt och Lisa var pigg och fräsch efteråt.

En tjurkalv blev det men vi blev lite förvånade över färgen... När man lägger Charolais på en svart Hollsteinko så brukar resultatet bli en grå kalv, så har det varit alla gånger förut för oss i alla fall. Men denna kalv var ljusbrun?? Är det någon därute som känner till att det kan bli så?? Vi blev nämligen lite misstänksamma över om det kan ha blivit fel vid semineringen, att det egentligen är en tjur av rasen Limousin som är far till kalven. Men kanske det kan bli så här också, vad vet jag... 
 

Så har man fuskat från bloggandet igen då och inte skrivit på en vecka...

Men det har inte varit en så dramatisk vecka, mest det vanliga nötet. Men i söndags kom det en liten kalv igen. Det var kossan Pyret som fick sin tredje kalv, det blev en kokalv som ska heta Py.

Först såg det lite dramatiskt ut när jag kom ut på söndagsmorgonen. Pyret hade kalvat, låg flat på sidan och såg inte ut att kunna komma upp. Jag gick in till henne för att kolla läget och mycket riktigt kom hon inte upp själv. Kalciumbrist var det första som slog mig men hon kändes inte sval på korset som de brukar bli vid kalvförlamning. Samtidigt såg jag att hon hamnat i en grop i halmen med ryggsidan nedåt liksom, så naturlagarna gjorde det lite tungt för henne att komma upp på rätt köl igen så att säga. Med en svag känning av kalciumbrist var det tillräckligt för att däcka henne i det läget.
Jag hämtade kalcium som jag gav henne i munnen och avvaktade en stund. Och mycket riktigt, med en skvätt kalcium fick hon de där sista krafterna som behövdes för att ta sig upp ur gropen! Hon kom upp på alla fyra utan problem och var inte ens vinglig när hon tog sig fram till sin kalv för att sköta om den lilla.

Vi hade henne för säkerhetsskull under uppsikt några timmar innan vi vågade ta henne till mjölkning, men allt såg ok ut och har fortsatt utan problem sedan dess. Skönt när det ordnar sig! 

Inatt föddes det ytterligare en kalv, en kokalv denna gång också. Det var kvigan Mona som fick sin förstfödda och den lilla är namnlös än så länge.
Det är slutspurten inför sommaren som sätter igång nu. Fem till ska kalva innan maj är slut men sedan blir det väldigt lugnt över sommaren, bara tre kalvningar innan augusti tror jag det var. Kan vara ganska skönt med lite längre uppehåll, det är trots allt en hel del passande och joxande kring dessa kalvningar.
 

Totalt har det nu fötts 33 stycken kalvar detta år, 15 kokalvar och 18 tjurkalvar, ganska jämnt lopp med andra ord. Det brukar bli så här hos oss, vi bara hör talas om andra som antingen får större delen tjurkalvar eller tvärtom vilket alltid medför problem. Antingen står man utan rekrytering eller så har man för mycket... aldrig bra. Nä, vi får alltid lagom, peppar, peppar....tvi,tvi,tvi....

Så har vi avbytare i fyra dagar. Det var en ny tjej med, så jag gick med i ladugården i morse för att lära upp henne i våra rutiner. Alltid lite jobbigt när man ska ställa om sig från att lufsa omkring ensam i ladugården till att ha folk där som ska instrueras. Jag har alltid en förmåga att glömma hälften... sen får jag springa där de andra passen och fylla i luckorna... 

Efter att tjejerna farit så skulle jag ut och seminera två kor, Lucia och Isa. När jag vallade dem mot semineringsboxen så såg jag att kvigan Linda hade satt igång att kalva. Det hängde bara slemtampar där bak så det var ett tag kvar, tänkte att nu hinner jag nog få en kalvning med på bild! In med Lucia och Isa och som tur var så gick seminerandet riktigt fort och bra, helt enligt regelboken. Ja, nybörjare som jag är så blir jag alltid lika glad när det går som en dans. 
Ut igen för att se hur det gick med kalvningen. En fosterblåsa syntes nu och lite av klövspetsarna. Gjorde lite småsysslor och väntade, men det hände inget mera, verkade som om att det där första skulle ta lite tid. Så jag gick för att mocka till alpackorna, det tar inte så länge... 
När jag kom tillbaka så låg kalven där, det hade bara sagt plopp tydligen, så det bidde ingen kalvningsbild denna gång. Men man får vara glad bara när det går fort, bättre för kvigan.
 

En liten kokalv var det vilket var bra. Jag hade seminerat med M. Rakuuna, Finlands i särklass bästa avelstjur, så då tackar man för kokalv! Han är en tjur av världsklass som nu står i Danmark då de plockar könssorterad sperma från honom.
Med denna kalv så har vi nio stycken kokalvar efter just Rakuuna, ska bli spännande att se vad det blir av den gruppen. Melinda ska den här lilla damen heta, hon har just druckit sin första portion råmjölk med god aptit. Och Linda själv, som nu kan räkna sig till ko, ska ikväll få bli mjölkad för första gången i sitt liv.

