Har länge brottats med min oförmåga att centrera min blogg - och helst göra textfältet vidare - men varje gång jag ramlar på utseendefliken och läser under fliken stylesheets får jag kraftiga svettningar under armarna och loggar ut fortare än en häst slaffsar i sig en havrekaka. Jag har verkligen manualallergi och orkar bara inte sätta mig in i vad stylesheets är för något och hur det fungerar. Tittar i och för sig till de där lustiga språkformationerna emellanåt och något som ser ut som kommandon ibland bara för att vänja ögat lite granna men precis som med spindelrädslan så har det stannat vid att jag skriker till när det dyker upp, springer min väg i panik, återkommer och kollar in läget och konstaterar att jag fortfarande är lika rädd för att göra något

Men nu i helgen satt äntligen en sansad person jämte mig och kunde peka, visa och ändra utan att bloggen försvann, så med lugnat sinne bestämde jag mig för, efter tips, att kopiera hela stylesheetseländet och kanske våga mig på att ändra något här och där. Efter kopieringen tittade jag på en helt sjukt lång textfil och ropade på Lilljackan och undrade om densamme kunde anlitas för översättning av dessa engelska termer till svenska och det kunde nog gå bra. Efter en liten stund när vi tillsammans tittat på textfilen sa Lilljackan nu fick jag nog klara mig själv då tv-spelet väntade. Men mamma, prova dig fram, ändra lite och kolla hur det blir fick jag som råd. Men...

Jag är ju vuxen. Vi vuxna vill inte testa oss fram och kolla hur det blir.

Vi vill veta!!!

/Jackan, längtar åter till barndomen

Lite lunchsnack på jobbet kan innehålla en hel mängd diskussioner och småsnack, men ofta är det diverse mattips, recept, tid man inte har för matlagning, Jackans favoritämnen - fejkade smakämnen - och mycket annat men häromdagen satt jag och pratade om bristen på hemkörda handlingar. Ja mathandlingar, inte de där lite torra kommunala handlingarna av pappersliknande art.

Jag skulle nämligen jättegärna vilja få alla mina matvaror - handlingar - parkerade utanför dörren. Sitta på nätet hemma med mina uppgjorda handlingslistor och dagen därpå se kassarna stå och mysa utanför min dörr. Leverans av trevlig chaufför kan gärna stå på menyn också, men huvudsaken - att slippa släpa dessa f*rbenade matkassar över större avstånd än från ytterdörren till kylskåpet - är i mitt tycke värt en och annan slant så med jämna mellanrum öppnar jag upp konversationen hemkört, som i närlevererat och passar på att gnälla lite i förhoppning om att någon faktiskt har hittat något som de kan tipsa mig om.

Vad jag vet är idag Hemfrid (testat med gott resultat för folk utan kräsna Småjackor i familjen) ett bra alternativ, men lite väl dyrt för en SingelJacka men så kom jag in på internetshopping via ICAs lager och beskrev för mina kollegor hur man kunde beställa via deras hemsida, i alla fall för några år sedan, men att hemleverans inte ingick utan man måste hämta dessa vid lastkajen. Med andra ord måste man vara bilburen om man inte bodde i närområdet. Dessutom tog de inte kontanter utan bara kort. Ja men ska man gnälla så ska man.

En kollega som faktiskt bor i detta närområde pratade om att hanses affär nog var närmre och en annan undra vilken sida det låg på. Jag ruskade lite på huvudet och såg ut genom fönstret för att få min skalle att tänka till rent geografiskt och pekade sedan med hela armen åt öster och sa på andra sidan motorvägen och fortsatte konversera kollegan med mer närkontakt av ICAs lagershopping. Eftersom jag har vissa hörselstörningar - för att inte tala om kacklande lunchätandes kollegor - tog det några meningar innan jag faktiskt insåg att kollega numero två åter igen pockade på uppmärksamhet och undrade vilken sida man kunde hitta denna affär på och eftersom jag bara har tålamod med folk som inte har intelligens nog att fatta så morrade jag lite irriterat - jo på andra sidan motorvägen, du vet Liseberg och lite söderöver och inte på Mölndalssidan - och sen såg jag flinet. Jätteflinet, som spred sig över ansiktet och munnen som sedan yttrade de ack så förlösande orden i vår missförstådda dialog...

