Nu har ju mina småjackor börjat komma i den åldern då de tillsammans med likasinnade tar sig ut i världen på egen hand och nu pratar jag inte om att de går till skolan själva utan mer att de börjar hänga på afterschool tillställningar och kommer hem mitt i natten och man hör på stegen att det nog föreligger lätt promillevarning.

Eftersom de nog verkar ha förståndet intakt, hör av sig när de inte tänker komma hem så förelåg det ingen som helst oro när mellanjackan gick på Dionysus-fest i Delsjön. Med lite slentrianmässiga förmaningar vinkade jag av honom och sa, som jag alltid gör, ring om det är något.

Ja det ringde i natt! Klockan 00:52 smög sig hjärnan sakta upp från sömndvalan och jag såg ett okänt nummer på min display och när jag yrvaket svarade Jaaaaa det är Jackan så var det en röst som undrade om jag kunde hämta sonen då han inte mådde bra... Eftersom jag inte innehar någon bil och dessa ungdomar inte alls bodde åt samma håll som vi gör så sa jag till slut Sätt honom i en taxi till hemmatorget så kommer jag ner och betalar. När jag mötte upp vid torget var de fyra i taxin. Taxichaufförer vill av någon konstig anledning inte köra själva med kanonpackade ungdomar som kan få för sig att kräkas ner hela bilen. Nåväl, som som tack för hjälpen skickade jag taxin vidare med de tre kvarvarande ungdomarna (ja eftersom jag fick ta med mig en raglande hem) till en bättre utgångspunkt för deras hemfärd.

Väl hemkomna fick jag illstirrandes ta till mig sonens erbarmliga tillstånd. Jag vet att han gick iväg nyduschad, iförd t-shirt, jeans, skor, ryggsäck med den obligatoriska togan och glasögon men väl hemkommen var det bara skor, jeans och togan kvar tillsammans med en glad min, en odör av mindre skogsbrandslik karaktär och faktiskt inte det minsta illamående. Ungdomars syn på "dålig" renderar nog mer promillehalten än själva illamåendeformen. Så nu sitter jag här, dagen efter, med min kaffekopp och sonen är ute på spaning efter de ting som förgått sig vilse i nattens festhetta. Dessutom har fanskpet inte den minsta tillstymmelse till bakfylla och DET är höjden av orättvisa

/Jackan, föredrar kaffe

Frånvarande?

Frånvarande! Frånvarande... Frånvarande#%&¤"$£@

Ja ordet frånvarande med diverse tecken efteråt kan ge detta lilla ord "frånvarande" en sådan otrolig mängd olika betydelser.

Min lilla frånvaro har i alla fall varit av en mer fysisk bokstavskaraktärslik frånvaro och detta forum har inte besökts på länge. Dock har jag nu tagit mig samman och kan då meddela att Nej jag har inte varit tvångsinlagd, Nej jag har inte varit bunden vid en sjukhussäng utan jag har nog varit mer fängslad av själva livet och då detta ger huvudbry som så småningom måste ventileras så vänder jag åter till de trogna bokstäverna. Nu blir det skrivna ord av olika former. Fräcka, frusna, fnissiga, förtroliga, förnumstiga och sist men inte minst förnuftiga. Ska bli kul att se om någon mer än jag är här

/Jackan, sommarvärmd utan jacka

Med laptopen vinglandes i knät sitter jag lite lätt uttråkad på väg hem. Alltid en fördel att åka buss, då man faktiskt kan pyssla med annat än att köra ikapp med andra trafikanter. Läsa papperstidningar, böcker, lösa sudoku, läsa nyheter från all världens hörn via webtidningar, kolla på film, läsa bloggar och varför inte blogga lite...

Mitt problem, vilket som vanligt är ett I-landsproblem av stora mått, är att jag glömde musen hemma. Det borde inte ställa till något tänker säkert somliga av Er, då ni genast inser att en laptop har en touchpad, men då måste jag upplysa om att min touchpad (så fort jag kommer på vad den heter på svenska ska jag upplysa om detta) ger mig gråa hår och smärre vansinnesutbrott och därför kopplar jag ur den. Jag har nämligen gått skrivmaskinskursen och skriver rappt, med nio fingrar (vänster tumme är alltid oanvänd) och vilar mina händer lite lätt mot tangenbordets nedre del... ja den delen där touchpaden sitter. Emellanåt hoppar texten iväg alldeles galet och jag får sitta där och peta till på skärmen eftersom min touchpad envisas med att tro att jag vill förflytta mina ord någon annanstans då jag hela tiden rör vid touchpaden. Ja jag sa ju att det var ett I-landsproblem.

