När hjärnan spritter iväg likt yra höstlöv i stormbyar brukar jag frenetiskt klamra mig fast vid tangentbordet och knattra så det ryker. Det händer att Småjackorna undrar vad jag är förbannad över eller om jag möjligen är igång med taveluppsättning eller andra hempyssliga saker (vad jag borde gjort för länge sedan men inte ännu orkat ta tag i) men jag brukar lugna dem med att det jag kan skjuta upp till morgondagen hör hemma hos morgondagen. Men ett litet skrivstycke är på sin plats nu känner jag.
Jag har märkt att mina inlägg blir mer och mer sporadiska med smått fundersamma rynkor i pannan far tankarna iväg.

Är det för att jag har börjat få kontroll på tillvaron som jag inte skriver eller har jag helt tappat greppet?

Min hjärna har ju förmågan att, medan jag knattrar knasigheter och annat, sitta och ticka lite sakta i bakgrunden med de långsiktiga - och beslutsmässigt jobbiga - livsfrågorna och nu undrar jag om jag lite omedvetet undermedvetet vet med mig att när jag skriver så gör jag livskonsekvensanalys och därför har locket i blogglådan varit påhaspat med dubbla beslag sista månaderna.

Ja åter till det där greppet. Jag har nog greppat för mycket tror jag och på så sätt tappat greppet. Då får man ta till sina knep. Mitt favoritknep är att sätta livet i Excel. Där kan man ruta in det, numrera, lägga gula markeringar på oviktiga saker, rosa på sådant jag aldrig tänker tänka på mer (ja jag hatar rosa om du undrar) och rött för sådant som faktiskt behöver åtgärdas omgående.

Redan medan jag skriver här ser jag hur de röda rutorna växer mig över huvudet. Får nog lägga de viktiga sakerna i gröna fält. Grönt är skönt och lugnande för själen. Blått är också en färg jag inte går i taket på så den får nog symbolisera roligheterna, eller om jag kanske skulle lägga roligheterna i röda fält. Då lyser de ju upp tillvaron och kanske i förlängningen ger mig bra vibrationer av rött. Ja, ja, den som lever får se vad kulörerna blir.

Ja på tal om blått så är det match i Scandinavium den 24/11. Frölunda tar emot laget i mitt hjärta, dvs HV71 även kallat HV Blå, och jag har tillsammans med kollegorna bokat en trevlig stund på hockeymatch. Dessutom har jag snurrat runt i gamla hemstaden Jönköping i helgen och gjort diverse inköp. Jag gjorde en himla massa andra roliga saker också men inköpen blev fantastiskt fina. Souvenirer skulle en del säga men för mig är det viktigt att vara propert klädd på matchen. En snygg HV halsduk inköptes och som grädde på moset inköptes en fantastiskt fin mugg med HV loggan på och numera kan jag stoltsera med snygg mugg på morgonfikat på jobbet. Mina kollegor har hotat med att det skulle kunna bli, som av en helt osannolik händelse, en smärre jordbävning under just MITT fikabord då muggen står där men jag påpekade att då nog ingen av dem ville sjunga i falsett resten av livet var det bäst att jordbävningen drog sig tillbaka fortare än kvickt. Måste ta en diskussion om detta med hot och våld på arbetsplatser. Så här kan jag inte ha det.

Ja ni ser, livet är fullt och särskilt av det jag inte skriver om här och nu tror jag att helgens vedermödor innebär att jag ska ta mig lite tid att faktiskt knattra upp en liten tavla på väggen. Den ska hänga över barskåpet bestämde jag mig för i januari i år. Då jag ville "bo in" mig lite granna - jo ett år sedan jag flyttade in nu - innan jag satte upp tavlor så fick den på nåder stå bredvid tills jag kände mig nöjd med att barskåpet ska stå där det står nu och där det, tro det eller ej, stått sedan jag flyttade in men nu kan nog tavlan sättas upp. Är det nya tapeter får man tänka först och spika sedan. Även om man i mitt fall oftare tänker mer än man spikar

/Jackan, händelsevis lite datahändig idag