Ibland, men bara ibland, vill jag säga till mig själv att jag är dum i huvudet. Inte så ofta men det händer. Detta är storyn om en sådan gång

För några månader sedan såg jag ett underbart skåp på blocket och jag som bara handlat möbler på Ikea tidigare eller fått saker från släkt o vänner funderade på om det verkligen fungerar, det här med att köpa av främlingar. Jag menar, man hör ju både om vägglöss och annan allsköns ohyra

Men eftersom jag tyckte priset var lite högt så avvaktade jag en vecka och då sjönk det. Tittade till skåpet lite emellanåt, men då lägenheten inte var riktigt färdigmöblerad med bokhyllor och läsefåtölj velade jag ännu ett par veckor och när jag äntligen bestämde mig för att ringa och be att få titta på skåpet och ev lägga ett bud så hade det gått ner ännu mer.

Då for själve snålfan i mej mitt på fredagkvällen och jag kom på värsta smarta idén. Jag ringer på måndag och bjuder 300 mindre och ber att få komma och hämta det med en gång...

Tror ni kan gissa fortsättningen 

Redan på söndagen är annonsen på skåpet borta och jag dunkar skallen i väggen och svär över min dumjäkla snålhet  Lovade mig själv att aldrig göra så igen utan vill jag ha något skall jag bestämma mig för hur mycket det får kosta och sedan ringa med en gång.

Men nu är det ju så att jag såg ännu ett litet skåp annonseras bort. Tittade på det och blev lika till mej i trasorna som en liten unge som ser en godisfabriks innehåll strömma ut genom ventilationen.

Och vad tror ni jag gjorde

/Jackan, kanske eller kanske inte innehavare av begagnat skåp