Mina nattvanor har på sistone blivit nattovanor och klockan har på något sätt tenderat att flyga iväg med en sådan fart att natten rätt som det är nästan blivit morgon. Att då motivera sig med att kliva upp klockan 08 när man ändå är ledig har känts helt överflödigt.

När till och med småjackorna kommenterade morgonklädsel mitt på dagen börjar ni kanske inse vilka ovanor det handlar om.

Men så idag, strax innan klockan 09 pep det till i telefonen. Sms-signalen fick hjärnan igång på fem röda och sedan blev det konversation på högvarv tills batterierna i telefonen varnade för låg nivå.

Vissa samtal får en bara på så gott humör  

De är rentutav hälsobefrämjande

/Jackan, uppstigen, uppsjungen och uppåt av bara den

Man ska må bra i livet och idag vågade jag vare sig logga in mig på datorn eller sätta på tv-apparaten. Semifinalserien mellan Frölunda och HV71 färgar mitt liv vare sig jag vill eller inte och när Jackan sitter och tittar eller följer via internet så brukar HV71 ha en tendens att förlora. Men så slog jag på tv-apparaten vid lite strax före 21 och med resultatet 1-3 (Frölunda-HV) så vågade jag fortsätta glutta på apparaten.

Som boendes på Bästkusten med ett fantastiskt lag som Frölunda men med rötterna och uppväxten i Jönköping känner jag hur min själ slits itu mellan dessa båda lag, men jag kan på ett gôtt sätt överse med Småjackornas tykna kommentarer och Expertens sms och telefonsamtal vid HV förluster, men att sitta på jobbfikan på morgonen efter kan bli smått jobbigt.

I morrn ska jag dock infinna mig med ett stort smil av krokodilliknande art. Kan till och med tänka mig att stå som en jäklans smilande servitör vid kaffeautomaten och skadeglatt säga...

Jo jag tackar och bjuder igen

Ni vet... skadeglädjen är den sanna glädjen...

/Jackan smått blå till både själv och ögonfägnad

Idag är sista dagen i mitt ohälsosamma liv. Ursäkternas tidevarv är förbi och det är bara att bita i det sura äpplet och sätta igång. Många äro de människor jag har tittat på genom åren där man undrat vad det var som gick snett. Bestämde mig för att sådan skulle jag minsann inte bli. Jag skulle hålla mig i form och inte låta maten styra mitt liv.

Med facit i hand så är det bara att inse att slutar man med det fysiskt aktiva jobbet och blir stolt innehavare ett administrativt arbete av kontorsstolsliknande karaktär så kan man inte fortsätta att äta som en skogshuggare och tro att det inte ska märkas. Är man dessutom inte någon sportnörd eller träningsfreak så syns resultaten inte bara på vågen utan det där med att gå i trappor börjar till slut bli något man undviker i högsta möjliga mån.

Men nu är det dags. Cykeln är genomgången med god hjälp av undervisande Expert. Kedjan inoljad, hjulen har justerats (nej där tittade jag bara på och försökte lära mig vad som var vad), bromsvajrarna är insmorda, växelkugghjulen fick en dusch olja också, växlarna kollades över, provkörning gjord och nu börjar jag få slut på ursäkter. Har full koll på var hjälmen är, nycklarna hittades omgående, till min stora förvåning och nu är det bara att packa ner det man ska ha med till jobbet.

Handduk och duschattiraljer, hänglåset till klädskåp, en omgång kontorskläder som tål ihoprullning, regnkläder, en omgång cykelkläder och en stor portion tålamod.

Det sistnämda brukar vara det jag stupar på. Jag fullständigt hatar att göra saker i maklig takt. Ska det ske ska det ske fort. Ja inte för att jag brukar susa fram i de där 50 km/h som man kanske gjorde förr, men jag brukar cykla tills jag tror att jag ska kräkas innan jag kan ta det lugnt något hundratal meter för att sedan stå på igen. Full fart för min förmåga i alla fall. Men är det nu så att detta projekt ska kunna genomföras och Jackan ska kunna bli en året-om-cyklist får jag nog lära mig att cykla till jobbet i lagom takt.

