Nu har ju mina småjackor börjat komma i den åldern då de tillsammans med likasinnade tar sig ut i världen på egen hand och nu pratar jag inte om att de går till skolan själva utan mer att de börjar hänga på afterschool tillställningar och kommer hem mitt i natten och man hör på stegen att det nog föreligger lätt promillevarning.

Eftersom de nog verkar ha förståndet intakt, hör av sig när de inte tänker komma hem så förelåg det ingen som helst oro när mellanjackan gick på Dionysus-fest i Delsjön. Med lite slentrianmässiga förmaningar vinkade jag av honom och sa, som jag alltid gör, ring om det är något.

Ja det ringde i natt! Klockan 00:52 smög sig hjärnan sakta upp från sömndvalan och jag såg ett okänt nummer på min display och när jag yrvaket svarade Jaaaaa det är Jackan så var det en röst som undrade om jag kunde hämta sonen då han inte mådde bra... Eftersom jag inte innehar någon bil och dessa ungdomar inte alls bodde åt samma håll som vi gör så sa jag till slut Sätt honom i en taxi till hemmatorget så kommer jag ner och betalar. När jag mötte upp vid torget var de fyra i taxin. Taxichaufförer vill av någon konstig anledning inte köra själva med kanonpackade ungdomar som kan få för sig att kräkas ner hela bilen. Nåväl, som som tack för hjälpen skickade jag taxin vidare med de tre kvarvarande ungdomarna (ja eftersom jag fick ta med mig en raglande hem) till en bättre utgångspunkt för deras hemfärd.

Väl hemkomna fick jag illstirrandes ta till mig sonens erbarmliga tillstånd. Jag vet att han gick iväg nyduschad, iförd t-shirt, jeans, skor, ryggsäck med den obligatoriska togan och glasögon men väl hemkommen var det bara skor, jeans och togan kvar tillsammans med en glad min, en odör av mindre skogsbrandslik karaktär och faktiskt inte det minsta illamående. Ungdomars syn på "dålig" renderar nog mer promillehalten än själva illamåendeformen. Så nu sitter jag här, dagen efter, med min kaffekopp och sonen är ute på spaning efter de ting som förgått sig vilse i nattens festhetta. Dessutom har fanskpet inte den minsta tillstymmelse till bakfylla och DET är höjden av orättvisa

/Jackan, föredrar kaffe

Frånvarande?

Frånvarande! Frånvarande... Frånvarande#%&¤"$£@

Ja ordet frånvarande med diverse tecken efteråt kan ge detta lilla ord "frånvarande" en sådan otrolig mängd olika betydelser.

Min lilla frånvaro har i alla fall varit av en mer fysisk bokstavskaraktärslik frånvaro och detta forum har inte besökts på länge. Dock har jag nu tagit mig samman och kan då meddela att Nej jag har inte varit tvångsinlagd, Nej jag har inte varit bunden vid en sjukhussäng utan jag har nog varit mer fängslad av själva livet och då detta ger huvudbry som så småningom måste ventileras så vänder jag åter till de trogna bokstäverna. Nu blir det skrivna ord av olika former. Fräcka, frusna, fnissiga, förtroliga, förnumstiga och sist men inte minst förnuftiga. Ska bli kul att se om någon mer än jag är här

/Jackan, sommarvärmd utan jacka

Med laptopen vinglandes i knät sitter jag lite lätt uttråkad på väg hem. Alltid en fördel att åka buss, då man faktiskt kan pyssla med annat än att köra ikapp med andra trafikanter. Läsa papperstidningar, böcker, lösa sudoku, läsa nyheter från all världens hörn via webtidningar, kolla på film, läsa bloggar och varför inte blogga lite...

Mitt problem, vilket som vanligt är ett I-landsproblem av stora mått, är att jag glömde musen hemma. Det borde inte ställa till något tänker säkert somliga av Er, då ni genast inser att en laptop har en touchpad, men då måste jag upplysa om att min touchpad (så fort jag kommer på vad den heter på svenska ska jag upplysa om detta) ger mig gråa hår och smärre vansinnesutbrott och därför kopplar jag ur den. Jag har nämligen gått skrivmaskinskursen och skriver rappt, med nio fingrar (vänster tumme är alltid oanvänd) och vilar mina händer lite lätt mot tangenbordets nedre del... ja den delen där touchpaden sitter. Emellanåt hoppar texten iväg alldeles galet och jag får sitta där och peta till på skärmen eftersom min touchpad envisas med att tro att jag vill förflytta mina ord någon annanstans då jag hela tiden rör vid touchpaden. Ja jag sa ju att det var ett I-landsproblem.

