Att den senaste tiden har innehållit massa hektisk tid tillbringad i ett visst mått av förvirring börjar nu sätta sina spår. Skall man lyckas tränga igenom mitt skal av koncentrerad fokusering får man verkligen fånga min uppmärksamhet och se till att det inte finns distraherande faktorer såsom fladdrande fjärilar, singlande löv, ljudande maskiner eller en Jacka med fladdrande tankar för då flyger blicken genast iväg och hjärnan registrerar inte ljuden eller information som kommer ur munnen på den jag pratar med.

Hittintills har det dock gått att reparera vissa missade saker men idag höll det på att gå illa. Gick med klart koncentrerad blick rakt fram över den färgglada mattan och var redan inne i datavärlden när jag känner hur foten inte nuddar jämn mark mer  Innan hela tyngden av Jackan stampar ner i botten så skuttar jag, graciöst som en smärre tankbil, åt sidan men viss tyngd hann ändå landa och när jag slår ner blicken mot golvet ser jag en kamouflagfärgad liten sak sitta där med stirrande blick  

Jag höll på att ramma en färgglatt klädd småtting sittandes på en färgglad matta och jag noterade inte ens att det satt en småtting där förrän foten redan gick in för landing

Efter att ha insett hur nära det var att småttingen blev pannkaka började en bubblande ursäkt strömma ur munnen rinnande som värsta Niagarafallet, men så mumlades det från den nedre horisonten att det var okej och att jag gick inte sönder

Men nu är det snart färdigjobbat och då skall jag bli mitt vanliga förvirrade jag som inte mejar ner allt som råkar befinna sig i min väg och är under 150 cm

/Jackan klädd i tankspriddhetens toga men inte kamouflagefärgad