Lördagsmiddagen är avklarad och ett antal småjackor har inmundigat varierande antal pizzor. Jag är måttligt road av hemgjorda pizzor då mina inte innehåller lika goda ingredienser som när man köper den på lokal men för att vara hemgjort är det supberbt.

/Jackan pizzabagare

Fick en sådan hemskestund i affären häromdagen. Jag skulle handla samtidigt som jag var vrålhungrig, vilket är för mig ett katastrofalt sammanträffande, så till slut gick jag bara hem. Hade jag försökt handla skulle det bara slutat med att jag proppar hela varukorgen full av saker jag blir sugen på bara jag tittar på dem och avslutar med två påsar chips med tillhörande dip så det var bara att ge upp och gå hem.

Väl hemma fick jag muta skallen med lite druvsocker och en banan för att överhuvudtaget fungera och sedan kom jag på att Raggmunk med fläsk borde få bli dagens rätt. Hur jag nu kom på att laga mat i en timme när man är så hungrig är ju en fråga för sig men gott blev det.

/Jackan, bildar sig ibland också

Det är många maträtter jag omfamnar och vårdar i minnet mycket ömt och varmt men en av då mer svåromfamnade är Kålpudding. Genom åren har man växt upp med kålpudding (ja jag tillhör den generationen vars föräldrar levde på kål i alla dess varianter eller i alla fall var de barn till någon som levde på kål i alla dess varianter) och jag har fortlevt mitt liv och denna maträtt har levt och utvecklat smak med mig i mitt liv.

De första åren, fram till jag började i skolan, satt jag och tittade fascinerat på den halvbrända kålen. Puttade den åt sidan, rent utan rensat kan man säga, och jag åt små bitar av köttfärsen som var fullproppad av ris och många potatisar, översköljda av kålpuddingssky.

Åren fram till högstadiet åt jag mer och mer. Inte av kålen utan av själva köttfärsen. Riset fick man på köpet och potatismängden minskade av sig själv. Kålen åkte dock fort som 17 ut på kanten men det hände att man lät en och annan hackad kålbit slinka ner tillsammans med en försvarlig mängd kött och lite potatis. Den var lite söt och tuggvänlig.

Allteftersom åldern ökade ökade även mängden kål man satt i sig (wow en mening med ordet ökade i dubbelfattning) och det var nu när jag äntligen började göra kålppudding själv som jag förstod meningen med kålen. Första gången jag gjorde kålpudding ringde jag mor kära mor och konsulterade hennes vetande gentemot kokbokens och där hittade jag själva grejen. Mor kära mor använde sirap. Hon stekte kålen i sirap innan hon slängde ner allt i ugnsformen och där fann jag frid.

Jag är inte förtjust i kål. Jag är bara förtjust i smaken av kål stekt i sirap som långsamt smaksätter köttfärs, utspädd med ris, som ugnsbakas under erfoderlig tid.

Vill ni testa så har ni receptet här.

• Ca 1 kg köttfärs (blandfärs eller fläskfärs rekommenderas)
• Ca 3-4 portioner kokt ris
• Ett kålhuvud (i storlek handboll till liten fotboll)
• 2 ägg
• vatten, salt och peppar

Koka riset och ställ åt sidan för att svalna.

Dela kålhuvudet i 4 delar och låt det koka i lättsaltat vatten ca 15-20 minuter och hacka det därefter i små bitar. Du kan ocksåhacka det och steka i omgångar med lite smör och tillsätt en matsked sirap mot slutet av stekningen.

Gör köttfärssmeten i ordning. Blanda ris (avsvalnat) och två-tre ägg, salt efter smak, ca 1-2 tsk, peppar och sist köttfärsen. Blanda om och tillsätt en dl vatten eller två så smeten inte är för fast.

Lägg ett lager kål i botten av en ugnsfast form, måttenhet är nog lite drygt A4 med höga kanter och ringla lite sirap över. Det är här den söta hemligheten med kålpudding ligger. Har du stekt kålen med sirap behövs ytterst små mängder. Tag därefter upp lagoma delar av smeten, platta till den i handen och lägg ut över kålen tills du har täckt formen med kål i botten med köttfärssmet. Sist strör du ut ett kåltäcke över köttfärsen som täcker. Ha hellre mindre kål i botten än överst.

