Idag vilar mina händer över tangenbordet och ifrågasätter mitt förstånd. Vad fick dej att frivilligt erbjuda dej att komma och bära kartonger en lördagkväll muttrar de. Har inte vi något att säga till om längre här hemma. Är du elak mot oss så är vi elaka mot dig hörs sedan med ilskna värkangreppsattacker som strålar ut så fort jag envisas med att försöka trycka ner en bokstav på tangentbordet.

Hade bokat en hemma-hos kväll med lite röjning i ett rum, där det skall renoveras nytt tak, väggar och golv. Dilemmat var att rummet var belamrat med kartonger, lite möbler och annat smått och gott. Kvällen skulle sedan avrundas med god mat, goda drickbara tillbehör och en massa flams och trams. Nytta och nöje, förenen eder hördes Jackan mumla för sig själv när tid bestämdes för röjning med tillhörande samkväm.

Jo vi blev klara. Kompisen kan nu varje dag hela nästa vecka komma hem från jobbet och titta upp på sitt tak och börja hacka ner färgen som sitter som berg utan att bekymra sig över färgflagor som ramlar ner över saker som inte bör ha färgflagor på sig / i sig ty de äro burna ett antal trappor upp och undanstuvade på vinden.

Maten var jättegod. Kyckling i ugnen, med grädde, lök, vitlök och kryddor. Serverades med tillbehören cous-cous, gurk-tomat-avokado sallad och en avokadoröra som kommer att kännas på tio meters håll hela söndagen. Vin, öl och tequila fanns att tillgå och jag är överlycklig över att jag hittade hem innan morgonen.

Jag återfann mina muskler. De sitter fast på mina armar fortfarande fast jag har inte riktigt förstått det. De heter herr och fru Biceps och när de återfinns efter lång tids oanvändning har de en tendens att värka. Händerna skakar lite lätt när jag försöker greppa kaffemuggen och det beror inte på de flytande tillbehören till / efter maten utan på att musklerna darrar av ansträningen över att behöva lyfta kaffemuggen från bordet till munnen. De darrar inte när jag skriver, men hugger till så fort jag trycker ner en bokstav på tangentbordet.

Hämnden är ljuv strålar varje värkattack ut när jag snabbt men mödosamt fortsätter min skrivstund.

Men kul var det och om jag gör om det lite oftare borde protesterna så småningom tystna. Fast hur jag ska plocka ur diskmaskinen idag övergår mitt förstånd. Att greppa något, till och med en liten snusdosa får musklerna att darra till

Fast inget jobb ingen mat har jag nu signalerat, så vi får se om herr och fru Biceps blir mer samarbetsvilliga framåt dagen.

/Jackan, övar på att bli gammal o darrig