Tålamodet, på en skala 1-10, är för närvarande -7 vilket somliga kanske kunde märka under gårdagen. Att ge sig in i diskurs med mig under dessa downperioder är som att fjutta på en krutdurk. Jag är värre än än testosteronfylld tjur som ser rött för minsta lilla skitsak och min verbala förmåga inskränker sig till att fullständigt mala sönder omgivningen.

Småjackorna pratade om en liten rolig bok, Härsken på ringen, en parodi på Sagan om ringen, där alla karaktärer döps om till lagom lustiga namn. Frodo blir Frito, Bilbo blir Dildo osv. Det stora Honmonstret blir då vederbörligen omdöpt till Hormonmonstret och just för tillfället är det en ganska karakteristisk beskrivning av mig själv

Jag försöker verkligen att avhålla mig från att försätta min omgivning i närkontakt med mig under ett par dagar i månaden, då jag av lång erfarenhet vet att det är inte så roligt. Småjackorna var vederbörligen varnade och höll sig lite smått ur vägen även om de ibland verkar tycka att en galen morsa kan vara intressant att titta på

Så i morse vaknade jag sålunda och såg framför mig en lång jävlig dag med film, böcker, kanske en liten fika på stan men mest allmänt slappande för att bara stå ut, då jag vet att det blir bättre i morgon. Då öppnar jag snusdosan och ser att det bara finns två förbaskat små prillor kvar och jag bara MÅSTE ge mig ut bland pöbel och patrask   Pmskärring kanske kan överlevas men inte om hon dessutom är nikotinabstinent.

/Jackan, ett lagom snusande Hormonmonster