Är man upptagen eller är det så att man bara gör sig upptagen? Vad är det som gör att man känner sig upptagen och hur bejakar man sin ledighet? Hur gör du för att känna dig ledig och utvilad? Här har ni en helg av mina lediga helger, ni vet en sån där helg när man ska bejaka sig själv, koppla av jobbet och ge sig själv lite input i tillvaron.

Jag har denna helgen gått på kalas (ej anordnat av mig själv), rest över halva Sverige (om man nu bor på västkusten är faktiskt Jönköping halvvägs över till andra kusten), installerat bredband och dator (en sjujäkla bedrift av en Jacka med grav manualallergi), tillbringat två timmar på Swebus skrivandes dokument av jobbkaraktär (nej jag jobbar inte på helger då jag bara är en sketen kommunalanställd kontorsråtta), inhandlat cykel till födelsedagsbarnet (åk inte bil till Hisingen i vägarbetstider) och därefter planerat sommarens begivenheter med Experten och småjackorna.

Detta var min lediga helg efter en jobbvecka av kraftigt övertidsarbetande karaktär där förra söndagen tillbringades i valförrättande stunder och nu stirrar jag på almanackan och undrar hur fasen det kommer sig att midsommarhelgen pockar på uppmärksamhet. Den borde enligt min kroppsliga almanacka inte infinna sig på flera veckor men den röda lördagen stirrar på mig och hävdar bestämt att den visst finns till och den kommer vare sig jag vill eller inte

Det måste vara nåt lustigt med tiden. Ju äldre jag blir desto snabbare rusar almanackan. Sommarloven man hade under årskurs 1-9 var ju för 17 oändliga och de där semestrarna man hade under första åren som arbetare var ju helt oändligt långa, även om jag är säker på att de ofta bara varade tre veckor. Jag pratar med min mormor för några veckor sedan och får höra att tiden går lite långsamt och att det var snällt att jag hörde av mig så här efter julhelgerna och så ruskar jag på huvudet och undrar om det sitter en liten nisse och kapar dygnet med en fem-sex timmar för att förvirra mig  eller om det rent utav sitter tre nissar och kapar hela dygn i förrvirringssyfte

Eller kan det vara så att man går från långsam hantering av verkligheten som liten till full speed vid 40 och därefter trappas det ner igen? Är det på detta sätt så vore jag tacksam om de där nissarna kunde kapa fort som bara den. Jag vill bli pensionär å det snaraste. Pensionärshängmattan har jag redan sett ut och böckerna jag vill läsa ligger i närmsta bokhylla och kan de inte uppfylla det så vill jag ha semester nu. Inte om fyra almanacksveckor

/Jackan, lite granna trött i skallen