Fick ett totalt skrattsammabrott nyss. Brukar ramla förbi Tjuvlyssnat någon gång i månaden och emellanåt ligger det bara en del klockrena skojigheter där.

Hoppas bara inte småjackorna läser detta nu...

/Jackan, mamma med både humor, humör och diskmaskin

*******************************

saxat från www.tjuvlyssnat.se

Dirty tricks

Satt igår i fikarummet med en kopp eftermiddagskaffe och pladdret var på så där lagom hög nivå att till och med jag orkade sitta kvar.

Ett antal konversationer utspelade sig och när man inte lyssnar så där direkt på någon, eller själv deltager, så blir det precis som att tankarna vandrar iväg av sig själva. Mina vandrade iväg mot de där instruktions- och informationsträffarna jag och kollegan har inbokade i mitten på september. Lite osammanhängandes tankebilder - ska vi göra bildspel, vem ska prata om vad, undra vilka reaktioner det blir, tur att kollegan är kunnig på så många områden, skönt att slippa stå där själv när protester och ilskna miner kanske dyker upp - och sedan hör jag hur någon frågar min kollega när ska du bli pappa då... 

Insikten slår mig nästan av stolen. Magen gör en kullerbytta och jag kände att kallsvetten började sippra ner under armarna och samtidigt som kollegan svarar mitten av september så väser jag tvärsöver bordet

Och hur hade du tänkt att kunna vara med på infoträffarna samtidigt som du är pappaledig ... hur tänkte du EGENTLIGEN 

Jag tänkte nog inte alls peps fram av en lätt generad kollega samtidigt som jag fattade precis. Livet måste ju gå på som vanligt. Man kan ju inte sluta planera bara för att en förlossning är nära förestående och efter dagens personalmöte där de andra kollegorna blev ombedda att ställa upp som ev. uppbackning ifall han - som inte tänker alls och kanske egentligen tänker ganska likt mig - blir tvungen att utebli.

Så nu är det dataspåning av grav karaktär den närmsta tiden. Plocka fram kompendierna som ska bilda underlag för framställningen av fakta och sedan ett par generalrepetitioner så man vet vilka ord som lättast stakar sig och sedan ska det pratas i stora grupper igen.

En vansinnigt skojsammen jobbhöst väntar på att få starta

/Jackan, tanfullt fulltankad

Semestern är slut, jobbet har varit på tapeten en vecka och en liten titt på vad som hamnat på semesterbildsfronten ger mig lite lagom avslappnade vibrationer. Jag har sovit, ätit, promenerat, suttit på balkongen, socialiserat mig med släkt och andra hugade - hemma hos men borta mest, badat, tittat på saker och haft det skönt. Tagit mig fram via buss och bil (till en del motorvägsbilisters fasa) men mest har jag rört mig med hjälp av apostlahästarna.

/Jackan, semestrar i bildsinnet en stund

Grillat är godast

En sen tur i Linnéstaden

En underbar strandpromenad

Borta bra men hemmabalkong bäst

Michael Jackson har även som död varit en rubrikernas man och även om han inte var just min idol har han figurerat väldigt mycket. Ett tecken på en sund avslutning i jordelivet är ju ändå att skämten börjar komma om honom. Fått några stycken, via e-post, sms men även per åhöran och nu tar vi en Michael av det mer skämtsamma slaget.

Har du humor läs vidare. I annat fall rekommenderar jag att du slutar läsa nu

/Jackan, med en fådd en

*******************************************

Efter Michael Jacksons död funderar man nu på att smälta ner honom, då han inte bara består av kött och ben, och sedan använda de nedsmälta detaljerna till lego.

På så sätt får barnen leka med Michael istället för tvärtom...

Mina nattvanor har på sistone blivit nattovanor och klockan har på något sätt tenderat att flyga iväg med en sådan fart att natten rätt som det är nästan blivit morgon. Att då motivera sig med att kliva upp klockan 08 när man ändå är ledig har känts helt överflödigt.