Stek i ugn ca 200 grader i ca 1 timme och ös lite av skyn som bildas så slipper du vidbrända kålblad. Servera som det är med lite lingon till och eventuellt potatis.

Ät, njut och fis mindre genom att koka kålen först.

/Jackan, kål(l)ar matlagningskunskaperna

Julen har varit god. Lättsamt god ur mathänseende och vilsamt god ur ledighetsperspektiv. Men det bästa med julen var nog ändå när jag öppnade det lilla platta fyrkantiga paketet, på julaftons eftermiddag, i väntan på att småjackorna skulle dyka upp. Paketet, som jag var helt övertygad om innehöll en god kaka mörk choklad, visade sig ha ett helt annat innehåll. Inuti doldes det en CD-skiva.

Med tanke på min musiksmak är det inte någon som köper skivor till mig men denna gång föll jag i saligt mummel ihop över köksbordet. Läste på framsidan om och om igen, tog ut skivorna och kollade att det var sant.

När småjackorna äntligen dök upp dansade jag runt i köket och lyssnade på Puccinis Manon Lescaut med Jussi Björling.

Se det var en riktigt God Jul

/Jackan, funderar på om ny musikmaskin kanske är melodin

Julgodis är en konst att få till och för mig kan det krävas både två och tre omgångar fudge innan man har fått in klämmen på det. Idag blev det godkänt ur smaksynpunkt men var lite väl sen med att dra det av spisen så hälften blev kvar i kastrullen. Smakar gott att knäcka loss det där också även om det inte riktigt håller måttet att ställa fram på bjudfatet.

Lite fluffigt fudgeskrap som läggs på en assiett och får ätas upp omgående lockar dock vissa Småjackors tankar från att nalla av den mer bjudvänliga sorten så det snabbstelnade i botten blir bättre och bättre ju mer jag tänker på det.

Vansinnigt gott julgodis detta och receptet återfinns om man googlar på fudge rumpanbar vilket jag själv fick göra då kokböckerna fortfarande inte är återfunna

/Jackan, googlar på sig själv

Ju längre livet travar iväg med en ju mer inser man att man håller på att rationalisera bort sig själv. Att ha en hoper Småjackor i varierande småbarnsålder tultande runt benen hade sin charm och sina vedermödor, men nuförtiden är de ju inte så små längre. Anledningen till att de omnämns som Småjackor är mer för att relatera till själva släktskapet än storleken. En av de kära Småjackorna brukar torna upp sig över mig, spänna blicken i mig och undra över namnet men än så länge kan jag klappa mig på magen och säga att så länge jag leder viktligan så får namnen bestå.

Men så är det också detta att nuförtiden är man inte behövd på samma sätt. Skönt på sätt och vis, men även lite nostalgiskt ledsamt. Det är rätt mysigt att vara behövd, när det inte bara handlar om rena kläder och mat på bordet, pengar i plånboken och skjuts hit och dit. Att få höra ett förtroende, få ett samförståndsleende är gosigt som sjutton och då flimrar det förbi i bakgrunden de där bilderna av Småjackor i otroligt full fart på snabbsmattrande ben, som kommer springandes på dagisgården och ropar så det ekar mamma, mamma, mamma så där som bara små barn kan. Vilket förtroende de hade för en, att man verkligen var navet i universum och kunde precis allt.

Var tid har sin charm och man ska leva i nuet för att kunna ta tillvara på det. Idag tog vi tillvara på frukoststunden och bakade åter igen scones. Arbetsfördelningen är att jag bakar och Småjackorna äter. Brämhults nypressade juice stod på bordet och Lilljackan fick en sur min när första klunken rann nerför strupen. Den smakade ungefär så där som det sista kan smaka i juicepaketen var betyget. Själv har jag återupptäckt smaken från barndomens egenhändigt hemmapressade apelsiner genom att köpa Brämhults nypressade och jag får säga att den är lite sursyrlig men otroligt frisk i smaken.

