Kvigorna Juliette och Mejram såg till att fixa vår söndag igår... så där så den blev ganska full om vi säger så...
På morgonpasset i ladugården så började Juliette kalva. Vi fick hjälpa till lite och ut kom en tjurkalv, Julius. In och äta frukost, tina råmjölk, ut igen för att ge den nyfödda de viktiga dropparna. Så passar man ju på att pyssla med lite annat då när man ändå är ute... yrkesskadad som man är.
In för att fixa lunch och sedan ut igen för ”mittidagenpasset”. Mata kalvar, göra rent, ge ut foder och ta den nyblivna mamman in till mjölkning för första gången. Hon skötte sig exemplariskt! När det var färdigt så började Mejram kalva...
Hon behövde lite mer hjälp, inte för att det var en svår kalvning, men det gick lite trögt och vi vill alltid att en kalvning ska gå så fort som möjligt. Så vi hjälper till och sparar på så vis på kossans krafter. Efter en stund fick vi ut kalven som var en smäcker liten kokalv. Och med en mamma som heter Mejram blev det givna namnet Timjan förstås!
När allt var rengjort och klart så fick vi syn på Helga.... En ko som nu är i sin och väntar på sin fjärde kalvning. Ja, hon ska inte kalva förrän om två veckor, så det var inte kalv på gång. Nä, hon stod konstigt och verkade ha ont. När vi försökte få henne att gå så såg vi att det var ett bakben som krånglade, verkade som om hon slagit höften rejält!
Vi stängde in henne i BB-avdelningen så hon skulle kunna lägga sig ner och vila på halmbädden där. Hon fick smärtstillande och mat/vatten serverat framför sig så hon skulle slippa gå.
Sedan var det råmjölk till lilla Timjan....
Men sen, sen blev vi lediga! För vår avbytare dök upp för att ta kvällspasset, hon ska vara här i fem dagar denna vecka och ge oss lite avlastning. Hon har en kille med som går på lärlingsavtal eller nå´t så de fixar nog ladugårdspasset nu även om det är lite mycket att göra.
Idag var Helga lite piggare, står upp mycket men har rejält ont. För säkerhetsskull är veterinären på väg hit för att kolla att inget är av eller så, vill inte bara sätta henne på vila utan att kolla upp henne först. Han kan även ge en injektion med smärtstillande, då vet man att det hamnar där det ska och det verkar lite längre.
Så nu sitter jag här på kontoret och väntar på att den bekanta bilen ska svänga upp på planen och ge besked på om det lönar sig att låta Helga vila eller om det är dags för den eviga vilan....