När till och med småjackorna kommenterade morgonklädsel mitt på dagen börjar ni kanske inse vilka ovanor det handlar om.

Men så idag, strax innan klockan 09 pep det till i telefonen. Sms-signalen fick hjärnan igång på fem röda och sedan blev det konversation på högvarv tills batterierna i telefonen varnade för låg nivå.

Vissa samtal får en bara på så gott humör  

De är rentutav hälsobefrämjande

/Jackan, uppstigen, uppsjungen och uppåt av bara den

Första semesterveckan håller på att plana ut och för första gången har jag brytt mig om sniglar. Jag är ju inte någon trädgårdsfantast utan har genom alla år en trädgård funnits i min ägo snällt låtit det mesta växa fritt och då även sniglarna, så det är desto konstigare att just sniglar kommer på tapeten, när man nu har blivit av med trädgården och bara innehar en balkong av generösa mått.

I veckan när jag kom hem efter att ha inhandlat mat till tre hungriga småjackor fick jag meddelande om att en kille hade sökt mig  Efter diverse utfrågningar stod jag fortfarande som ett fån. Lilljackan kände inte igen honom, så det var ingen från bekantskapskretsen och han hade inte varit så välklädd, så Jehovas Vittnen torde vara uteslutet. Det återstod dock möjligheten att det kunde vara någon representant från det lokala bostadsföretaget men eftersom klockan var en bit över normal kontorstid och denne kille hade lovat att återkomma kändes det heller inte som ett bra alternativ. Då huvudbry över saker som inte går att göra något åt inte är min melodi återupptog jag min bokliga vistelse på balkongen och så småningom ringde dörrklockan och där stod killen.  (Lilljackan betonade faktiskt killen just på det viset)

Han presenterade sig med både namn och legitimation och sa att han kom från Radiotjänst i Kiruna och frågade mig om jag möjligen var nyinflyttad och om jag innehade en tv. Svaret blev ja på båda frågorna, fast jag sa att nyinflyttad möjligen var att ta i då jag bott här sedan november månad. Då fick jag en sån där flashback om hur man på tv för några år sedan fick höra vad barn tyckte man skulle göra med alla de som inte betalt sin tv-licens och i bakhuvudet dök meningen upp - Snigel på ögat - och jag kände hur jag började flina lite lätt. Jag har nämligen alltid betalt min tv-licens. Men just när flinet skulle övergå i lite lätt skadeglatt leende så insåg jag att jag nog inte betalt någon tv-licens sedan jag flyttade från huset. Möjligen någon eftersänd räkning och om jag mindes rätt så stod nog Experten på den räkningen och när frågan slutligen dök upp om jag möjligen hade missat att betala så nickade jag skamset. Killen sa att det händer ofta att det blir misstag med eftersändning och dylikt och sedan kom ju frågan hur länge jag låtit bli att betala.

Efter lite dividerande hit och dit så sa jag att jag nog inte betalat sedan hösten 2007 och såg framför mig hur hela semesterkassan skulle gå åt för att slippa snigeln på ögat  men så med ett leende så skrev killen istället två veckor tillbaka i tiden och jag kunde andas ut. Jag slapp sniglen på ögat, en sjujäklans massa straffavgifter och är nu åter en laglydig tv-licensbetalande medborgare i detta vårt avlånga rike.

Jag är nämligen en sådan person. När jag inte glömmer mig

/Jackan, sniglar sig fram på semestern

Återigen, till och med för tredje året i rad tror jag, letar jag bland sparade bilder och där är den. Min favorit t-shirt som jag till och med börjar så smått fundera på att skaffa mig även i den där världen där jag knatar runt på två ben. Som vanligt läggs fötterna till rätta på balkongräcket, böckerna plockas fram, ett visst socialt umgänge tar vid och jobbtelefonen meddelar glatt att jag inte är nåbar på detta numret på de närmsta fyra veckorna.