Sedan spånar vi konversationer över huvudet på varandra, småtjôtar och har allmänt trevligt, när jag sådär slänger ur mej att morotsjuice är rätt gott, men hur får man ut juicen när man ska pressa hemma. Tänkte råsaftscentrifug och om det fungerar att slänga ner dem oskalade eller om man kanske måste dela dem innan. Jag har ju faktiskt aldrig sett en råsaftcentrifug så jag tyckte inte min undran var så lustig. Omgående kom det repliker. Har du hört talas om google-är-din-bästa-vän.com? Eller Man tar en hård platta, lägger moroten där, släpper ner en platta till över den, låter något tungt pressa ihop moroten och så har man fyra rännor som leder juicen ut till glasen där... och sist men inte minst, Ska jag skicka länken Just-fucking-google-it?

Tänker man inte innan man pratar här hemmavid, så får man finna sig i att bli måltavla för roliga kommentarer och jag får nog inse att med mina tankar som fladdrar runt kors och tvärs, en hjärna som alltid försöker hålla 78 saker igång samtidigt så är jag en tacksam måltavla. Jag har helt enkelt fått Småjackor med humor och tur är väl det.

/Jackan, googlar på råsaftscentrifug

En lördagmorgon, vintern har anlänt och minusgraderna ger mej frossbrytningar av lycka. Finns inget bättre än nybakade scones och en trevlig frukoststund. Mysfaktor 8 av 10.

/Jackan, vintermyser i köket

Sista dagarnas gnäll är nog till ända. Ska försöka se lite mer positivt på tillvaron och intala mig själv att jag gör saker bra, fast det går lite långsamt. Listan med att göra saker springer ju inte sin väg direkt och man kan väl titta på den när man orkar.

Idag roade jag mig i köket istället. Lagade god mat och hade en trevlig stund med Lilljackan, som inledde sin karriär som hemmakock med att steka plättar. Själv lagade jag soppa och på det hela taget en mycket trevlig stund.

Dagens rätt blev Potatis- och purjolökssoppa och som efterrätt plättar med socker och sylt. Mumsfillibabba!!!

/Jackan o Lilljackan i köket

Knäcka ägg övning pågår

Full koll i stekpannan

Potatis- och Purjolökssoppa

Äntligen! Det väsentliga med soppmiddag

Efter ett antal veckor här med Middagsfrid (som jag av någon outgrundlig anledning har fått för mig heter Matfrid) så har jag blivit nedröstad. Abonnemanget skall sägas upp.

Inte för att det är så dålig mat men den middagsfrid jag eftersökte har inte infunnit sig. Småjackorna har varit förskräckta över hur många knasiga rätter det finns i världen. Jag har även insett att ungefär en rätt av fyra hade jag aldrig någonsin ens tänkt tanken att köpa om jag inte hade fått den levererad hem och för de 200 kronorna kunde jag köpt något godare. Så efter dessa veckor med Middagsfriden har nu Småjackorna tänkt till lite och meddelat mig att de numera kan tänka sig att ägna en liten stund på söndagarna åt att hjälpa sin ömma moder att planera veckans mat. Om jag då är så snäll och säger upp abonnemanget.

Jag är ju snäll. Särskilt efter måndagens kommentar om den vegetariska lasagnen. De har faktiskt inte klagat rent verbalt så väldigt mycket men i måndags brast det för Lilljackan. Mamma, detta är nog det äckligaste jag har ätit någon gång i mitt liv, förutom hostmedicin.

Då tog jag två djupa andetag och sedan började jag tokskratta och insåg att det aldrig kommer att bli någon Middagsfrid hemma. Möjligen när alla Småjackor flyttat hemifrån och man bara lagar mat till sig själv. Denna Middagsfrid är nog sådant man ska testa med lite mindre barn hemma. Inte med fnurliga tonåringar som redan bestämt sig för vad som är ätbart och har lite svårt att se nya rätter som ett spännande inslag i vardagen.