Det är kanske smällar jag kan ta när jag åker buss men till vardags vill jag inte drabbas av det så jag inaktiverar den snällt och sedan när jag glömmer musen hemma så sitter jag här och skall försöka aktivera touchpad UTAN mus. Jag är en vän av kortkommandon och kan söka rätt på program och även starta dem utan pekfunktion men åh vad jag vill ha en mus när jag ska aktivera funktionen pekdon igen. Ja I-landsproblem brukar vara lätta att lösa, förutom miljökonsekvenserna, så nu fick bokstäverna hålla mig sällskap en liten stund och mina kära medåkandes slapp höra mig muttra över sodukot som var lite avancerat idag. Nu är det bara knappt två timmar kvar sedan sätter jag mig på min lokalbuss och åker hem till ett adventsopyntat hem och väcker liv i lampor och stjärnor. Det är faktiskt det mysigaste med november. Alla lampor och ljus som lyser upp tillvaron (ja lite grått har det faktiskt varit) och låter oss med gott samvete sitta inomhus och kura. Ikväll är en kurakväll. Köpepizza, lite adventsljusstakar, lite stjärnor och en film låter som lagom aktiviteter för en liten Jacka med familj.

Ja så får det bli! Ha en trevlig advent du med!

/Jackan, småkurar även på bussen

Höjden av lathet kan man ju fundera på. Fick mig tillsänt ett sms i torsdags kväll. Klockan var mycket och i mitt stilla sinne undrade jag vem 17 som kunde tänkas skicka ett så sent. Öppnade det och såg att det var Lilljackan. Här slogs det rekord i höjden av lathet

Skicka sms för man inte orkar gå ur sängen

Ja jag skulle i alla fall köpa nezeril fick jag veta.

/Jackan, lördagslatar sig en förmiddagsstund innan nezerilköp

Idag ska det avgöras. Ja alltså vilket av lagen som skall få ta hem segerbucklan som bästa lag i allsvenskan detta år. Vad mig anbelangar får de göra upp om detta i godan ro, bäst de själva vill.

Tidningarna har överöst oss med information om fötter som värker, ryggar som sträckts och vilka lår som skall hålla ännu en match. Tåg har vandaliserats, otroliga mängder kravallstaket ska användas och poliser från när och fjärran anländer för att hålla ordning på pöbeln.

På den gamla goda tiden var det skådespel och bröd till folket och för det mesta behövde de stackars fattiga invånarna inte betala alls men idag läggs det en halv förmögenhet på tillställningar av denna art. Enligt min mening kan de stänga in supportrarna i ena hörnet av arenan och sätta stängsel omkring och sedan släppa ut dem om två dagar. Det kanske skulle bli en underhållning som hette duga.

Man har inte råd att ge elever i skolan det stöd de behöver för att kunna gå ut med godkända betyg och att få polisen att dyka upp på överfallslarm där gärningsmannen är okänd verkar vara en resurs som bara inte finns. Då vete sjuttom om jag tycker fotboll som underhållning är värd sitt pris. Denna ack så omskrivna guldmatch kostar så det svider i själen.

/Jackan lite söndagsgrinig

Idag susar molnen över himlen och regnet hänger tungt över havet. Jag vilar mina trötta tankar hos släkten i skåne och pigga hejarop från systersonen får mig att glömma alla toktrötta tankar.

Det är vilohelg!

/Jackan, helgar helgen

Dialekt är ett charmigt språk, eller om man nu skulle säga charmiga språk. Ofta förstår man allt men de där små orden av dialektal art betyder men så dyker det upp något som man lite småfnissande måste fråga vad det egentligen betyder.

Sitter man, som jag och småjackorna gör just nu, med en liten släkting under tre år som för det första inte pratar helt rent och för det andra blandar två dialekter så uppstår missförstånden och fnissanfallen väldigt ofta. Att höra systersonen blanda sina föräldrars småländska dialekt och sin lokala hemmaskånska dialekt blir fantastiskt gulligt. Jag har fått höra att mina småjackor blandar göteborgsdialekt med småländska men jag tycker de pratar helt okej. De rullar lite lätt på bokstaven r, precis som man gör i småland men har lite dialektal touch av Göteborgsintonation.