Det är kanske smällar jag kan ta när jag åker buss men till vardags vill jag inte drabbas av det så jag inaktiverar den snällt och sedan när jag glömmer musen hemma så sitter jag här och skall försöka aktivera touchpad UTAN mus. Jag är en vän av kortkommandon och kan söka rätt på program och även starta dem utan pekfunktion men åh vad jag vill ha en mus när jag ska aktivera funktionen pekdon igen. Ja I-landsproblem brukar vara lätta att lösa, förutom miljökonsekvenserna, så nu fick bokstäverna hålla mig sällskap en liten stund och mina kära medåkandes slapp höra mig muttra över sodukot som var lite avancerat idag. Nu är det bara knappt två timmar kvar sedan sätter jag mig på min lokalbuss och åker hem till ett adventsopyntat hem och väcker liv i lampor och stjärnor. Det är faktiskt det mysigaste med november. Alla lampor och ljus som lyser upp tillvaron (ja lite grått har det faktiskt varit) och låter oss med gott samvete sitta inomhus och kura. Ikväll är en kurakväll. Köpepizza, lite adventsljusstakar, lite stjärnor och en film låter som lagom aktiviteter för en liten Jacka med familj.

Ja så får det bli! Ha en trevlig advent du med!

/Jackan, småkurar även på bussen

Lördagsmiddagen är avklarad och ett antal småjackor har inmundigat varierande antal pizzor. Jag är måttligt road av hemgjorda pizzor då mina inte innehåller lika goda ingredienser som när man köper den på lokal men för att vara hemgjort är det supberbt.

/Jackan pizzabagare

Höjden av lathet kan man ju fundera på. Fick mig tillsänt ett sms i torsdags kväll. Klockan var mycket och i mitt stilla sinne undrade jag vem 17 som kunde tänkas skicka ett så sent. Öppnade det och såg att det var Lilljackan. Här slogs det rekord i höjden av lathet

Skicka sms för man inte orkar gå ur sängen

Ja jag skulle i alla fall köpa nezeril fick jag veta.

/Jackan, lördagslatar sig en förmiddagsstund innan nezerilköp

När hjärnan spritter iväg likt yra höstlöv i stormbyar brukar jag frenetiskt klamra mig fast vid tangentbordet och knattra så det ryker. Det händer att Småjackorna undrar vad jag är förbannad över eller om jag möjligen är igång med taveluppsättning eller andra hempyssliga saker (vad jag borde gjort för länge sedan men inte ännu orkat ta tag i) men jag brukar lugna dem med att det jag kan skjuta upp till morgondagen hör hemma hos morgondagen. Men ett litet skrivstycke är på sin plats nu känner jag.
Jag har märkt att mina inlägg blir mer och mer sporadiska med smått fundersamma rynkor i pannan far tankarna iväg.

Är det för att jag har börjat få kontroll på tillvaron som jag inte skriver eller har jag helt tappat greppet?

Min hjärna har ju förmågan att, medan jag knattrar knasigheter och annat, sitta och ticka lite sakta i bakgrunden med de långsiktiga - och beslutsmässigt jobbiga - livsfrågorna och nu undrar jag om jag lite omedvetet undermedvetet vet med mig att när jag skriver så gör jag livskonsekvensanalys och därför har locket i blogglådan varit påhaspat med dubbla beslag sista månaderna.

Ja åter till det där greppet. Jag har nog greppat för mycket tror jag och på så sätt tappat greppet. Då får man ta till sina knep. Mitt favoritknep är att sätta livet i Excel. Där kan man ruta in det, numrera, lägga gula markeringar på oviktiga saker, rosa på sådant jag aldrig tänker tänka på mer (ja jag hatar rosa om du undrar) och rött för sådant som faktiskt behöver åtgärdas omgående.

Redan medan jag skriver här ser jag hur de röda rutorna växer mig över huvudet. Får nog lägga de viktiga sakerna i gröna fält. Grönt är skönt och lugnande för själen. Blått är också en färg jag inte går i taket på så den får nog symbolisera roligheterna, eller om jag kanske skulle lägga roligheterna i röda fält. Då lyser de ju upp tillvaron och kanske i förlängningen ger mig bra vibrationer av rött. Ja, ja, den som lever får se vad kulörerna blir.