Pensionärstakt så att säga

/Jackan, mentalförbereder sig

Idag vilar mina händer över tangenbordet och ifrågasätter mitt förstånd. Vad fick dej att frivilligt erbjuda dej att komma och bära kartonger en lördagkväll muttrar de. Har inte vi något att säga till om längre här hemma. Är du elak mot oss så är vi elaka mot dig hörs sedan med ilskna värkangreppsattacker som strålar ut så fort jag envisas med att försöka trycka ner en bokstav på tangentbordet.

Hade bokat en hemma-hos kväll med lite röjning i ett rum, där det skall renoveras nytt tak, väggar och golv. Dilemmat var att rummet var belamrat med kartonger, lite möbler och annat smått och gott. Kvällen skulle sedan avrundas med god mat, goda drickbara tillbehör och en massa flams och trams. Nytta och nöje, förenen eder hördes Jackan mumla för sig själv när tid bestämdes för röjning med tillhörande samkväm.

Jo vi blev klara. Kompisen kan nu varje dag hela nästa vecka komma hem från jobbet och titta upp på sitt tak och börja hacka ner färgen som sitter som berg utan att bekymra sig över färgflagor som ramlar ner över saker som inte bör ha färgflagor på sig / i sig ty de äro burna ett antal trappor upp och undanstuvade på vinden.

Maten var jättegod. Kyckling i ugnen, med grädde, lök, vitlök och kryddor. Serverades med tillbehören cous-cous, gurk-tomat-avokado sallad och en avokadoröra som kommer att kännas på tio meters håll hela söndagen. Vin, öl och tequila fanns att tillgå och jag är överlycklig över att jag hittade hem innan morgonen.

Jag återfann mina muskler. De sitter fast på mina armar fortfarande fast jag har inte riktigt förstått det. De heter herr och fru Biceps och när de återfinns efter lång tids oanvändning har de en tendens att värka. Händerna skakar lite lätt när jag försöker greppa kaffemuggen och det beror inte på de flytande tillbehören till / efter maten utan på att musklerna darrar av ansträningen över att behöva lyfta kaffemuggen från bordet till munnen. De darrar inte när jag skriver, men hugger till så fort jag trycker ner en bokstav på tangentbordet.

Hämnden är ljuv strålar varje värkattack ut när jag snabbt men mödosamt fortsätter min skrivstund.

Men kul var det och om jag gör om det lite oftare borde protesterna så småningom tystna. Fast hur jag ska plocka ur diskmaskinen idag övergår mitt förstånd. Att greppa något, till och med en liten snusdosa får musklerna att darra till

Fast inget jobb ingen mat har jag nu signalerat, så vi får se om herr och fru Biceps blir mer samarbetsvilliga framåt dagen.

/Jackan, övar på att bli gammal o darrig

Snart två veckor till ända med nya promenadrundan käckt infasad på ledig kvällstid och har numer hunnit med fem långrundor och två kortare varianter.

Nu har jag upptäckt att jag har fötter.

Jo jag har vetat om att de finns men de har ju inte gjort något väsen av sig under åren men nu surrar de envist efter slutförd promenad och säger att det kan inte vara så här livet skulle börja efter 40. Jodå envisas jag och lägger upp dem en liten stund på soffbordet och pustar lite eftersvettandes innan jag stretchar och gör lite muskeluppbyggande försök till situps och armhävningar. När jag sedan ställer mig i duschen försöker de leka taffliga lekar, som att låtsas halka i badkaret och värka värre än muskelinflammation, för att påvisa faran med för långa promenader. När jag spolar dem med vansinnigt varmt vatten brukar de tystna en stund.

Fick ett försiktigt surrande om att de minsann tänkte strejka på lördagens kusinträff, med tillhörande femkamp, om de inte fick vila under morgondagen så jag har nu lovat att soffbordet är den rätta platsen för surriga fötter en fredagkväll bara de ställer upp på lördag. Efter visst mutter verkar det som vi har en överenskommelse.

Jag har bara inte meddelat att från och med i morgon är det slut med hissåkandet mellan 08-17. Hädanefter skall det trappas upp och även ned under jobbtider men det är ju bara en liten bisak i det hela. Där brukar det vara mer lungorna som susar massa protester.