Men så åter till den gren av familjen som också flyttade till kusten, fast till skåne då. Systersonen har nu äntligen lärt sig att uttala r men till min förtjusning rullar han på dem också. Långt bak i munnen rrrrrullar bokstaven r på som ett X2000 och andra ord uttalas med distinkt skånska och småjackorna ler och retar sin moster och morbror med frågor och påståenden som - ska ni verkligen bo kvar här i skåne.. ja flyttar ni inte innan kusinen börjar skolan så är det kört, då har han kvar dialekten hela sitt liv...

Igår, när lille kusinen med allvarliga ögon och rynkad panna förklarade varför han inte kunde göra en sak - för då trillar jag - fick oss (ja vi besökande släktingar från Göteborg) att brista ut i skratt. Detta för att orden som ramlade ur munnen var fööörrr dåå trrrrillar jaauu med charmiga rullande smålands r och avslutet av meningen med ordet jag var bara så skånskt jaauu. Jag har nu döpt om denna dialekt till smånska. Skånska och småländska i salig blandning kan bara få heta smånska. Uttalat på vilken dialekt som helst blir det gôrskôj

/Jackan, lätt smöttebossk

Satt igår i fikarummet med en kopp eftermiddagskaffe och pladdret var på så där lagom hög nivå att till och med jag orkade sitta kvar.

Ett antal konversationer utspelade sig och när man inte lyssnar så där direkt på någon, eller själv deltager, så blir det precis som att tankarna vandrar iväg av sig själva. Mina vandrade iväg mot de där instruktions- och informationsträffarna jag och kollegan har inbokade i mitten på september. Lite osammanhängandes tankebilder - ska vi göra bildspel, vem ska prata om vad, undra vilka reaktioner det blir, tur att kollegan är kunnig på så många områden, skönt att slippa stå där själv när protester och ilskna miner kanske dyker upp - och sedan hör jag hur någon frågar min kollega när ska du bli pappa då... 

Insikten slår mig nästan av stolen. Magen gör en kullerbytta och jag kände att kallsvetten började sippra ner under armarna och samtidigt som kollegan svarar mitten av september så väser jag tvärsöver bordet

Och hur hade du tänkt att kunna vara med på infoträffarna samtidigt som du är pappaledig ... hur tänkte du EGENTLIGEN 

Jag tänkte nog inte alls peps fram av en lätt generad kollega samtidigt som jag fattade precis. Livet måste ju gå på som vanligt. Man kan ju inte sluta planera bara för att en förlossning är nära förestående och efter dagens personalmöte där de andra kollegorna blev ombedda att ställa upp som ev. uppbackning ifall han - som inte tänker alls och kanske egentligen tänker ganska likt mig - blir tvungen att utebli.

Så nu är det dataspåning av grav karaktär den närmsta tiden. Plocka fram kompendierna som ska bilda underlag för framställningen av fakta och sedan ett par generalrepetitioner så man vet vilka ord som lättast stakar sig och sedan ska det pratas i stora grupper igen.

En vansinnigt skojsammen jobbhöst väntar på att få starta

/Jackan, tanfullt fulltankad

Första semesterveckan håller på att plana ut och för första gången har jag brytt mig om sniglar. Jag är ju inte någon trädgårdsfantast utan har genom alla år en trädgård funnits i min ägo snällt låtit det mesta växa fritt och då även sniglarna, så det är desto konstigare att just sniglar kommer på tapeten, när man nu har blivit av med trädgården och bara innehar en balkong av generösa mått.

I veckan när jag kom hem efter att ha inhandlat mat till tre hungriga småjackor fick jag meddelande om att en kille hade sökt mig  Efter diverse utfrågningar stod jag fortfarande som ett fån. Lilljackan kände inte igen honom, så det var ingen från bekantskapskretsen och han hade inte varit så välklädd, så Jehovas Vittnen torde vara uteslutet. Det återstod dock möjligheten att det kunde vara någon representant från det lokala bostadsföretaget men eftersom klockan var en bit över normal kontorstid och denne kille hade lovat att återkomma kändes det heller inte som ett bra alternativ. Då huvudbry över saker som inte går att göra något åt inte är min melodi återupptog jag min bokliga vistelse på balkongen och så småningom ringde dörrklockan och där stod killen.  (Lilljackan betonade faktiskt killen just på det viset)