Ja på tal om blått så är det match i Scandinavium den 24/11. Frölunda tar emot laget i mitt hjärta, dvs HV71 även kallat HV Blå, och jag har tillsammans med kollegorna bokat en trevlig stund på hockeymatch. Dessutom har jag snurrat runt i gamla hemstaden Jönköping i helgen och gjort diverse inköp. Jag gjorde en himla massa andra roliga saker också men inköpen blev fantastiskt fina. Souvenirer skulle en del säga men för mig är det viktigt att vara propert klädd på matchen. En snygg HV halsduk inköptes och som grädde på moset inköptes en fantastiskt fin mugg med HV loggan på och numera kan jag stoltsera med snygg mugg på morgonfikat på jobbet. Mina kollegor har hotat med att det skulle kunna bli, som av en helt osannolik händelse, en smärre jordbävning under just MITT fikabord då muggen står där men jag påpekade att då nog ingen av dem ville sjunga i falsett resten av livet var det bäst att jordbävningen drog sig tillbaka fortare än kvickt. Måste ta en diskussion om detta med hot och våld på arbetsplatser. Så här kan jag inte ha det.

Ja ni ser, livet är fullt och särskilt av det jag inte skriver om här och nu tror jag att helgens vedermödor innebär att jag ska ta mig lite tid att faktiskt knattra upp en liten tavla på väggen. Den ska hänga över barskåpet bestämde jag mig för i januari i år. Då jag ville "bo in" mig lite granna - jo ett år sedan jag flyttade in nu - innan jag satte upp tavlor så fick den på nåder stå bredvid tills jag kände mig nöjd med att barskåpet ska stå där det står nu och där det, tro det eller ej, stått sedan jag flyttade in men nu kan nog tavlan sättas upp. Är det nya tapeter får man tänka först och spika sedan. Även om man i mitt fall oftare tänker mer än man spikar

/Jackan, händelsevis lite datahändig idag

Idag ska det avgöras. Ja alltså vilket av lagen som skall få ta hem segerbucklan som bästa lag i allsvenskan detta år. Vad mig anbelangar får de göra upp om detta i godan ro, bäst de själva vill.

Tidningarna har överöst oss med information om fötter som värker, ryggar som sträckts och vilka lår som skall hålla ännu en match. Tåg har vandaliserats, otroliga mängder kravallstaket ska användas och poliser från när och fjärran anländer för att hålla ordning på pöbeln.

På den gamla goda tiden var det skådespel och bröd till folket och för det mesta behövde de stackars fattiga invånarna inte betala alls men idag läggs det en halv förmögenhet på tillställningar av denna art. Enligt min mening kan de stänga in supportrarna i ena hörnet av arenan och sätta stängsel omkring och sedan släppa ut dem om två dagar. Det kanske skulle bli en underhållning som hette duga.

Man har inte råd att ge elever i skolan det stöd de behöver för att kunna gå ut med godkända betyg och att få polisen att dyka upp på överfallslarm där gärningsmannen är okänd verkar vara en resurs som bara inte finns. Då vete sjuttom om jag tycker fotboll som underhållning är värd sitt pris. Denna ack så omskrivna guldmatch kostar så det svider i själen.

/Jackan lite söndagsgrinig

Idag susar molnen över himlen och regnet hänger tungt över havet. Jag vilar mina trötta tankar hos släkten i skåne och pigga hejarop från systersonen får mig att glömma alla toktrötta tankar.

Det är vilohelg!

/Jackan, helgar helgen

Fick en sådan hemskestund i affären häromdagen. Jag skulle handla samtidigt som jag var vrålhungrig, vilket är för mig ett katastrofalt sammanträffande, så till slut gick jag bara hem. Hade jag försökt handla skulle det bara slutat med att jag proppar hela varukorgen full av saker jag blir sugen på bara jag tittar på dem och avslutar med två påsar chips med tillhörande dip så det var bara att ge upp och gå hem.

Väl hemma fick jag muta skallen med lite druvsocker och en banan för att överhuvudtaget fungera och sedan kom jag på att Raggmunk med fläsk borde få bli dagens rätt. Hur jag nu kom på att laga mat i en timme när man är så hungrig är ju en fråga för sig men gott blev det.

/Jackan, bildar sig ibland också

Sånt här gillar jag att slösa pengar på. En egen mugg med mitt alldeles egna, smått Paintredigerade, namn på.

/Jackan, kaffetant

Har länge brottats med min oförmåga att centrera min blogg - och helst göra textfältet vidare - men varje gång jag ramlar på utseendefliken och läser under fliken stylesheets får jag kraftiga svettningar under armarna och loggar ut fortare än en häst slaffsar i sig en havrekaka. Jag har verkligen manualallergi och orkar bara inte sätta mig in i vad stylesheets är för något och hur det fungerar. Tittar i och för sig till de där lustiga språkformationerna emellanåt och något som ser ut som kommandon ibland bara för att vänja ögat lite granna men precis som med spindelrädslan så har det stannat vid att jag skriker till när det dyker upp, springer min väg i panik, återkommer och kollar in läget och konstaterar att jag fortfarande är lika rädd för att göra något

Men nu i helgen satt äntligen en sansad person jämte mig och kunde peka, visa och ändra utan att bloggen försvann, så med lugnat sinne bestämde jag mig för, efter tips, att kopiera hela stylesheetseländet och kanske våga mig på att ändra något här och där. Efter kopieringen tittade jag på en helt sjukt lång textfil och ropade på Lilljackan och undrade om densamme kunde anlitas för översättning av dessa engelska termer till svenska och det kunde nog gå bra. Efter en liten stund när vi tillsammans tittat på textfilen sa Lilljackan nu fick jag nog klara mig själv då tv-spelet väntade. Men mamma, prova dig fram, ändra lite och kolla hur det blir fick jag som råd. Men...

