Livet på farmen

Lian, den av våra kor som fick pris i år för bästa produktionen på Åland (skrytvarning!  ), har kalvat in för femte gången. Det blev en tjurkalv denna gång vilket väl var lite onödigt. Hon ärver nämligen ner sina bra mjölkningsegenskaper, inte alla gör det. Hon har tre döttrar sedan förut, alla tre är så gamla att de är i produktion och alla mjölkar mycket bra. Så en dotter till hade suttit fint men man kan ju inte alltid få som man vill...
 

Igår tog vi in höet. Ekipaget på bilden är det som jag rattar, han som har de segare musklerna får stå på vagnen och trava balar. Jag kör annars inte mycket traktor, finns alltid så mycket gubbar på gården som sköter den biten så jag hamnar alltid i ladugården och framför spisen. Men detta ekipage är mitt! Då får jag vara ”riktig” bonde vilket är kul.

Det har minsann varit en praktvecka för höskörd, ett torrväder utan like! Höet var snustorrt och väldigt fint. Vi tar inte mycket hö, två fulla vagnar blev det plus ett lass på Pickupflaket också. Just drygt 600 balar totalt och mer än vad vi behöver i vinter.
Det är småkalvarna och alpackorna som äter hö. Sedan kan det alltid vara bra att ha om någon ko får magbekymmer, lite torrt hö då brukar göra susen. Och så har vi ju fåren i år också, vet inte ännu om det blir hö eller ensilage för deras del.

Men nu är det bärgat i alla fall och gårdsplanen luktar underbart av nyslaget hö nu när vagnarna är hemma och parfymerar sin omgivning! Inte alltid det luktar bläk om en bondgård inte!

Igår var det slut på regnandet och det började blåsa. Det är toppen när man vill att gräset på åkrarna ska torka upp!  Framåt e.m. var det så pass torrt att slåttern kunde sätta fart här hemma på vår gård. Han som stod och stampade av skördeiver slog gräs ända fram till halv ett på natten!

Så idag dök hela skördeligan upp och gräset börjades fraktas hem efter lunch. En gubbe slår gräs, en annan räfsar och vänder strängarna, en tredje kör med pickupvagnen och plockar upp gräset och den fjärde, han som ställer sina stövlar bredvid mina, sitter i lastmaskinen hemma i silon och packar gräs.
Själv blir jag vid så´na här tillfällen en ”äkta” bondmora, står hemma vid spisen och ser till att gubbarna blir lite bortskämda med ordentligt lagad mat, kaffe, bullar, pajer och sent på kvällen nattasmörgås. Det uppskattas och gör att de orkar lite till.

Sedan ser jag till att djuren sköts och att allt flyter på som det ska i ladugården. Dagen till ära så gick sista kvigan för sommaren, Bianca, och kalvade. När jag kom ut efter lunch var det dags och det tog inte länge förrän en liten dödfödd tjurkalv låg där i halmen. Kalvningen hade varit lätt och det fanns ingen synbar orsak till varför kalven var död, så jag misstänkte att det kanske var tvillingar. Ganska vanligt med dödfött då och med tanke på hur enorm Biancas mage varit så verkade det ganska logiskt. Så efter en timme gick jag ut igen för att kolla läget. Och mycket riktigt, det hade just anlänt en kalv till och denna levde! Tjurkalv det också och han ska få heta Bernhard förstås.

Mycket skönt att nu ha sista kvigan på länge färdigkalvad. Hon var snäll att mjölka och pysslar om sin kalv som hon ska där inne i boxen. Och utanför växer gräsberget, det kommer hem lass efter lass med gräs av alldeles förträfflig kvalitet! Så det blir nog minst lika sent ikväll som hjullastaren får köra upp och ner, och upp och ner, och upp och....