Han presenterade sig med både namn och legitimation och sa att han kom från Radiotjänst i Kiruna och frågade mig om jag möjligen var nyinflyttad och om jag innehade en tv. Svaret blev ja på båda frågorna, fast jag sa att nyinflyttad möjligen var att ta i då jag bott här sedan november månad. Då fick jag en sån där flashback om hur man på tv för några år sedan fick höra vad barn tyckte man skulle göra med alla de som inte betalt sin tv-licens och i bakhuvudet dök meningen upp - Snigel på ögat - och jag kände hur jag började flina lite lätt. Jag har nämligen alltid betalt min tv-licens. Men just när flinet skulle övergå i lite lätt skadeglatt leende så insåg jag att jag nog inte betalt någon tv-licens sedan jag flyttade från huset. Möjligen någon eftersänd räkning och om jag mindes rätt så stod nog Experten på den räkningen och när frågan slutligen dök upp om jag möjligen hade missat att betala så nickade jag skamset. Killen sa att det händer ofta att det blir misstag med eftersändning och dylikt och sedan kom ju frågan hur länge jag låtit bli att betala.

Efter lite dividerande hit och dit så sa jag att jag nog inte betalat sedan hösten 2007 och såg framför mig hur hela semesterkassan skulle gå åt för att slippa snigeln på ögat  men så med ett leende så skrev killen istället två veckor tillbaka i tiden och jag kunde andas ut. Jag slapp sniglen på ögat, en sjujäklans massa straffavgifter och är nu åter en laglydig tv-licensbetalande medborgare i detta vårt avlånga rike.

Jag är nämligen en sådan person. När jag inte glömmer mig

/Jackan, sniglar sig fram på semestern

Erkänner att jag är lite lätt slö och grinig nuförtiden. Värmen har denna effekt på mig. På något sätt är det så att när semestertiderna börjar ligga i startgroparna får jag desto mer att göra på jobbet så istället för att fasa ut lite, typ trappa ner, gå ner i varv och vara lite mer lämpad för att starta upp min slösemester, går alltid mina sista veckor i en rasande takt och att det då dessutom fullständigt regnar ner sol (jo det känns som ett stort jäkla ösregn med sol och värme) så finns inte en tillstymmelse till avslappnade stunder och snart orkar jag inte ens vara mig själv. Den där genomsvettiga, irriterade människan är ju inte den Jacka jag känner.

Jag har alltid undrat hur fasiken sydeuropéer ens orkar gräla. Jag undrar över en hel del som man sysslar med där nere, förutom siestan. Den förstår jag mig på. Tyvärr har min chef ingen förståelse alls för detta påfund utan vill att jag bara ska ha en halvtimmes lunch precis som alla i Sverige.

Jomen, efter en otroligt slö morgon fick jag inbjudan att följa med på bio och när jag klev in genom Bergakungens salar fick jag en sån svalkande luftström över mig att jag mycket allvarligt övervägde om jag kanske skulle tillbringa denna helgen på bio. En snabb kalkyl gav vid handa att om jag satt och slöade lite lätt mellan en del filmer kunde jag få det svalt och skönt för ca 300 kronor per dag om man nu skulle räkna det i köpta biljetter till filmer. Om man räknar en trevlig matbit med tillhörande dricka så blir ju ekvationen en helt annan, men en liten bit av hjärnan skrek i högan sky - slå till genast innan ekonomisinnet tar över - men längre än så blev inte tanken. Ett snåländsk sinne är oavsett värme och tropiskt mördande hette ett oomkullrunkeligt snåländskt sinne. Men två underbara svala timmar är inte att förakta.

Tids nog blir det svalt i kväll också men till dess sätter jag mig på balkongen. Där kan jag sniffa områdets grillfantasters vedermödor i värmen. Dessutom fick jag en sommarpresent i form av en liten kartong Belgian Truffles Fantasy med lite apelsinsmak förra veckan och den är ungefär lagom i matväg vad jag orkar stoppa i mig just nu. Ihop med ett glas kallt rosé och en god bok ska jag göra minsta möjliga.

/Jackan, Ej tropiskt gångbar

Sitter på en buss och på sätet jämte mig sitter en spillra av midsommahelgens festiviteter. Hon är jättesöt, totalt blond i alla bemärkelser man bara kan komma på, mobiltelefonen i högsta hugg och hon klev på bussen i Halmstad, staden dit man själv i sin ungdom gärna ville vara i för att få en häftig midsommar och sedan dess går mina öron i kors.