Jag är ju vuxen. Vi vuxna vill inte testa oss fram och kolla hur det blir.

Vi vill veta!!!

/Jackan, längtar åter till barndomen

Fick en söt bild tillsänd per e-post och lägger naturligtvis ut min favorit i repris. Sen är ju frågan om vem som är idioten. Fruntimret eller karljäkeln...

/Jackan läser ibland också som hon vill

**********************************************

Jag känner igen detta. På något sätt känns det som jag har levt mitt kollektivåkande liv i detta springande efter saker som försöker åka iväg ifrån mig på stationer överallt. Fast just Tokholm gör mig mer än lovligt förvirrad. Har än idag inte lyckats åka någonstans där utan att åka fel. Fel håll och destination eller helt fel nummer på vad man nu hoppar på.

Tur man bor på Bästkusten och växte upp en ännu mindre stad. I den lilla staden, utanför mitt hus gick det bara en buss och därmed kunde man inte ta fel.

/Jackan, saxat från Tjuvlyssnat - Stockholm

***********************************

Annars får hon väl beta loss i Fruängen så länge

En vanlig vecka hos La Familia består av arbete, skola, åkning på eminenta kollektiva transportmedel, mat, tvätt disk och läxor. Sedan består den oftast av lite fritid i form av datorer, visst friskluftsintag och slöande i tv-soffan. Lite fredagsmys och en något mer delikat middag på helgen än trillade köttbullar och vardagsmakaroner är ju alltid uppskattat. Denna helgen blev det ugnsgrillade revben

Detta som för oss är en helt vardagslik tillvaro är för många andra rena lyxen. Ja menar, kunna åka buss till jobbet varje dag är inte alla förunnat. Att ha ont om pengar innebär för mången medelsvensson att du inte köper den stora chokladkakan utan den lilla och när du köper Coca-cola väljer du istället den billigaste colan du hittar. För du har oftast råd att köpa det i alla fall.

Satt och tittade på trädfällande arbetare i Sydamerika med deras slitsamma arbete och liv allt medan chipsen växte i munnen. Jag menar, äta apor gör man väl bara om man inte.. men naturligtvis äter man vad som finns i skogen om man måste jaga det själv. Betalning blev det vid leverans av timret.

Knas är det och inte kan jag skicka ner mina köttbullar dit i alla fall men jag ska sluta gnälla jag. Jag har det faktiskt jäkligt bra.

Så det så!

/Jackan söndagsslöar framför datorn

Har nu i helgen äntligen avslutat en fantastisk bokserie av Conn Iggulden. Jag hittade av en slump för två år sedan en bok, en av de där jag valde för att jag aldrig hade läst något av författaren ifråga, och har nu äntligen vänt sista sidan i del fyra.

Kejsaren, (Svärdens fält, Roms portar, Kungars död och Krigets gudar) är en romansvit i fyra delar som avhandlar Julius Ceasars liv. Ett för mig lättsamt sätt att insupa historia utan att få hjärtsnurp av tanken på att banka in fakta i skallen, som jag ändå vet med mig att jag glömmer om en vecka. Här möter du Julius och hans kumpaner under krig och kärlek, intriger och politik, slavars och pöbelns uppror och mycket mycket mer. 

Jag vet att många anser att romanförfattare handskas vårdslöst med historieböckernas fakta när de gör romaner av historia, men att väcka liv i Julius Ceasar, Brutus, Sulla, Crassus, Pompejus och många mer gör det lättare att få minnet att haka på i kunskapsinhämtningen och varje del avslutas med författarens anmärkning, där Conn Iggulden omtalar vilka fakta som har ryckts ur sitt sammahang eller tidsperspektiv för att passa bättre in i romanen och med detta är jag nöjd.

En underbar svit där man ser fram emot nästa del och för er som vill liva upp höstmörkret med en bra bok, som ju dessutom kommer att räcka många dagar (veckor el månader för somliga) kan jag rekommendera ett inköp. Själv ställer jag in dessa böcker i bokhyllan och dammar av en annan serie som jag inte sett till ordentligt på säkert tio år.

/Jackan, boknöjd dagen till ära