/Jackan, har det fridfullt förutom vid middagsbordet

Veckans lättlagade rätt som vi allihopa var överens om att vi inte behövde införliva i vår framtida matsedel. Gillar man skaldjur, då i synnerhet musslor, kanske den passar smakgommen bättre men allihopa hemmavid sa att varför förstöra en god pastasås med musslor

I receptet stod det 1 burk körsbärstomater men jag fick en ask. Vet inte om det stod fel i receptet eller om leveransen var fel.

Skaldjurspasta med curry

Ingredienser

• 4 port pasta (ca 250 g)
• 1 vitlöksklyfta
• ½ aubergine
• ½ fänkål
• 1 brk körsbärstomater
• 1 brk musslor (145g)
• 1 påse frysta räkor (170g)
• ½ kruka klippt persilja
• Curry, salt

Sallad

• 1 brk kikärtor (ekologiska)
• ½ pressad citron
• 3 msk olivolja
• ½ kruka klippt persilja
• 4 cm purjolök (vita delen)
• Salt, svartpeppar

Gör salladen först. Låt kikärtorna rinna av. Blanda sedan dessa med citronsaften, olivoljan, persiljan och den smått hackade purjolöken. Tag ca ½ tsk salt och lite peppar (efter smak) Blanda om.

Koka pastan enl. anvisningar på paketet. Hackan vitlök och fänkål smått och auberginen i tärningar. Fräs dessa i olivolja tills de mjuknar. Tillsätt salt under tiden. Rör ner 2tsk curry och tillsätt körsbärstomaterna (jag delade dem på mitten) och låt allt koka samman några minuter. Här tillsatte jag lite vatten och tomatpuré.

Blanda sedan röran med den nykokta pastan. Precis innan servering läggs väl avrunna musslor och räkor ned. Blanda försiktigt om så att skaldjuren värms upp ordentligt, men låt bli att koka röran då skaldjur blir sega/faller sönder.

Servera med kikärtssallad. Du kan pressa i den andra halvan av citronen i vatten och servera till maten.

/Jackan, ej någon pasta/skaldjursälskare

Ännu en trevlig maträtt och denna gång medföljer receptet med lite mer specifika angivelser och iakttagelser.

Kalkonwok med grönsaker

Ingredienser

• 4 port hirs (tillagas enl anvisningar på paket)
• 1 kalkonfilé (ca 500 gr)
• 1 gul lök (klyftor)
• ½ purjolök (strimlad)
• 2 morötter (pomfritesstavar)
• ½ blomkålshuvud (smååå buketter)
• 2 ägg
• Äppelcidervinäger
• Honung

Marinad

• ½ dl neutral olja (t.ex solrosolja)
• 1 pressad vitlöksklyfta
• 1 msk soja
• ½-1 tsk ingefära (tog spiskummin och koriander då ingefäran var slut)

Strimla kalkonköttet och lägg i marinaden. Låt stå medan du hackar grönsakerna. Sätt fräs på stekpannan, eller wokpannan och fixa till hirsen medan stekpannan värms upp.

Woka kalkonen i het olja (tänk på att inte lägga i för mycket kött åt gången) och lägg åt sidan. Ny olja och i med löken en minut och därefter purjolöken en halv minut. Hysta därefter i morötter och blomkål och låt steka med ca 3-4 min. Knäck nu i äggen och rör om och blanda sedan i ½ msk äppelcidervinäger, 1 tsk honung och 1 dl vatten. Pytsa sedan i kalkonbitarna och kladdet som blev där och låt puttra till sig en liten stund. Tillsätt ev. lite mer vatten.

Servera med hirs (eller om småjackorna får råda blir det cous-cous) och lämplig dryck.

Själv saltade och pepprade jag lite i grytan men låt smaklökarna råda. Ätbart men inte någon hit blev betyget och 2 matlådor över alltså

/Jackan, denna gång receptbelagd och bildbelagd

Kulinariskt men bildmässig katastrof. Mitt kök är inte ett bra fotokök men man tager vad man haver. En liten bild blir det i alla fall.