Min jobbhjärna har tagit ledigt och jag ramlar förbi när jag orkar

/Jackan, pausar lite här och där

Satt och nostalgitrippade på hög nivå på balkongen. En bok, lånad enbart på rescensenternas kommentarar på baksidan, där bl.a Detroit Free Press relaterade till denna bok som "Varenda del är lika fascinerande som historien om Scarlett och Rhett..." och naturligtvis lånar man hem den. Tillsammans med ett glas rosé på balkongen såg den oslagbar ut.

För er som inte relaterar till Scarlett och Rhett kan jag bara säga att det är huvudpersonerna i en bok, Borta med vinden, som är en klassiker av tidlöst mått som jag själv läste redan i 10-årsåldern och förtvivlat slängde i väggen efter att ha läst klart alla de 800-900 sidorna. Den första och enda bok jag läst där slutet inte var allomfattande gott. En stor besvikelse med detta oförutsägbara slut men mycket tankvärd och efter detta har jag med spänning väntat på att kunna få läsa så mycket och ändå inte kunna förutse slutet men än så länge gäckar mig hela världens författare.

Ja i alla fall så med dessa rescensioner på baksidan så kände jag mig helt manad till en stilla kväll eller två i sällskap med Anne Rivers Siddons Huset vid Peachtree Road och efter ett hundratal sidor la jag faktiskt boken åt sidan. Det gick några veckor där jag stillsamt, i högsommarexplosionen som kom till Sverige, undrade hur i helvete de kunde relatera till Borta med vinden men nu satte jag mig i helgen och bestämde mig för att läsa klart.

Jo den utspelar sig i Södern i USA, Atlanta närmare bestämt, men det är inte här i likheterna består. Det är själva stämningen i boken. En nostalgisk, vemodig och sorgsen berättarton där tragiken drivs till sin fullkomliga spets. Konventioner och vanmakt driver än den ene än den andre till fullständigt absurda val i livet och man ser hur folk går mot sin undergång, med värdighet, alltid med värdighet, och då är jag fullständigt med på rescensenternas jämförelse med klassikern Borta med vinden.

Här sveper konventionella beteenden och uppförandekodex genom folks liv och när man bryter mot dem, eller helt enkelt upptäcker dem, så blir vemodet och nostalgin så synbara.

Jag la ner boken på mitt lilla bord och riktigt sög på karamellen av vemod som dränkte denna roman ända in till sista sidan och funderade på hur man är funtad om man skriver en sådan här bok. Ja menar, tänk så lätt det vore om livet bara gick sin stilla gång i samma banor och du alltid visste hur livet skulle vara. Tänk vad mycket oro man skulle sluppit och hur många funderingar över konstiga val i livet man hade besparats.

Och hur jävla roligt hade livet varit ... då?

Jaja, jag väljer spontant ibland men alltsom oftast inte. Det jag försöker hålla mig ifrån är i alla fall att ångra de val jag gjort. Man gör det man gör för man i den givna situtationen känner att man måste och dit livet för mig går jag med glatt mod. Fast ibland blir man lite vemodig även om det behövs en bok för att försätta en i det sinnestillståndet

/Jackan, kvällsfilosoferar på balkongen

Ett så modernt ord och en innebörd - som innefattar ett klart och tydligt mål, med utsatt start- och sluttid och där man skall (ja jag är en hund i något av alla mina liv) klart och tydligt redovisa innehåll och uppfyllande av projektmål - borde inte innafatta en vanlig vardagsmänniskas liv och leverne, men se där bedrar du dig.

Jag är en projektmänniska. De flesta av mina tilldragelser i livet består av projektrelaterade uppgifter och ibland lite mer projektliknande tillkortakommanden, men oftast ser jag livet som små små projektsteg.