Den som lever får se och den som inte ägnar tid åt att vårda sig innan ålderdomen får väl ägna ålderdomen åt att vårda krämpor brukar jag säga innan jag lägger surriga fötter tillrätta i sängen.

/Jackan, surrar inte bara med munlädret

Så var det nu dags igen. Efter ännu en sommartitt på bikinimidjans försvunna fasthet och lyssnandet på tunga andetag i varje backe man stöter på så har jag äntligen fått tummen ur.

Två kortare promenader på lördag och söndag men så idag bar det av. 20:08 avmarsch i rask takt utmed vägen. Första uppförsbacken startade upp flåset och sedan gick det i rask takt. Har inte mätt sträckan ännu, men en timmes promenad blev det och förhoppningsvis ska detta leda till att jag i höst orkar ta mig på cykel till jobbet och hem.

Fantastiska promenadomgivningar har jag och det var jag inte ensam om att tycka. En riktig naturrutt att både strosa i och motionera i. Emellanåt var det riktigt trångt på stigen och man behöver inte känna sig ensammen på vägen även om de flesta verkar ha väldigt bråttom.

Jag har dock garderat mej för krockar. Naturligt röd tomatfärg sprider sig glatt över hela ansiktet vid lite häftigare kroppsansträngning så är det så att ni ser en liten tomatröd Jacka med svängande armar så se upp. Hon är inte så lätt att få ur kurs.

/Jackan, svettig, nöjd och trött

Det är ju helt konstaterat att sol kan vara skadligt. Till och med jag har fattat att det finns en anledning att hålla sig i skuggan men som vanligt när jag är vid havsbandet tror jag att jag är i skuggan. Satt bara en pytteliten stund på bryggan efter badet och färgen blev rosa. Kraftigt rosa.

Just nu har jag fjällande hud och funderar på om jag skall skaffa hatt för sådana här tillfällen. Min medresenär den dagen hade en söt virkad liten hatt som nog till och med jag kan med och sitta och se fånig ut i  Det är ju av hälsosamma skäl man har den

Men så idag kom då äntligen det jag väntat på. Regnet, mitt älskade regn  Såg ni galningen som gick och strosade i hällregnet och tittade upp mot molnen för att riktigt njuta av allt vatten som porlade ner så var det jag. Mitt lyckliga jag har också fått semester 

/Jackan, utan regnjacka dagen till ära

Nu har snart hela veckan gått och inte en ljusning i sikte på hesa hostfronten. Verkar som ett gäng slemmiga gröna Marsianer har bosatt sig i halsen och låter påskina att de inte tänker avsluta denna invasion förrän helgen är slut.

Så här trött har jag inte varit sen förra gången jag hade Marsianinvasion men idag verkar hjärnan i alla fall ha vaknat till liv.

/Jackan, trött, hängig och lite vanligt småsnurrig

Det sägs i alla fall att katten har nio liv. Jag har, mig veterligen, bara ett fast med tanke på hur många gånger man säger "nu börjar mitt nya liv" så kanske jag är en katt. Har i alla fall lite smått tagit tag i promenerandet igen. Några raska promenixer varje vecka borde få igång flåset igen och man känner ju sig så nyttig.

Har gjort en liten deal med min syster om att vi skall börja promenera och att vi skall höras av och peppa varandra lite, så efter gårdagens kvällspromenix ringde jag upp för att tala om hur duktig jag var. Det var bara det att någon annan hade varit och klättrat i berg 1,5 timme igår.

Gissa om man kände sig snopen

/Jackan, går och står sig slätt

Nu har jag tappat bort något... igen...

Har egentligen inte saknat dem förrän sista åren men nu känns det akut att hitta de. Ni vet sådana där som man behöver för att bära 2 st 15 liters spänner med vatten, eller som förr i tiden behövdes för att fixa att kånka på Småjackor med tillhörande väskor fullproppad med småbarnsattiraljer, eller sådana man känner stort behov av när man har helghandlat och hela bagageutrymmet är fullastat med kassar som skall bäras upp för trapporna.