Vilken internetsida finns ICAs shopping på...

/Jackan, som för en gångs skull visste något geografiskt

Jag har köpt en ny sladd/hörsnäcka till min telefon. Har tappat gummiproppen längst ut och då det är lite metall där och jag lider av grav nickelallergi så har jag fått kli... sörre... i örat, så nu är ny beställd men bestämde mig för att ta en liten historia om sladden innan den får gå i graven som den förtjänar.

Fick tokspelet på min hörsnäcka för en månad sedan. En sladd från telefonen som vid mikrofondelen tar och delar sig i två delar och avslutas så smått med två hörproppar. Den skulle dras bakom nacken för ena, av de två hörlsaddarna, var mycket längre än den andra.

Lätt, logiskt och något så in i helsikes trassligt

Ett himla krånglande som ibland gjorde att jag inte hann svara innan telefonsvararen gick igång. Orkade ju inte sitta med hörsnäckorna i örat hela tiden för de proppar ju igen både omgivning och genererar svettiga örongångar

Eftersom vissa frekvenser inte har den decibella förmågan att tränga in i ett av mina öron har jag, om jag nu nyttjat hörsnäckan, bara använt den ena och att  då sitta och trassla upp detta jidder som jag egentligen inte behöver fick mej att trava in till kollegan och fråga kan jag klippa av ena sladdjäkeln utan att hela skiten havererar  Efter en liten titt och en fundering så fick jag något sorts hummande om att det nog var möjligt.

Tillbaka till mitt kontor greppande jag raskt saxen och så nära mikrofondelen som möjligt klippte jag av den ena hördelen. Den korta delen alltså. Den som jag alltid hade i örat som jag inte hör vissa frekvenser på.

Ni smarta har redan nu börjat fnissa hör jag 

Ni andra smarthuvuden kan fortsätta läsa nedan

Naturligvis insåg jag ju, när telefonen ringde att jag fortfarande var tvungen att hänga sladdjäkeln runt nacken för annars hamnade ju mikrofonen nere vid knäna och inte någon hörde vad jag sa

Gick in till kollegan och bekände med en gång. Även fast jag försöker tänka efter före så tänker jag aldrig klart. Klipp klipp och fort ska det gå. Så har kollegornas syn av mig åter igen fått en ny vinkel. Fast de håller med om att jag är rätt snabb av mig och jag oftast får saker och ting att fungera, men det blir inte alltid som det var tänkt

/Jackan, klipper först och tänker sedan

I måndags kväll var jag i väntans tider. Andra veckan med min kära Matfrid inleddes och jag satt här och bubbla medan jag väntade på att dörrklockan skulle ringa och leveransen överlämnas.

Klockan blev 21, 22 och slutligen 23 men matkassarna vart saligt frånvarande så till slut gick jag och la mig 

Dagen därpå var det dags att försöka nå det här internetbaserade företaget men telefonnumret för brådskande ärenden var fruktansvärt upptaget och vid lunchtid skickade jag en smått ilsken e-post och till min förvåning kom det ett svarsmejl inom en kvart. Texten gjorde mej halft galen. Vi kan ha mycket att göra just nu men vi hoppas kunna behandla ditt ärende inom några dagar.

Men hallå jag vill ha min mat NU

Vid fyrasnåret ringde jag igen och nu kom jag fram. Då visade det sig att det inte var det myckna regnadet som varit problemet. Inte heller akut magsjukdom eller chaufförer som hade små sjuka barn att vårda (ja jag vet att jag alltid försöker ursäkta hela världen).