• Cykla till jobbet - ett projekt på längre sikt där jag dessutom fått en sjujäkla draghjälp via jobbets rescoachprojekt
• Nya jobbet - en helt ny tilldragelse med otroliga potentialer och uppgifter där "projektutformningen" diskuteras ännu.
• Roligheter - minst en per vecka och gärna en kopp kaffe på köpet
• Ekonomin - ett månadsprojekt som upprepar sig om och om igen (Disney skulle kunna göra sig ett namn här)
• Morgonuppstigning ur sängen - ett projekt där målet är uppstigning efter EN snoozning och jag varje morgon lyckas misslyckas med målen. Väckarklockan ringer i form av mobiltelefonsignal sina käcka toner förgäves men ett litet tutande sms får mig på fötter med en gång av någon outgrundlig EJ projektrelaterad anledning.
• Matlagning - ett projekt med slutdatum inom de närmsta tio åren men då jag inte orkar tänka så långt ser jag det som veckoprojekt.
• Städ- och diskprojektet - Ett livslångt projekt där jag avser att, så fort projektekonomin tillåter, köpa till en underhuggare som sköter dessa ack så tråkiga projektavslut.
• Sommaren - och nu tar du och lugnar ner dig för allt som oftast är det så att inte alla människor gillar sommaren. Den är ett återkommande, fullständigt onödigt projekt som man börjar grubbla på redan i mars (ja när katterna börjar gny är det dags att oroa sig) och där man till midsommar (iaf de senaste varma sommarstartssomrarna) tänker för sig själv...

Nu är det bara några månader kvar. Det är bara att stå ut. Vid midsommar vänder det och snart är det höst och sen... är det vinter...

/Jackan, projekterar allt utom tankar

Erkänner att jag är lite lätt slö och grinig nuförtiden. Värmen har denna effekt på mig. På något sätt är det så att när semestertiderna börjar ligga i startgroparna får jag desto mer att göra på jobbet så istället för att fasa ut lite, typ trappa ner, gå ner i varv och vara lite mer lämpad för att starta upp min slösemester, går alltid mina sista veckor i en rasande takt och att det då dessutom fullständigt regnar ner sol (jo det känns som ett stort jäkla ösregn med sol och värme) så finns inte en tillstymmelse till avslappnade stunder och snart orkar jag inte ens vara mig själv. Den där genomsvettiga, irriterade människan är ju inte den Jacka jag känner.

Jag har alltid undrat hur fasiken sydeuropéer ens orkar gräla. Jag undrar över en hel del som man sysslar med där nere, förutom siestan. Den förstår jag mig på. Tyvärr har min chef ingen förståelse alls för detta påfund utan vill att jag bara ska ha en halvtimmes lunch precis som alla i Sverige.

Jomen, efter en otroligt slö morgon fick jag inbjudan att följa med på bio och när jag klev in genom Bergakungens salar fick jag en sån svalkande luftström över mig att jag mycket allvarligt övervägde om jag kanske skulle tillbringa denna helgen på bio. En snabb kalkyl gav vid handa att om jag satt och slöade lite lätt mellan en del filmer kunde jag få det svalt och skönt för ca 300 kronor per dag om man nu skulle räkna det i köpta biljetter till filmer. Om man räknar en trevlig matbit med tillhörande dricka så blir ju ekvationen en helt annan, men en liten bit av hjärnan skrek i högan sky - slå till genast innan ekonomisinnet tar över - men längre än så blev inte tanken. Ett snåländsk sinne är oavsett värme och tropiskt mördande hette ett oomkullrunkeligt snåländskt sinne. Men två underbara svala timmar är inte att förakta.

Tids nog blir det svalt i kväll också men till dess sätter jag mig på balkongen. Där kan jag sniffa områdets grillfantasters vedermödor i värmen. Dessutom fick jag en sommarpresent i form av en liten kartong Belgian Truffles Fantasy med lite apelsinsmak förra veckan och den är ungefär lagom i matväg vad jag orkar stoppa i mig just nu. Ihop med ett glas kallt rosé och en god bok ska jag göra minsta möjliga.

/Jackan, Ej tropiskt gångbar

Sitter på en buss och på sätet jämte mig sitter en spillra av midsommahelgens festiviteter. Hon är jättesöt, totalt blond i alla bemärkelser man bara kan komma på, mobiltelefonen i högsta hugg och hon klev på bussen i Halmstad, staden dit man själv i sin ungdom gärna ville vara i för att få en häftig midsommar och sedan dess går mina öron i kors.

