Livet på farmen

Samma dag som jag skrev förra bloggen så upptäckte jag en kviga som inte såg ut att må bra. Hon gick inne hos korna för hon väntades kalva i början på december. Men nu såg hon inte ok ut, det var något med ögonen som var lite insjunket, dimmigt liksom. Hon gick lite tokigt med bakvagnen också, hade det svårt och halkigt. Så hon blev inflyttad i ensambox. Då får man en annan överblick över djuret, man ser vad som går in där fram och vad som kommer ut där bak och kan då få en uppfattning om hur magarna fungerar. Vad man också kan misstänka är att det ligger en död kalv i magen...

Vi hann bara tänka tanken så satte hon igång och kalvade... alldeles för tidigt! Men ut kom en levande kalv, en liten tjurkalv som fick namnet Zlatan. Så där var inte felet. Magarna fungerade också som de skulle och Ylina kom igång att äta bra. Hon blev piggare när hon varit instängd några dagar så förmodligen var det bakvagnen som var problemet och som i lösdriften fått henne att gå för sällan till maten helt enkelt.

Men nu fick vi problem nummer två... hon satte inte igång sin mjölkproduktion!   Ingenting fick vi ur henne, ja som mest fick vi 1 dl av någon gulaktig sörja som de brukar ha i juvret innan kalvningen gör att de börjar producera riktig mjölk. Ganska snart fick vi inse att det var kört, hon hade kalvat för tidigt för att mjölkproduktionen skulle knalla igång... så för Ylina var hoppet ute. Så nu ligger hon ute i BB-avdelningen i halmen pga sin dåliga bakvagn och väntar på slakteribilen...  ingen höjdarkarriär som mjölkko där inte.

Men två dagar senare kalvade kon Miriam och där gick allt som det skulle. Hon fick en tjurkalv hon också som döptes till Smirnoff.
Och i morse fanns två nya kokalvar i BB-avdelningen! Det var kossan Fina som kalvade för sjätte gången och Levina som kalvade för andra gången. Allt hade gått bra och kalvarna fick namnen Gina (vänster) och Lovisa (höger). Sån´t är livet på en bonnagård, you win some and you lose some...

Veterinären hann bara lämna gården så dök nästa problem upp. Kossan Evelina, som hade satt igång att kalva, verkade ha problem. Hon hade hållit på en god stund men ingenting syntes där bak. Jag började misstänka att allt inte stod rätt till och gick in för att känna efter hur kalven låg. Stötte genast på patrull... istället för att få tag om två klövar så hittade jag två hasspetsar!! Kalven kom baklänges med bakbenen in under sig, inte bra! Helt omöjligt för en ko att själv föda fram en kalv som ligger så! Så det blev att flytta in henne till sjukboxen, hämta han som har den där orättvisa fördelen av starkare muskler och sätta igång att jobba med kalven.

I det läget måste man gå in där bakifrån, skjuta tillbaka kalven in i livmodern och samtidigt veckla fram benen i rätt läge. Inte det lättaste, för när man går in där bak blir den omedelbara reaktionen från kon att börja krysta! Då kan man bli ordentligt i kläm mellan kalven och bäckenet vilket inte är skönt!  Allt jag kunde göra var att stå och hålla undan svansen medan han som tog i allt vad han orkade till sist fick fram ett ben i taget. Sedan gick resten relativt lätt, vi fick ut kalven som förstås var död. Inget ovanligt vid ett så svårt felläge så det var vi förberedda på och man struntar nästan i det för man är så glad att man lyckats rädda kon. Men en söt liten kokalv var det så lite kymigt var det allt.

Så nu får Evelina vara inne i sjukboxen hon också för att vila upp sig. Hon är bra hängig efter den svåra kalvningen och hon har fått smärtstillande av oss plus lite annat hokuspokus som kanske kan kicka igång henne lite. Så just nu är det lite traggligt i ladugården, en hel del sjuklingar att ta hand om vilket aldrig är kul. Vi får hålla tummarna för att de alla frisknar i så vi slipper oplanerade avlivningar här framöver...