Det var jag som hade ätit för lite fiskleverolja som liten. Jag hade inte beställt varje vecka utan bara varanan veckas Matfrid så helt korrekt kom de inte till mej denna veckan

/Jackan, straffbart teflonbelagd

Ibland, men bara ibland, vill jag säga till mig själv att jag är dum i huvudet. Inte så ofta men det händer. Detta är storyn om en sådan gång

För några månader sedan såg jag ett underbart skåp på blocket och jag som bara handlat möbler på Ikea tidigare eller fått saker från släkt o vänner funderade på om det verkligen fungerar, det här med att köpa av främlingar. Jag menar, man hör ju både om vägglöss och annan allsköns ohyra

Men eftersom jag tyckte priset var lite högt så avvaktade jag en vecka och då sjönk det. Tittade till skåpet lite emellanåt, men då lägenheten inte var riktigt färdigmöblerad med bokhyllor och läsefåtölj velade jag ännu ett par veckor och när jag äntligen bestämde mig för att ringa och be att få titta på skåpet och ev lägga ett bud så hade det gått ner ännu mer.

Då for själve snålfan i mej mitt på fredagkvällen och jag kom på värsta smarta idén. Jag ringer på måndag och bjuder 300 mindre och ber att få komma och hämta det med en gång...

Tror ni kan gissa fortsättningen 

Redan på söndagen är annonsen på skåpet borta och jag dunkar skallen i väggen och svär över min dumjäkla snålhet  Lovade mig själv att aldrig göra så igen utan vill jag ha något skall jag bestämma mig för hur mycket det får kosta och sedan ringa med en gång.

Men nu är det ju så att jag såg ännu ett litet skåp annonseras bort. Tittade på det och blev lika till mej i trasorna som en liten unge som ser en godisfabriks innehåll strömma ut genom ventilationen.

Och vad tror ni jag gjorde

/Jackan, kanske eller kanske inte innehavare av begagnat skåp

Glömde kameran idag när förlustelsedagen på Liseberg skulle gå av stapeln så mobilen fick stå till tjänst. Har fortfarande inte hittat sladden så jag kan tanka över alla andra bilder jag fotar på väg hit och dit men så idag undrade småjackorna varför jag inte bluetoothar över dem direkt i datorn.

Ehhh.. kan man.. jaha.. jo det ska jag väl då...

/Jackan, aldrig för gammel te o lära

Efter fadäsen med den stackars grannen en våning ner kunde man kanske tro att resten av veckan skulle vara lugn och fin.

Var ju som sagt på tävling på torsdagskvällen men den historian (se föregående inlägg) var för bra för att jag skulle kunna med att dra själva slutet på kvällen.

I saligt lyckorus vandrade vi bort från Liseberg för att hitta något bra kollektivt åkmedel. Jag fick tjôtsällskap på vägen men när vi närmade oss hållplatsen såg jag en buss jag skulle kunna åka med. Satte full fräs och slängde mig på bussen, satte mig ner och när bussen åker iväg landar hjärnan och man tar sig äntligen tid att fundera på varför denna buss åker via denna hållplats  Tja, det har väl med EM-fotboll och avstängd paradgata att göra resonerade jag.

Då åker bussjäkeln upp på motorvägen

Att fråga busschauffören om han vet vart han är på väg, är inte ett alternativ jag gillar. Tänk om inte han heller vet  Jag visste i alla fall vart slutdestinationen skulle bli och bara tanken på att stiga av och försöka hitta bussen som går TILLBAKA till civilisationen gav mej tuppaskinn så jag satt snällt kvar.

En helkväll på bussen. Nya vyer på grannkommunen och hädanefter ska jag läsa inte bara de där stora bokstäverna utan även de små som säger att bussen åker via vissa destinationer

Istället för en 20 minuters resa fick jag åka över en timme

/Jackan, lär sig nya kollektiva åkmedel nästan varje vecka

När dagar och kvällar går i full fart har jag en tendens att bli lite ouppmärksam. Att börja prata om saker med fel personer, skutta på rätt spårvagn åt fel håll eller till och med resonera högt med mig själv i klargörande syfte tillhör inte ovanligheterna.

Idag när jag kom hem vid 21:30 efter en lång dag hemifrån krånglade låset på dörren och eftersom mitt tålamod med teknikaliteter ligger GRAVT på minussidan ringde jag på dörren och hoppades i mitt stilla sinne att Småjackorna inte satt fastklistrade vid datorn.