Idag har det varit stora blankettifyllardagen för oss! Vi hade tid bokad hos vår ”bidragskonsulent” och han som är mest insatt i detta med åkrar hit och dit tog alla blankettluntor under armen och for iväg i morse. Ja, vi brukar anlita hjälp med detta blankettifyllande, inte för att vi inte klarar det själva, för några år sedan skötte vi det för egen maskin. Men det känns tryggare att någon som pysslar med detta som sitt jobb fyller i det sista åt oss och ser till att vi inte missat något. Det kan stå oss mycket dyrt om något blir fel så det är värt varenda cent att anlita en kunnig person till detta.
 

Annars har det varit två kalvningar här sedan onsdagens blogg. På onsdagskvällen kalvade kossan Nina för andra gången, hon fick en tjurkalv som fick heta Tito.
Igår på eftermiddagen kalvade så kossan Bojsan, för henne var det tredje gången gillt. Hon var seminerad med en fin importtjur från Kanada och vi hade hoppats på att det skulle bli en kokalv denna gång. Och vi fick som vi ville! En stor, vacker kokalv bidde det som ska få heta Bojjan.
På bilden är det Nina med sin kalv när han tar sina första droppar råmjölk.

Tre damer till är instängda i BB-avdelningen, alla tre förstföderskor. Juvren är stora som ballonger och det kan inte vara långt kvar för någon av dem. Så jag misstänker att det nästa vecka blir ett helt gäng som ska tränas in i roboten... fast det gör inte mig något... vi har avbytare då.

Kvartetten som hade tiden ute för kalvning i veckan har nu börjat ploppa ur sig små kalvar.
I torsdags morse hade kossan Lisen kalvat när jag kom ut på morgonen, en stor tjurkalv hade hon fått. Och igår morse, fredag, så gick han som parkerar sina stövlar bredvid mina ut i ladugården på morgonen. När han kom in deklarerade han att två till hade kalvat, kvigan Helen och kossan Starbright. Åh, Starbright som jag så gärna ville ha en kokalv ifrån!!

Inom mig så hoppade jag upp och ner klappandes i händerna och frågade ivrigt; vad blev det, vad blev det, vad blev det?????? Men i verkligheten så höjde jag lite lätt på ögonbrynen bara och ställde lugnt frågan; och vad fick Starbright för sort?? Man är väl lite belevad....
Han som inte blir lika exalterad som mig över vissa kors avkommor svarade sömnigt; jag vet inte, jag såg inte efter... !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  Hrmftt¤#!!  Herregud! Som att rycka undan julklapparna från ungarna på julaftonskvällen, han visste inte!!!

Så jag fick genomlida en frukost innan det var dags att gå ut igen och hjälpas åt med att få in de nyfödda och mjölka mammorna. Först flyttade vi in Helens kalv som visade sig vara en tjur. Sen när vi kom fram till Starbrights kalv så började jag genast fumla mellan bakbenen på kalven, sökandes efter denna manlighetens spargris som jag för allt i världen inte ville hitta nu! Lite hudveck hittade jag, eller var det något annat??  Men efter en stund kunde jag dra en lättnadens suck, detta var definitivt en kokalv! Vacker som en dag var hon, alldeles vit med svarta prickar, liknade nästan en fjällko. Såna här gånger får man allt rita ett kors i taket, tacka sin lyckliga stjärna eller vad sjutton annat man tror på.
 

Något namn har ingen av kalvarna fått ännu, hade lite fullt upp igår så hjärnan hann inte med riktigt. Men Starbrights kalven måste få något fint, jag tänker på star som i stjärna och funderar lite kring någon världskänd artist med lämpligt namn typ Madonna eller Shakira eller Cher eller.... ???? Vi får se, förslag mottages med tacksamhet!
Kvar ute i BB står nu bara kon Lolita och om min uttalade önskan slår in helt och fullt så får hon väl en tjurkalv hon också när det bär till. För jag sa ju tre tjurkalvar mot att Starbright fick en kokalv....

Här städade man upp i avdelningarna och gjorde rum för alla kalvar.... tänkte att nu tar det nog en vecka innan nästa kalvning kommer. Jo pyttsan, igår kväll kalvade en av de tre kvigor vi nu har instängda i BB-avdelningen. Det var Lizette som fick sin första kalv, en tjur blev det.

Lizette var en ”skrikare” visade det sig. Vi hjälpte till att dra ut kalven för Lizette ville inte riktigt klämma på ordentligt själv. Hon blev rädd när det tog emot och slutade krysta. Ja, det är precis med kossor som det är med oss människor, det finns mer och mindre modiga exemplar. Lizette hörde då till den senare kategorin...
Hon började vråla redan när bara klövarna stack ut och när sedan huvudet skulle igenom..... mmm, undrar om någon hörde och trodde att vi tog livet av henne? Inte berodde det på att kalven var speciellt stor eller att det gick trögt, nä en helt vanlig kalvning utan större bekymmer. När huvudet väl var ute så rann resten ut nästan av sig själv.