Käften går i ett,jag måste ha vattten innan jag dööör, killar som sågs igår och vilka som ev kunde varit några att ha, spritintaget var tydligen sjuuukt mycket, mobbenummer har lämnats ut och nu kommer dagen-efter-sms, en fräck låt dånar plötsligt till, sen visas kort för kompisen tvärsöver gången, killarna diskuteras högljutt och nödlögnerna som serverades dessa killar under gårdagen förklaras, älstas och stöts och blöts i det oändliga. Ja men va skulle ja säga då ja ville ju inte fortsätta prata mää han typ ju

Grabben som tydligen blev kvällens val är en sopa på att skicka sms. Det plingar frenetiskt här jämte mig och då den där grabben dessutom har vettet, eller enligt min blonda säteskompis Ovettet, att skicka sms med korta svar, i form av Ja, gör det, eller andra svar av liknande kortfattad karaktär håller han på att förvandlas från kvällens goding till kvällens nerköp.

Nu är det bara en timme kvar på resan och jag hoppas jag står ut. Länge sedan jag satt jämte en skitpladdrare av denna rang och tyvärr har jag inga hörproppar med mig så jag får helt enkelt låta skitpratet gå in genom ena örat och ut genom andra. Jag funderar på att be dem skicka sms till varandra så slipper hela bussen höra allt.

Själv har jag denna midsommar kikat på midsommarstänger som var fastbundna i marken av tjocka linor för att inte blåsa bort, mitt på midsommaraftons dag gick strömmen och vi hade allvarliga funderingar på hur vi skulle klara av att koka potatis på Trangia kök, men rätt som det var dök strömmen upp igen. Solen kikade fram med jämna mellanrum även om blåsten var otrolig och vårt spritintag  var måttligt och intogs under sjungande former. Det enda baksidan med denna helgen (om vi bortser från pladdret jämte mig just nu) var att jag sökte närkontakt med en trappa.

Jag gör som jag ofta gör, jag håller ögonen öppna för saker lite längre bort och glömde se vad jag satte fötterna just här och nu. Sockorna jag hade på mig var i halkigaste laget och så även trappen, så med en vurpa som hade gjort succé på Youtube for jag nerför 12 trappsteg och landade i en jämrande hög. Efter att morrat argt på mig själv en stund tog jag och kollade genom så att inget var brutet. Höften, revbenen och axeln kändes kraftigt mörbultade men allt kändes helt. Nu, två dagar efter ser jag ut som ett konstverk. Ett lila konstverk alltså. Fortfarande känner jag mig i helt skick, men att ta mig ur sängen i morse var tufft. Hela kroppen protesterade och meddelade att efter denna behandling kunde jag försöka ta mig upp bäst jag ville. Min kropp strejkade

Tog en timme att mjuka upp lederna till gångbar form och nu ser jag fram emot att få ligga o vila i min egen säng i kväll. Borta bra men hemma bäst brukar man säga och nu vill jag att bussen bryter mot alla hastighetsbestämmelser och ordnar hem mig snarast möjligt.

Effekten av min Ipren börjar nämligen ta slut

/Jackan, i gnälligaste laget

Sveriges stora reshelg har tagit sin början. För mig och delar av La Familia styrs kosan mot de mer södra nejderna av vårt vackra avlånga land och jag passar på att skriva ner lite bokstäver innan den stora sällskapshelgen tar sin början.

Läste precis i G-P att E6 norrut från Göteborg var helt igenkorkad. Att det alltid är samma midsommarvisa på den vägen. Korkade människor på en igenkorkad väg  Själv satt jag still i bilkö på E6 söderut och började undra om väderstrecken möjligen hade bytt plats  Men nu flyter det på bra. En av småjackorna påtalade möjligheten att surfa lite på nätet trots att vi inte har mobilt bredband så här är jag. På en buss söderut efter min värsta arbetsvecka någonsin.