Ett antal irriterade signaler senare drog jag ur nyckeln ur låset och bestämde mig för att skrika till genom brevlådan då jag upptäckte att det tyvärr inte var mitt namn som stod på brevlådan

Fan!!! Jag hade gått av på fel våning

Kan ändå säga att gamla yrvakna farbröder med håret på ända är otroligt förlåtande när man stammar fram ursäkter med tomatfärgat plyte

/Jackan, främjar grannsämjan på sitt eget sätt

Satt på vår eminenta kollektiva trafiktransport och rätt som det är så svängde inte vagnen där den borde  Efter 7 svåra år och ett antal felåkningar vet jag nu ungefär vilka vagnar som svänger var och denna borde defintivt INTE åkt rakt fram.

Fick efter en stund reda på att vi fick åka annorlunda väg för att Sverige spelade mot Grekland och att det var något sorts EM på avenyn.

Fattar ni att man har svårt att hitta i den här drömstaden

Här skall det, på en knapp kilometer spårbelagd väg, samsas både Sverige och Grekland, EM och Österrike och dessutom massa frågvisa turister och en vilsen Jacka

Undra om det finns en snabbkurs ut i Europa på nätet

/Jackan, Greklar lite Salzburgigt genom La Stada

Idag gick morgonen av bara farten. Jag insåg att slöar man hemmavid får man jaga bussen borta vid hållplatsen. Tog det säkra före det osäkra vid övergångsstället och sprang inte över förrän det kom en lastbil som blinka åt mej  Efter något sen ankomst till mitt trevliga måndagsprat var jag helt uppe i varv och det tog ungefär en timme att prata av sig, men då insåg jag med förskräckelse att jag var tvungen att jaga bussen en gång till

Det finns ju massor med talesätt men genväg är senväg kan väl inte gälla mej, tänkte jag medan jag gav fasiken i övergångsstället 60 meter bort och istället sprang som en galning uppför närmsta slänten och sen slog det totalt slint .

Fötterna gled i snön och fortsatte glida vidare i leran som låg gömd under. Kände knäna landa med en duns och vänsterhanden sträcktes ut för att lindra fallet men tro´t eller ej... den handen gled också iväg och hela lilla jag damp i backen med huvudet i snölerig modd  Låg som bedövad med ansiktet begravt i snön och kände att även om hjärnan protesterade så var det var nog inget brutet. Funderade på om detta fall går som arbetsskada OM jag mot förmodan skulle få eftervärkningar senare. Jag var ju på väg till jobbet

Sedan insåg jag att jag låg precis jämte en väl trafikerad väg och bad till alla gudar jag känner och alla jag inte känner att detta fall skulle passera obemärkt. Kikade upp lagom för se en bil bromsa in och en förare som sträckte på nacken för att kolla läget  Vinkade lite vagt med handen för att visa att jag överlevt och ser - och kan rent ut av tänka mig ljudet - att föraren börja tokskratta

Amen - Hur kul är det att se någon slå sig

/VårJackan, smått snö- och lermoddig

Så har man äntligen fått tag på ett tangengbord igen. Det har ju funnits här men då internetuppkopplingen och alla förbaskade tillhörande attiraljer vägrat samarbeta med hjärnceller och manualer så har vidarekopplingen från bokstäver till spridning via Passagen har varit ett dilemma.

Tekniken tog ett skamgrepp och jag fick se mig nödsakad att kasta in handduken  Erkänner mig totalbesegrad och skall snällt spara pengar på kontot "kom bara hit och få skiten att fungera" nästa gång.

En av småjackorna tog till slut tag i de tekniska sakerna och nu är äntligen La Familia begåvad med en fungerande internetuppkoppling igen.

soooooooo... here I come

/Jackan fodrad med lite mer teknisk självkännedom

Att den senaste tiden har innehållit massa hektisk tid tillbringad i ett visst mått av förvirring börjar nu sätta sina spår. Skall man lyckas tränga igenom mitt skal av koncentrerad fokusering får man verkligen fånga min uppmärksamhet och se till att det inte finns distraherande faktorer såsom fladdrande fjärilar, singlande löv, ljudande maskiner eller en Jacka med fladdrande tankar för då flyger blicken genast iväg och hjärnan registrerar inte ljuden eller information som kommer ur munnen på den jag pratar med.