Käften går i ett,jag måste ha vattten innan jag dööör, killar som sågs igår och vilka som ev kunde varit några att ha, spritintaget var tydligen sjuuukt mycket, mobbenummer har lämnats ut och nu kommer dagen-efter-sms, en fräck låt dånar plötsligt till, sen visas kort för kompisen tvärsöver gången, killarna diskuteras högljutt och nödlögnerna som serverades dessa killar under gårdagen förklaras, älstas och stöts och blöts i det oändliga. Ja men va skulle ja säga då ja ville ju inte fortsätta prata mää han typ ju

Grabben som tydligen blev kvällens val är en sopa på att skicka sms. Det plingar frenetiskt här jämte mig och då den där grabben dessutom har vettet, eller enligt min blonda säteskompis Ovettet, att skicka sms med korta svar, i form av Ja, gör det, eller andra svar av liknande kortfattad karaktär håller han på att förvandlas från kvällens goding till kvällens nerköp.

Nu är det bara en timme kvar på resan och jag hoppas jag står ut. Länge sedan jag satt jämte en skitpladdrare av denna rang och tyvärr har jag inga hörproppar med mig så jag får helt enkelt låta skitpratet gå in genom ena örat och ut genom andra. Jag funderar på att be dem skicka sms till varandra så slipper hela bussen höra allt.

Själv har jag denna midsommar kikat på midsommarstänger som var fastbundna i marken av tjocka linor för att inte blåsa bort, mitt på midsommaraftons dag gick strömmen och vi hade allvarliga funderingar på hur vi skulle klara av att koka potatis på Trangia kök, men rätt som det var dök strömmen upp igen. Solen kikade fram med jämna mellanrum även om blåsten var otrolig och vårt spritintag  var måttligt och intogs under sjungande former. Det enda baksidan med denna helgen (om vi bortser från pladdret jämte mig just nu) var att jag sökte närkontakt med en trappa.

Jag gör som jag ofta gör, jag håller ögonen öppna för saker lite längre bort och glömde se vad jag satte fötterna just här och nu. Sockorna jag hade på mig var i halkigaste laget och så även trappen, så med en vurpa som hade gjort succé på Youtube for jag nerför 12 trappsteg och landade i en jämrande hög. Efter att morrat argt på mig själv en stund tog jag och kollade genom så att inget var brutet. Höften, revbenen och axeln kändes kraftigt mörbultade men allt kändes helt. Nu, två dagar efter ser jag ut som ett konstverk. Ett lila konstverk alltså. Fortfarande känner jag mig i helt skick, men att ta mig ur sängen i morse var tufft. Hela kroppen protesterade och meddelade att efter denna behandling kunde jag försöka ta mig upp bäst jag ville. Min kropp strejkade

Tog en timme att mjuka upp lederna till gångbar form och nu ser jag fram emot att få ligga o vila i min egen säng i kväll. Borta bra men hemma bäst brukar man säga och nu vill jag att bussen bryter mot alla hastighetsbestämmelser och ordnar hem mig snarast möjligt.

Effekten av min Ipren börjar nämligen ta slut

/Jackan, i gnälligaste laget

Sveriges stora reshelg har tagit sin början. För mig och delar av La Familia styrs kosan mot de mer södra nejderna av vårt vackra avlånga land och jag passar på att skriva ner lite bokstäver innan den stora sällskapshelgen tar sin början.

Läste precis i G-P att E6 norrut från Göteborg var helt igenkorkad. Att det alltid är samma midsommarvisa på den vägen. Korkade människor på en igenkorkad väg  Själv satt jag still i bilkö på E6 söderut och började undra om väderstrecken möjligen hade bytt plats  Men nu flyter det på bra. En av småjackorna påtalade möjligheten att surfa lite på nätet trots att vi inte har mobilt bredband så här är jag. På en buss söderut efter min värsta arbetsvecka någonsin.

Nu stundar midsommar med sill och nubbe och när jag kommer åter till storstaden blir det några lata veckor där kollegorna kommer att försvinna in i semesterdimmorna och jag kommer att varva ner lite lätt på jobbet med att fixa iordning mitt nya kontor. Slänga de där fådda papprena som ingick i bokyllorna jag fick överta efter min gamla rumskollega. Hitta en struktur på mitt allmänna kaos och se till att mitt utlånade gästarbetsbord hittar tillbaka in på mitt rum.