Nu stundar midsommar med sill och nubbe och när jag kommer åter till storstaden blir det några lata veckor där kollegorna kommer att försvinna in i semesterdimmorna och jag kommer att varva ner lite lätt på jobbet med att fixa iordning mitt nya kontor. Slänga de där fådda papprena som ingick i bokyllorna jag fick överta efter min gamla rumskollega. Hitta en struktur på mitt allmänna kaos och se till att mitt utlånade gästarbetsbord hittar tillbaka in på mitt rum.

Hmm...

När man bara pratar jobb är det definitivt dags att ta semester, men jag väntar några veckor till. Nu är jag på väg mot sol, hav och förhoppningsvis en liten tur för de lurviga runt midsommarstången.

/Jackan, på väg i rätt tid och på rätt väg

La ett inlägg och sedan höll jag på att trycka på knappen logga ut men så flög fingrarna tillbaka till kategorin Besökare.

Ohhh så fick jag lite fnissanfall vid tanken på alla knasiga sökningar som resulterar i ett klick på länken som leder till RumpanBar&Kök och kunde inte låta bli att kolla besökare. Idag hittade man hit på följande:

• gamla kryddburkar - Rörstrands är det och fådda är de med 
• sexställningar - roliga historier kan ge detta klickande även om syftet nog inte är vad sökaren åsyftade
• chatt med hon - chat med hanar är roligare, tycker jag
• anatomisk snusdåsa - snusdåsa, en fin omskrivning för något som egentligen är rätt äckligt
• Vätternrunt - ja min drömrunda och jag hoppas drömmen slår in nästa år

Det blir en liten återblick för en själv när man fascinerat stirrar på sökresultaten och ett litet fniss när man minns vad man skrivit om.

Snusdåsa - att somna med snuset i munnen. Jojo, det har väl hänt och mina örngott blir aldrig de samma igen

/Jackan, återupptäcker sin blogg

Är man upptagen eller är det så att man bara gör sig upptagen? Vad är det som gör att man känner sig upptagen och hur bejakar man sin ledighet? Hur gör du för att känna dig ledig och utvilad? Här har ni en helg av mina lediga helger, ni vet en sån där helg när man ska bejaka sig själv, koppla av jobbet och ge sig själv lite input i tillvaron.

Jag har denna helgen gått på kalas (ej anordnat av mig själv), rest över halva Sverige (om man nu bor på västkusten är faktiskt Jönköping halvvägs över till andra kusten), installerat bredband och dator (en sjujäkla bedrift av en Jacka med grav manualallergi), tillbringat två timmar på Swebus skrivandes dokument av jobbkaraktär (nej jag jobbar inte på helger då jag bara är en sketen kommunalanställd kontorsråtta), inhandlat cykel till födelsedagsbarnet (åk inte bil till Hisingen i vägarbetstider) och därefter planerat sommarens begivenheter med Experten och småjackorna.

Detta var min lediga helg efter en jobbvecka av kraftigt övertidsarbetande karaktär där förra söndagen tillbringades i valförrättande stunder och nu stirrar jag på almanackan och undrar hur fasen det kommer sig att midsommarhelgen pockar på uppmärksamhet. Den borde enligt min kroppsliga almanacka inte infinna sig på flera veckor men den röda lördagen stirrar på mig och hävdar bestämt att den visst finns till och den kommer vare sig jag vill eller inte

Det måste vara nåt lustigt med tiden. Ju äldre jag blir desto snabbare rusar almanackan. Sommarloven man hade under årskurs 1-9 var ju för 17 oändliga och de där semestrarna man hade under första åren som arbetare var ju helt oändligt långa, även om jag är säker på att de ofta bara varade tre veckor. Jag pratar med min mormor för några veckor sedan och får höra att tiden går lite långsamt och att det var snällt att jag hörde av mig så här efter julhelgerna och så ruskar jag på huvudet och undrar om det sitter en liten nisse och kapar dygnet med en fem-sex timmar för att förvirra mig  eller om det rent utav sitter tre nissar och kapar hela dygn i förrvirringssyfte

