Tiden mellan nyår och slutet på januari är för mig en tid till för eftertanke. Många tänker nog till mot slutet på året men den perioden på året är för mig alltid en hektiskt tilldragelse så jag tänker alltså efter efter året är slut. Jo alltså, denna första månad på året brukar alltid avslutas med att ännu ett år läggs till i min födelsedagskalender och även om jag är lika förvånad varje år så hjälps det inte. Tiden rinner iväg sakta men säkert och det blir åter dags att göra mitt alldeles egna årsbokslut.

Förra året hanns inte riktigt eftertanken med för livet rullade lite väl fort, men nu känns det mer som om man var tillbaka i livets mer lugna Pariserhjul. Man sitter i korgen där och snurrar med. Ibland stannar det till och man kan ta sig tid och njuta av utsikten och kika ner för att se vilka som kliver av livskarusellen och vilka som har löst biljett och kliver på. Man har några nära i sin egen korg och andra sitter i korgarna bredvid.

Även med tanke på allt som hänt under 2007-2008 så får jag nog säga att i år gick det plus. På det hela taget om man adderar och subtraherar tycker jag nog att livet går på pluskantstillvaron just nu och jag tror att jag skiter i att betala vinstkatt. Jag investerar inte den heller utan tar och sätter sprutt på vinsten och skickar den rätt in i livet och låter karuselljäveln snurra runt som vanligt.

Fast i år ska(ll) jag gå på opera. Minst två gånger. Det är ett löfte och en livsinvestering för själen. Sen ska(ll) jag pumpa upp cykeljäkeln och sätta fräs till jobbet. Det är en investering i långt och trevligt liv och en nätt liten besparing för plånboken. Fast nu ser jag hur jag målar in mig själv i ett löfteshörn. Cykla är jätteroligt bara man kommer igång men de där första två månaderna är rent ut sagt för jävliga. Men jag lovar mig själv att cykla också. Företaget RumpanBar & Kök skall i år producera en nöjd själ och en nöjd kropp. Ett litet nätt och lagom mål tycker jag.

/Jackan summerar och dividerar med sig själv