Hmm...

När man bara pratar jobb är det definitivt dags att ta semester, men jag väntar några veckor till. Nu är jag på väg mot sol, hav och förhoppningsvis en liten tur för de lurviga runt midsommarstången.

/Jackan, på väg i rätt tid och på rätt väg

Är man upptagen eller är det så att man bara gör sig upptagen? Vad är det som gör att man känner sig upptagen och hur bejakar man sin ledighet? Hur gör du för att känna dig ledig och utvilad? Här har ni en helg av mina lediga helger, ni vet en sån där helg när man ska bejaka sig själv, koppla av jobbet och ge sig själv lite input i tillvaron.

Jag har denna helgen gått på kalas (ej anordnat av mig själv), rest över halva Sverige (om man nu bor på västkusten är faktiskt Jönköping halvvägs över till andra kusten), installerat bredband och dator (en sjujäkla bedrift av en Jacka med grav manualallergi), tillbringat två timmar på Swebus skrivandes dokument av jobbkaraktär (nej jag jobbar inte på helger då jag bara är en sketen kommunalanställd kontorsråtta), inhandlat cykel till födelsedagsbarnet (åk inte bil till Hisingen i vägarbetstider) och därefter planerat sommarens begivenheter med Experten och småjackorna.

Detta var min lediga helg efter en jobbvecka av kraftigt övertidsarbetande karaktär där förra söndagen tillbringades i valförrättande stunder och nu stirrar jag på almanackan och undrar hur fasen det kommer sig att midsommarhelgen pockar på uppmärksamhet. Den borde enligt min kroppsliga almanacka inte infinna sig på flera veckor men den röda lördagen stirrar på mig och hävdar bestämt att den visst finns till och den kommer vare sig jag vill eller inte

Det måste vara nåt lustigt med tiden. Ju äldre jag blir desto snabbare rusar almanackan. Sommarloven man hade under årskurs 1-9 var ju för 17 oändliga och de där semestrarna man hade under första åren som arbetare var ju helt oändligt långa, även om jag är säker på att de ofta bara varade tre veckor. Jag pratar med min mormor för några veckor sedan och får höra att tiden går lite långsamt och att det var snällt att jag hörde av mig så här efter julhelgerna och så ruskar jag på huvudet och undrar om det sitter en liten nisse och kapar dygnet med en fem-sex timmar för att förvirra mig  eller om det rent utav sitter tre nissar och kapar hela dygn i förrvirringssyfte

Eller kan det vara så att man går från långsam hantering av verkligheten som liten till full speed vid 40 och därefter trappas det ner igen? Är det på detta sätt så vore jag tacksam om de där nissarna kunde kapa fort som bara den. Jag vill bli pensionär å det snaraste. Pensionärshängmattan har jag redan sett ut och böckerna jag vill läsa ligger i närmsta bokhylla och kan de inte uppfylla det så vill jag ha semester nu. Inte om fyra almanacksveckor

/Jackan, lite granna trött i skallen

Ja nu har jag allt varit lite frånvarande ett tag. Mer faktiskt frånvarande än förvirrat frånvarande alltså. Jo det var så här att själva livet tog tag i mig och bokstavsflödet fick lämna plats för annat. Så kan det bli och så ska det vara, tycker jag. Livet måste få gå på egna ben ibland, fast jag själv försöker tala om att jag vill nog hellre gå någon annanstans.

Just nu har livet saktat ner farten lite granna och då rymmer genast tankarna iväg till det där trevliga stället i bloggformat, där man kan sitta och grunna en stund då och då och lägga ett och annat dåligt skämt till allmänt beskådande och just beskådandet får skallen att poppa tillbaka ett dygn.

Det är faktiskt ganska precist ett helt dygn sedan jag kom hem från ett gott dagsverke där jag beskådade ett livsflöde som med återkommande jämna mellanrum får mig att ikläda mig lite medborgerliga pliktkläder. Ett val gick av stapeln och jag har ännu ett år anmält mig som frivillig. Ja jag brukar kunna rösta helt frivilligt utan vapenhot så, men jag sitter dessutom som valförrättare, ni vet de där som delar ut valkuverten vid dörren, prickar av i listor så du inte kommer och röstar om och om igen och som också stoppar ner din valsedel i valurnan, håller ordning och reda bland röstsedlarna och som dessutom kan peka med hela handen för att visa vägen till de små gröna skärmarna vilka står där för ni ska kunna stoppa in era valsedlar under lite mer hemlighetsliknande former ifall ni nu inte vill skylta med vilka politiska åsikter ni väljer att framrösta.

