.JPG)
Måndag igen och helgens klövverkning över.
Det blev en mycket positiv klövverkning denna gång, inte ett enda större fel hittades på någon av de 49 djur vi verkade, inte en enda sula eller ett enda bandage måste sättas på! Ja, vi brukar inte ha större problem men detta är första gången som INGEN behövde specialbehandling! Resultatet blev att verkningen löpte på med en himla fart, bara att susa över klövarna, ut med kon och in med nästa.
Så det blev gårdsrekord i snabbhet denna gång, 49 kor verkade på 3 timmar!! Jösses!
När sista kon var gjord så tittade klövverkaren och han som alltid assisterar vid verkstolen på varandra och sa; ”Detta var lindrigt, inte mycket spring för någon idag.” Tills de funderade en stund och kom på att ja just det, frun....
För vad händer när det går fort ute vid verkstolen? Då måste den person (läs jag) som matar fram djur i drivgången hålla ett himla tempo! Att mata ut djur kan ju låta lätt men är de faktum ett himla workout-pass! Att springa omkring inne i ladugården, sortera djur så att inte fel djur kommer ut, att alla blir mjölkade innan så att robottrafiken löper.. och så mota ut djur som inte alltid är så himla samarbetsvilliga. Väl ute i drivgången ska man klättra genom ett staket, mota fram djuren ytterligare, lyfta ett järnrör som ska föras in i hållare bakom kon så hon blir fixerad som i ett personligt bås. Fyra djur har rum i drivgången och alla ska hela tiden matas fram, järnrör bort, ko ett steg fram, järnrör dit.. osv. Klättra sedan tillbaka genom staketet, in efter fler kor, spring och sortera.... jisses, ”inte mycket spring för någon idag” !!!!
Tre timmar spring, kryp genom staket, lyft rör.... lätt i början men himla tungt på slutet. Är helt tvärsäker på att de sabla järnrören vägde 50 kg på slutet!! Fortfarande idag har jag träningsvärk i armarna!
Men man får bara tacka, en snabbt avverkad klövverkningsdag, friska djur och ett gratis workoutpass på köpet! Inte illa!
