Livet på farmen

Ooops! Så här såg det ut när jag kom ut i ladugården idag mitt i da´n! Fodervagnen hade trillat ner från rälsen och slagit i backen! 

Det är nämligen så att vi fyller på vagnen genom en lucka i taket, när man öppnar den luckan så följer en bit av rälsen med upp så att det blir fritt för ensilaget att trilla ner i vagnen. När man sedan stänger luckan så far rälsen ner igen och vagnen kan traska iväg ut till korna.

Men imorse så hakade någonting upp sig, rälsen for inte ända ner som den brukar utan lämnade en glipa... något vi inte uppmärksammade...   Nä, vi ställde vagnen på automatik så att den skulle dela ut foder senare på f m och gick därifrån. Så när vagnen sedan traskade iväg slapp hjulen uppe på rälsen förbi glipan och BANG ner i golvet! 
 

Han som arbetar och far fram som en iller har kört skit hela dagen idag.
Det är de sista åkrarna som får en dos nu, de som var för blöta då när vi körde ut första gången. Under tiden som åkrarna torkat upp har vagnen jobbat hos de andra två som är delägare i vagnen, plus på en fjärde gård som hyrt in grabbarna för sin skitkörning. Under arbetet där så small ett av däcken....  
Fanns inte nytt på hela ön utan måste förstås beställas, något som brukar kunna ta en hel evighet. Man skulle kunna tro att vi bor långt bort i tjotahejtinågonstans dit vägarna inte går... vilket vi här på Åland iofs kanske gör.... 

Nåja, man får vara glad att vi har kvar vår gamla skitkörarvagn, för 12 m3 är absolut mer än 0 även om det inte är 20 som den nya rymmer. Så nu får gamla Bettan nöta på med den sista svämgödseln här hos oss, åker efter åker får en svart nyans och en pikant liten doft sprider sig i nejden.
 

Ute i ladugården har koantalet ökat med en då kvigan Rosinda kalvade i tisdags. En tjurkalv blev det där. Är ganska mycket jobb i ladugården nu, vi har sju (!!) djur som måste ha manuell hjälp i roboten, rekord hos oss tror jag minsann. Avbytarna går sista passet ikväll så imorgon är det bara att bita ihop och gå ut själv. Hittar säkert någon i gruppen som jag kan prova släppa fritt att gå själv till mjölkning, hoppas det i alla fall, det skulle underlätta. Två veckor tills nästa gäng börjar kalva in, så tills dess ska jag väl ha fått bort några från ”hjälpgänget” tror jag... hoppas jag... innerligt.  

Imorse när jag var i ladugården så var det full fart utanför. Det var golvet inne i den ”nygamla” plansilon som skulle gjutas och betongbilen både hann komma och fara igen innan jag var färdig med mitt. I och med det så ska den väl vara färdig nu då, om jag inte missat någon skarv någonstans som måste gjutas. Bara att börja lassa in gräs när det så är dags.
 

Men först ska alla vårbrukssysslor göras.... och på e.m. idag så for första skitlassen ut på åkrarna. En bekant odör spred sig över gården, för innan man kör ut så rör man om i tankarna och då... då kan jag säga att det luktar här! Men inga ben i det inte, bara att svälja!  
Den för oss nya svämgödselvagnen var med det invigd... men stod snart stilla igen. Pickupen for iväg med dunder och brak och kom efter ett tag hem igen fullastad med slangar och pinaler. Sedan satte ett skruvande, bangande och vinkelslipande utan like igång utanför verkstaden... vagnen skulle byggas om! 

Det är nämligen så att den nya vagnen, till skillnad från den gamla, sprider ut dyngan med hjälp av alla dessa gula slangar ni ser på bilden. De släpar i mark utmed en ramp och sprider gödseln utmed marken istället för att spruta ut den i luften. Detta medför mindre kväveläckage och också mindre lukt.

MEN.... det visade sig att i början, när skiten är tjockare, (som den blir överst i gödselbrunnen även om man rört om) så ville den hänga kvar i slangarna lite när man kört ut från åkern... och drippelidroppade sakta ut hela vägen hem.... Hm, inte så lyckat när man bor på randen till ett litet samhälle som vi gör... Tror inte byborna blir så glada om vagnen far och drippelidroppar lite av dessa livets droppar genom centrum...   
Så nu fixar ingenjörerna därute om vagnen så att man BÅDE kan sprida med slangarna OCH direkt ut i luften. Då tar man uppiluftenvägen när skiten är tjock och genomslangarnavägen när den är tunnare. Fiffigt värre!  

Ja, jag säger då det, det är tur att man lever ihop med en blandning av Uppfinnar-Jocke och Baltazar och att hans polare i maskinsamarbetet är gjorda av samma skrot och korn! 

Påskhelgen har avlöpt lugnt och stilla, en kviga kalvade i lördags när vi var borta bara. Det var Pia som fick sin första kalv och hon fick en stor tjurkalv. Allt gick bra trots att vi inte var hemma och trots att kalven var stor.
 

Igår så satte vi upp stängselstolpar för en ny alpackehage. Det är våra grannar som har en plätt de gärna vill ha betat och jag behöver fler hagar till mina alpackor, så det passade ju bra! Enda kruxet är att det är väldigt bergigt där och det måste borras en hel del för att få upp staket. Så vi slog ner stolpar där det gick och märkte ut var det skulle borras där vi stötte på berg. Ett himla jobb att gräva fram berget bara på vissa platser...
Men det blev mycket pauser, för att slå upp staket utmed vägen där halva byn har sitt promenadstråk och på självaste påskdagen i solen... ja, det blev många stopp för att prata med förbipasserande...  Men till sist blev vi klara, och nu är det ”bara” borrandet kvar då... 

Idag då så har det fixats och trixats med nya svämgödselvagnen. Den skulle gås igenom och fixas lite innan säsongen, det blir nog full fart med denna doftande vårsyssla utåt veckan här. En av killarna i vårt maskinsamarbete som är delägare i vagnen har varit här och hjälpt till. Så nu står den där på backan färdig för drift och med sin närvaro liksom förbereder grannskapet på vad som komma skall....