Ja, ja, en heldag ihop med fyra människor man bara ser vid valtiderna blev det och jag hade detta år blivit tilldelad ett nytt disktrikt och fick då lära känna fyra helt nya personer. Mycket trevliga personer på min ära och någon gång där under dagen fick vi som lingon på vårt skojsamma valarbetsmos även förmånen att besvara en enkät, där en av frågorna fick oss att brista ut i kraftiga skrattparoxysmer.

"Varför arbetar du som valförrättare" var frågan och de tre alternativa svaren var 1. Enbart för pengarna, 2. Delvis för pengarna, 3. Jag ser det som ett hedersuppdrag.

Ersättningen är för närvarande 1800 kronor och med skatt på detta får man ut ungefär 1000 kronor för ett arbete som sträcker sig från 07:30 tills rösterna är räknade, någon gång mellan 22-24 (ej restid inräknad), beroende på om det är tre olika sorters val eller bara ett val, som typ till Europaparlamentet. Detta genererar en timpeng på ca 70-85 kronor och vi kryssade samfälligt för alternativ 3, vi såg det som ett hedersuppdrag.

Vi hade en mycket bra dag, med ett 57%-igt valdeltagande i vårt valdistrikt och då dessa människor även var otroligt fingerfärdiga med räknandet så kom jag hem redan kl 22 så jag tror jag har hittat mitt favoritdistrikt. Vi hade trevligt, vi var effektiva och hade oss ett par goda skratt under dagen

Det enda vi grunnade på var om det här kryssande för "hedersuppdrag" möjligen kunde göra att valnämnden beslutar att lägga ner lönen helt nu i spartiderna, men så illa kan det väl ändå inte bli

/Jackan, medborgare med hedersuppdrag

Morning has broken var en sång jag gillade att lyssna till som liten. Kan absolut inte påminna mig om vem det var som sjöng men om jag blundar så ser jag ansiktet på personen. Någonstans susar bokstaven D förbi och gör sig påmind, så det är säkert ett D med i namnet. Jag gillade känslan i låten om hur glad man var för denna morgon så där glad så man kunde stå ute i regnet och yla av lycka. Vissa dagar är bara sådana gladdagar och de dagarna susar man runt på små lyckomoln av bara farten.

Starten på denna lördagsmorgon ger hopp om att det kan bli en sådan dag idag. Resten av dagen ska förhoppningsvis fortsätta i samma anda. Ska hjälpa till att måla väggar idag. Bio ska avklaras och middag ska lagas. Dessutom ska det inmundigas lite vin av tillfyllnande karaktär.

Funderar allvarligt på om jag ska stå för middag och tillfyllnande istället för väggmålande. Jag är en rätt ohändig Jacka. Eller jag vet inte om ohändig är ordet, men jag är lite mer otålig. Sist jag målade bokhyllor var golvet en katastrof. Finlir och småpill klarar jag inte av för jag vill bli färdig fort. Snabbt ska det gå och då är färgskvätt på golv en petitess men då jag dagen till ära inte ska måla i min egen lägenhet kanske jag ska försöka skärpa till mig. Eller som sagt hålla mig till matlagning och bara vara snäll och uppmuntra den som målar.

Då är det ju inte mitt fel om golvet blir prickigt i alla fall.

Men det blir en senare fråga. Nu har morgonen vaknat mig till liv på ett underbart sätt och om ni ser en nynnande galning på språng ute i La Stada så är det jag. Mitt lyckliga jag.

/Jackan, nynnar och sjunger

Morning has broken like the first morning
Blackbird has spoken like the first bird
Praise for the singing, praise for the morning
Praise for them springing fresh from the word

Sweet the rain's new fall, sunlit from heaven
Like the first dewfall, on the first grass
Praise for the sweetness of the wet garden
Sprung in completeness where his feet pass

Mine is the sunlight, mine is the morning
Born of the one light, Eden saw play
Praise with elation, praise every morning
God's re-creation of the new day

Morning has broken like the first morning
Blackbird has spoken like the first bird
Praise for the singing, praise for the morning
Praise for them springing fresh from the word