Ugnsgratinerad kassler

Fräs lök och champinjoner. Lägg i ugnsfast form. Hacka blomkål och lägg över. Därefter kassler i skivor och sedan tomater ovanpå det. Blanda havregrädde, riven ost, lite tomatpuré och dijonsenap, krydda med salt, svartpeppar, dragon och basilika och häll över. Grädda i ugn en kvart medan potatisen kokar.

Gott gotteli gott gott även idag.

/Jackan, matar sig för fullt (fast erkänner att osten inte var med)

Så var det äntligen dags att komma hem utan att ha handlat middagen. Matvaror och recept landade, enligt min beställning hos företaget Matfrid, utanför dörren igår kväll och idag kom jag bara hem, plockade fram och satte igång. Inte en tanke på vad jag möjligen skulle ha glömt, eller vad småjackorna inte gillar utan nu kör vi det som kommer i kassarna på måndagar

Fiskcurry med ris och gurkstavar. Ett underbart hopkok av färsk sej, lök, vitlök, citron, kryddor, kokosmjölk och krossade tomater.

Var lite väl hungrig för att klara av att dokumentera själva lagandet av maten, men ett litet av den färdiga sorten blev det.

Efter all förväntan och pladder på jobbet om mitt nya liv som middagsmottagare av färskvaror (till halft hutlösa priser men vad gör man inte för att slippa släpa på kollektivtrafiken) så har jag lovat att förevisa recepten efter slutförd vecka och även stå till tjänst med uppvisande av rester jag får med mig till jobbet. En och annan bild ska jag också skicka med men här kommer första.

Gott. Gott gotti gott gott

/Jackan, numer med matfrid

Nu har jag äntligen tagit mej tid. Tid till eftertanke om vad tid skall användas till. Tiden skall användas med sunt förnuft då den skall räcka till så mycket.

Det är mycket tankar och lite verkstad här, men jag är ingen snabb människa när det gäller förändringar. Ibland störtar jag mig handlöst in i saker som inte har någon större påverkan på mitt liv (typ fel bussar, fel affärer, fel lägenheter och andra konstifika saker av geografisk art) men då det skall påverkas dagligdags eller näst intill vill jag låta tankarna rulla runt som kulor i en kulpåse och stötas och blötas lite innan jag tar beslut.

Nu ska det bli Middagsfrid här hos Jackan i alla fall. Jag har blivit kund hos detta internetbaserade företag och kommer fortsättningsvis att få råvaror för 5 middagar levererade hem. Jag kommer nog inte att få middagsfrid vid matbordet men jag slipper tänka ut middagarna, åka buss o spårvagn för att handla, stå i kö och den tiden ska jag utnyttja till något vettigt.

Cykla till jobbet kanske, eller äntligen gå till vår superba friskvård och låta mig bli hälsosamt konditionerad och få lite mer spilltid över till en och annan bok. Samt en och annan social kontaktodling även om jag inte har så väldans gröna fingrar

/Jackan, fridsam vårdare av tid

En synnerligen trevlig pladderkväll i köket igår. Inte mitt kök men himlans trevligt kök på en annan plats. En en otroooolig mängd fotografier, en himla massa pladder och sedan ett par goda öl med tillhörande vegetariska wraps  Så goda att jag ser mej nödsakad att dela med mig av receptet.

/Jackan, funderar på att bli vegetarian hemma hos andra

Vegetariska Wraps

Koka lite Beluga linser och under tiden fräser du en lök, lite vitlök, hackade tomater kryddsatt med lite starka kryddor, salt och peppar.

När linserna är färdiga häller du ner dessa i röran och tillsätter lite vatten och låter det bubbla färdigt. Under tiden värmer du tunna bröd i stekpannan (tortillas eller egna hemmagjorda). Använd inte något fett. För de som gillar ost kan det med fördel rivas ner lite över halva brödet. När det har blivit lagom varmt lägger du över några skedar av röran och viker över halva brödet så det blir dubbelvikt.

Servera med en tomat- och gurksallad smaksatt med örtagårdskryddor samt dryck efter tycke och smak.