Hittintills har det dock gått att reparera vissa missade saker men idag höll det på att gå illa. Gick med klart koncentrerad blick rakt fram över den färgglada mattan och var redan inne i datavärlden när jag känner hur foten inte nuddar jämn mark mer  Innan hela tyngden av Jackan stampar ner i botten så skuttar jag, graciöst som en smärre tankbil, åt sidan men viss tyngd hann ändå landa och när jag slår ner blicken mot golvet ser jag en kamouflagfärgad liten sak sitta där med stirrande blick  

Jag höll på att ramma en färgglatt klädd småtting sittandes på en färgglad matta och jag noterade inte ens att det satt en småtting där förrän foten redan gick in för landing

Efter att ha insett hur nära det var att småttingen blev pannkaka började en bubblande ursäkt strömma ur munnen rinnande som värsta Niagarafallet, men så mumlades det från den nedre horisonten att det var okej och att jag gick inte sönder

Men nu är det snart färdigjobbat och då skall jag bli mitt vanliga förvirrade jag som inte mejar ner allt som råkar befinna sig i min väg och är under 150 cm

/Jackan klädd i tankspriddhetens toga men inte kamouflagefärgad

Skulle ju sova, men det värker ta mej f*n i mitt knä så jag blir galen. Tog några skutt uppför en trapp och med mitt långseende (håll koll långt framför dej så ser du farorna innan de ramlar ned över huvudet på dig) så fastnade foten i den alltför nära trappen och fallet blev...

tungt

Handen känns stum och knät värker, svullnaden växer och jag kommer inte att vara i form för att kånka runt saker i morgon även om viss medverkan har påtalats.

Håller mej nog till haltande pekande as usual

/Jackan med näsan i vädret och foten på fel ställe

Kollade lite G-P på nätet och svor över att vårt kära datatillbehör, en s.k mus, inte fungerade men lyckades sitta här och klicka runt lite, göra hästtestet och sedan blogga en stund. Sen när man ändå var inloggad på Passagen så hoppade jag in på chatten en sväng och tänkte kolla läget, tömma hjärnan på dumma kommentarer och varva ner lite innan sömnstunden men så insåg jag när jag kom dit att hur lätt är det att markera och avmarkera folk...

... när musen är ur funktion...

/Jackan tänker inte ofta alls

För andra fredagen i rad var det bokat ett rum för härligt samkväm ifred för ringande, springande, pockande medarbetare och tid för jobbverksamhet som kräver koncentration. Man kan få sitta i fred även på det vanliga jobbstället men jag har inte hittat några sprängsäkra dörrar som skulle kunna klara av anstormningen och mina kära kollegor instämmer i detta, så nu sitter vi tillsammans och jobbar i andra lokaler än vi stadigvarande vistas resten av veckan

Då Jackan har tjuvstartat i kunskapssfären för detta lilla projekt har jag tagit kommandot och satt mig till allmänt beskådande i form av projektor kopplad till datorn och mina kära kollegor tittar, lär och jobbar i sitt anletes svett medan jag kollar, kikar, svarar på frågor och försöker hinna med lite jobb jag också. Men så förra veckan när vi för första gången hamnade i denna lokal, där det enligt utsago skulle finnas massor med datorer och en projektor såg vi ingenstans där man kunde rikta projektorn mot. Vi hittade i och för sig inte projektorn heller, men just avsaknaden av någon sorts visningsställe gjorde mig lite konfunderad.

Ska vi rikta den rätt mot väggen

Efter lite letande hittade vi en sorts gammaldags filmduk uppallrad i ett hörn bakom dörren, men då dök nästa problem upp...

Vad ska den fästas i

Tittade mot den mest logiska väggen, men där var inga fästanordningar. Kikade upp i taket och såg en list, strategiskt placerad men tyvärr fulladdad med spotlights så där föll den idén också. Genomgången fick tas med en god portion muntlighet där var och en fick klicka runt och ställa frågor på vägen. När vi sedan drog oss hemåt framåt eftermiddagen fick vi reda på att duken hade golvstativ  och det perspektivet fanns bara inte i mitt medvetande

/Jackan alltid med näsan i vädret och helt uppåt väggarna