Eller kan det vara så att man går från långsam hantering av verkligheten som liten till full speed vid 40 och därefter trappas det ner igen? Är det på detta sätt så vore jag tacksam om de där nissarna kunde kapa fort som bara den. Jag vill bli pensionär å det snaraste. Pensionärshängmattan har jag redan sett ut och böckerna jag vill läsa ligger i närmsta bokhylla och kan de inte uppfylla det så vill jag ha semester nu. Inte om fyra almanacksveckor

/Jackan, lite granna trött i skallen

Ja nu har jag allt varit lite frånvarande ett tag. Mer faktiskt frånvarande än förvirrat frånvarande alltså. Jo det var så här att själva livet tog tag i mig och bokstavsflödet fick lämna plats för annat. Så kan det bli och så ska det vara, tycker jag. Livet måste få gå på egna ben ibland, fast jag själv försöker tala om att jag vill nog hellre gå någon annanstans.

Just nu har livet saktat ner farten lite granna och då rymmer genast tankarna iväg till det där trevliga stället i bloggformat, där man kan sitta och grunna en stund då och då och lägga ett och annat dåligt skämt till allmänt beskådande och just beskådandet får skallen att poppa tillbaka ett dygn.

Det är faktiskt ganska precist ett helt dygn sedan jag kom hem från ett gott dagsverke där jag beskådade ett livsflöde som med återkommande jämna mellanrum får mig att ikläda mig lite medborgerliga pliktkläder. Ett val gick av stapeln och jag har ännu ett år anmält mig som frivillig. Ja jag brukar kunna rösta helt frivilligt utan vapenhot så, men jag sitter dessutom som valförrättare, ni vet de där som delar ut valkuverten vid dörren, prickar av i listor så du inte kommer och röstar om och om igen och som också stoppar ner din valsedel i valurnan, håller ordning och reda bland röstsedlarna och som dessutom kan peka med hela handen för att visa vägen till de små gröna skärmarna vilka står där för ni ska kunna stoppa in era valsedlar under lite mer hemlighetsliknande former ifall ni nu inte vill skylta med vilka politiska åsikter ni väljer att framrösta.

Ja, ja, en heldag ihop med fyra människor man bara ser vid valtiderna blev det och jag hade detta år blivit tilldelad ett nytt disktrikt och fick då lära känna fyra helt nya personer. Mycket trevliga personer på min ära och någon gång där under dagen fick vi som lingon på vårt skojsamma valarbetsmos även förmånen att besvara en enkät, där en av frågorna fick oss att brista ut i kraftiga skrattparoxysmer.

"Varför arbetar du som valförrättare" var frågan och de tre alternativa svaren var 1. Enbart för pengarna, 2. Delvis för pengarna, 3. Jag ser det som ett hedersuppdrag.

Ersättningen är för närvarande 1800 kronor och med skatt på detta får man ut ungefär 1000 kronor för ett arbete som sträcker sig från 07:30 tills rösterna är räknade, någon gång mellan 22-24 (ej restid inräknad), beroende på om det är tre olika sorters val eller bara ett val, som typ till Europaparlamentet. Detta genererar en timpeng på ca 70-85 kronor och vi kryssade samfälligt för alternativ 3, vi såg det som ett hedersuppdrag.

Vi hade en mycket bra dag, med ett 57%-igt valdeltagande i vårt valdistrikt och då dessa människor även var otroligt fingerfärdiga med räknandet så kom jag hem redan kl 22 så jag tror jag har hittat mitt favoritdistrikt. Vi hade trevligt, vi var effektiva och hade oss ett par goda skratt under dagen

Det enda vi grunnade på var om det här kryssande för "hedersuppdrag" möjligen kunde göra att valnämnden beslutar att lägga ner lönen helt nu i spartiderna, men så illa kan det väl ändå inte bli

/Jackan, medborgare med hedersuppdrag