Sådana som i vardagligt tal kallas muskler

Promenera går an, men att göra sit ups eller armhävningar utan dem är en pina. Under alla år som gått sedan jag såg dagens ljus har jag innehaft en mer eller mindre lagom mängd av dem och genom åren har jag faktiskt betalt med mitt anletes svett för att bygga upp dem men hastigt och lustigt försvann de. Ja inte helt, för jag står ju fortfarande på benen, men ni vet vad jag menar...

Känner ni till några som bara ligger och skräpar någonstans, eller som det möjligen är tatuerat Jackan på, så var vänlig och lägg dem på närmsta brevlåda och skicka hit.

/Jackan åter igen på hälsostegen

En liten eftermiddagslur gör gott för sinnet. Ögonlocken ville inte alls vara med i leken, håll dej uppe och vinn en hel natts sömn, men nu känns det nästan som jag skulle orka vara uppe en hel kväll.

/Jackan lite piggare

Att kombinera nytta med nöje är inte alla förunnat, men idag fick Jackan till det

S-80n pilade iväg till parkeringen nära naturvårdat närområde och "genvägen" kunde kollas av, för framtida cykelstigar. Den verkade framkomlig, fast utan gatlyktor, så nu kan Jackan ännu en cykelstig fram i livet. Denna skall läggas på minnet och användas någon gång de närmsta veckorna. Därefter en tur runt Härlanda Tjärn och idag sågs faktiskt bara två "par" där han envist kämpade emot och vägrade använda stavar, men där hon kombinerade söndagspromenaden med stavar.

Faktiskt ganska typiskt att HON använder stavar ihop med promenaden, men HAN lägger nävarna på ryggen och låtsas strosa lite runt sjön. Kan vara det där kvinnliga där man gör flera saker samtidigt.

HON: Kan ju passa på att vara extra nyttig när jag nu ändå går ut och går

HAN: Skulle vi inte ta en söndagspromenad

/Jacka med stavarna framme, fast utan snö

Snart är duschen färdig på jobbet, eller snarare duschrummet. När det finns ett drägligt omklädningsrum med duschmöjligheter kan man inte skylla på något mer  Dags att börja putsa på cykeln, smörja kedjan, pumpa däcken, kolla vad hjälmen har övervintrat, se vart den fantastiska regntäta cykelväskan bor och sist men inte minst... Peppa benen och lungorna med orden...

Det blir bättre om två månader

Vanligen läcker minnet som ett såll, men just när det gäller hur tufft det är att starta igång cyklingen så sitter minnet inte bara i hjärnan ju. Både benen och lungorna minns med fasa hur det var sist. Måste ju komma i form ifall man nu får en VätternRunt startlapp nästa år

/Jackan snart på 2 hjul

Kan tas på olika sätt. Efter dagens promenad (utan stavar) där ögonen gick lite runt i tillvaron kunde Jackan konstatera att stilarna är helt olika.

En del strosar, andra rusar. Några joggar käckt och andra har det jobbigt. Somliga släpar på ungar och några släpas runt av hundar. En del cyklar och andra stavar sig fram hjulande. Jackan strosade idag men svettpärlorna dök upp i alla fall. Det måste bero på mössan som för en gångs skull hade intagit huvudplatsen och översittarfasonerna på knoppen. Hoppas det blir enda gången i vinter som mössan sitter där den ska. Håret ha vägrat lägga sig sedan mössan åkte av för elektriciteten är någon bestående när mössan dyker upp. Kan inte förstå hur håret kan reagera på detta sätt

Om alla kunde generera denna elektricifiering av hår borde elbrist vara ett snart utdöende ord här i de kallare regionerna av världen. Bara man kom på hur man ska tillvarata denna energi...

/Någon elektrisk Jacka med håret på ända

Solen har lett över västkusten idag. Humöret har stigit i takt med temperaturen och efter handling och andra nödvändigheter (lunch) kunde promenaden ta sin början. Efter tidigare diskussion med käre maken om huruvida promenader skulle tas i rask takt eller i stilla mak fick Jackan sina fiskar varma idag 

En timmes lång promenad med stavar som tillbehör för ökning av effekten och inte var det Jackan som låg i täten inte

Men effekten var slående. Efter raska stavtag steg pulsen och tomatfärgen spred sig över ansiktet men det är smällar man får ta.

Kan ju bara bli bättre

/Hälsosam Jacka